På G i alla väder med G

Jag och min vän G, har under många år gått promenader,
“teaterpromenader” . Ibland är det glest mellan tillfällena.
Men om vi inte gått, har det aldrig berott pga vädret, för
efter vädret har vi anpassat oss. Men för min del går det längre
tillbaka än så, egentligen så länge jag kan minnas så var vädret
inte nåt större hinder, för att gå ut. Med morfarn ute i bärskogen,
eller med morfarn ute på sjön, i ekan, när vi fiskade. Vi satt och
metade i regnet, med sydväst, och regnjacka.

Myten om den vädertålige norrlänningen

Inte heller i betong-gettot i natursköna Stockholmsförorten
var vädret något som hindrade oss friuppfostrade (ouppfostrade) 60-talsbarn
från att leka, cykla, eller vadsomhelst. Jag som ändå varit uppväxt
nollåtta, förväntade mig något tuffare virke i norrlänningarna
när jag flyttade upp till Ådalen 1987… vad gäller väder och vind.
Första vintern tog morbror Rolf med mig på vinterpromenad från
Nipstadsgatan 15, upp till Krokvägen 12,…..i 39 graders kyla.

Ynk och ömk

Men allt som oftast tycker jag det är ett väldans ynk och ömk
över vädret: “För kallt, för varmt, för blåsigt, för myggigt för
att det inte blåser, för regnigt, för lite regn. “Det borde regna på natten,
och vara soligt och varmt på dagen”
skrev en vän till mig nyligt.
“Det ska vara lagom” skrev än annan vän. Och bägge uttrycken
håller de flesta med om. Så det är som vanligt JAG som är den konstiga,
även i detta fall, som är mer eller mindre väderbeständig, som gillar
alla vädertyper vi har, och tycker att Sommaren, hösten, vintern och
våren är de bästa av de årstider vi har.

Gränsen till Norrland

Det frustas, fnyses och hånas från många Ångermanlänningar över det
som kallas snöoväder i Stockholm, och är nån cm snö.
Asså, jag var ju redo att haka på… om inte Ångermanlänningen
hade vart lika ömklig när det kommer till väder. Ådalingar som
inte ville åka på vinter-styrdans vid – 20 grader, för att det var så kallt att
sätta sig i bilen efter dansen !!??? Amen för helvete Ådalingar, ni
är ju lika veka som Stockholmare ! Och jag är blandras
Ångermanholmare, och tåligare än hela högen. Eller åtminstone
mindre gnällig vad gäller väder iaf.

Kanske måste vi dra om gränsen för Norrland, mellan Västerbotten
och Norrbotten, och inte vid Dalälven?

“Dä ä mytje görm å”

Jag får väl säge som n’morfarn sa då: “Dä ä mytje görm å”
Även nere på kolonilotterna tycker jag mig skönja ett tydligt mönster
till vilka som är där när. En liten faktor är folks dygnsrytm, och hälsa.
Men den stora faktorn är vädret, utan tvekan. En solig “lagom varm”
är näst intill allihopa nere samtidigt. Rägne nä, så är det
bara jag (om jag har nåt som behöver göras) Är det “för varmt”
så är det bara jag. (om jag har nåt som behöver göras)
Men återigen, så är det troligtvis JAG som är den konstige i sammanhanget.
Utanför normen, den ovanlige… token !

Jag är konstig… utifrån normerna

Man har även kunnat se mig plocka nässlor i diken,
för att göra egen näringsrik gödning till växterna, gratis, när det normala
är att köpa näringstillskott i pelletsformat för 200 kronor förpackningen.
Och man kan se mig klippa gräs som inte inte är avsett at klippa, för att få
gräsklipp till odlingarna. Ytterst konstigt.. de finns ju att köpa ??!!
Jag har aldrig varit rädd för att göra bort mig faktiskt. Men det är först på
senare år jag kan stå för vem jag är, hur jag tänker, hur jag gör, och
PÅ RIKTIGT inte bry mig om vad folk tänker om mig när jag ligger
raklång på marken, med systemkameran för att få en bra bildvinkel.
Eller övriga redan nämnda ex.

Men vad är det….


Men vad är det då som får oss att tvingas göra saker vi inte
kanske egentligen inte helst vill, för att betraktas som normala
av människor vi inte känner, som inte bryr sig om oss, eller egentligen
inte betyder något för oss? Och vad är det vi anser vara “normalt” och varför”
Även när det i ett utanifrånperspektiv verkar helt kokobello, så gör vi det om
“alla andra” gör det, utan att fundera varför. Som att bunkra toapapper
i det land i världen som kanske ligger i topp tio på egenförsörjning av
cellulosa-produkter, så som toapapper.

I enbart kalsonger på stan

Vi går ju tex inte på stan i kalsonger med y-front på, utan byxor.
Men kortbyxor som är i stort sett samma plagg likadana,
då går det bra, annars är man mer än lovligt knäpp. Och kanske tom
begår ett lagbrott ? Nä men jag intresserar mig för dylika beteendemönster
kring normal och onormalt. Det mesta är bara ett skådespel
verkar det som.

Bråttom ?

Stockholmare springer till tunnelbanan, även om de inte har bråttom
varför ? Bilister blir som galna av att hamna bakom en eller flera
långtradare Även om de egentligen inte har bråttom.
Varför ?

Osså det “dåliga vädret”

Och vi springer undan regnet … även om det bara blir
några droppar på oss mellan butiken och bilen. En reflex tror jag,
som
ingen reflekterar över. Kommer regn, ska man springa undan.
För det “är dåligt väder”. Jag tycker det är toppen-väder.
Det måste ju som sagt få regna ibland.

Till sist får jag väl citera fd Bangolfaren Per-Erik Gahlin,
när vi var på SM i bangolf på Stockholms banor. Och himlen
öppnade sig, i ett redigt skyfall. Alla kutade under tak,
Jag gick fort, eftersom jag är konstig. Men Per-Erik, han spelade
klart banan, gick i lugn och ro in långt efter de andra. Och nån
frågade varför han inte sprang undan regnet:

“Äh jag va ju liks blöt så”