Jag älskar sommarregn, men under förutsättning att
jag som jag alltid plägat, har möjlighet att se det mot vattenytan
på en sjö eller en älv. Nu klockan 23, den 2a Juni, 2020,
så faller ett milt regn, och kyler ner den heta luften från
idag och igår.

Vattenytan prickas av de små dropparnas mjuka nedslag,
detta är mumma för växtligheten, detta är mumma för mig.
Jag älskar ett sommarregn. Det förflyttar mig alltid tillbaka till
Stordegersjön och Morfar Tures sommarstuga. Den han byggde 1969,
med hantlangning av min då 29-årige far Benny. Ingen elbelysning,
och inget rinnande vatten. Men en källvattenbrunn, klart fjäll-sjövatten,
knastrandet från öppenspisen, med galler och spisjonke.
Och vid behov gasollampa, eller fotogenlampa. Jag var lite rädd för
gasollampan och explosionsrisken.

Likväl som ja var rädd för “kall-osen”
som kunde döda medan folk sov. Jag tror det var koldioxid, osynlig för
ögat. Morfar skämde upp oss, att det kunde bli så när man kom på våren
om muren till eldstaden var kall, och man stängde spjället. Så jag hade
ALLTID öppet spjäll. Vår och sommar…

Jag kunde sitta och stirra ut på sjön, när regnet föll, som vore jag
hypnotiserad, i trans. De gamla skolaffischerna för undervisning
om jordbruk och natur, hängde inramade, och knöliga av fuktskador.
En gammal, gammal karta över Stordegersjön, alldeles vid dörröppningen
till mormor och morfars lilla sov-kyffe. Det fanns tandkräm, men alternativet
att borsta tänderna med salt fanns också. Och det gjorde vi ibland. Det är ju
inte ologiskt, då det är bakteriedödande.

Väggarna omålade runda brädor. En gammal kökssoffa med låda
full av gamla dagstidningar och veckotidningar. Vad jag önskar jag kunde
öppnat dem nu, och läst som en tidsmaskin. Det var kallt att kliva upp
ur sängen mitt i ljusa sommarnatten och gå på dass.

Jag älskar ett sommarregn, för det svalkar. För det ger tid till eftertanke.
För att det sätter fart på växtlighet och gräs. Frukt, bär, och gröna grödor
i trädgårdslandet, hos nybliven “jordbrukare”

Jag älskar ett sommarregn !