Vi knarkare

Vi knarkare är fler än de flesta vill kännas vid.
Vi är nog väldigt många till antalet gissar jag. För vem kan i ärlighetens namn
säga att de aldrig har svackor där vi tar till kemiska preparat, eller beteenden
för att dämpa tristess, stress eller ångest ? Jag kan det inte.

Tycks vara att man gör dem för att fylla nåt tomrum, må bättre,
slutar med att man får betala med att må dubbelt så dåligt.


Det verkar som om det ligger inunder för många av oss,
väntar på en ursäkt för att få falla tillbaka. gemensamt för alla beroenden
tycks vara att man gör dem för att fylla nåt tomrum, må bättre,
slutar med att man får betala med att må dubbelt så dåligt. men på vilket
sätt lurar vi oss själva ? Är detta en del av att vara människa. eller är det
en del av att vara nutidsmänniska ?

Variation

Våra beroenden, mer eller mindre destruktiva beroenden,
varierar kraftigt, vilka de är, i styrka och i baksmälla.
För all ger de baksmälla, på olika vis.

Baksmällan är emotionell

Till slut faller jag till föga för de ursäkter som får mig att äta sockriga saker,
i mängder… MÄNGDER. Tröstäta är ett annat namn för det. Men visst f-n är
det att knarka. Men vilket knark man använder sig av får förvisso
något olika konsekvenser. Vissa är mer destruktiva för kroppen. Men jag
funderar om inte alla är lika destruktiva för själen? Och jag har fler knark än
sockriga saker som småkakor och godis. Det ar vi nog alla tror jag.
Många vet hur en baksmälla känns. Men inte alla tänker på att
den kommer emotionellt och /eller kroppsligt för allt missbruk.

Tomrummet

Hålet inuti, tomrummet som vi alla försöker fylla.
Vad består det i ? Är det saknad av något ? Är det bekräftelse ?
Harmoni ? Meningsfullhet ? Men är det inte rena utopier att tro att någon
enda människa till fullo har allt den behöver i alla tänkbara varianter
under varje vaken timme i livet ?

Eller är det en konsekvens av att vi har det FÖR bra ?

Eller är detta konsekvensen av att ha uppnått en sådan hög materiell
standard, att vi får möjlighet att reflektera över vår tillvaro, på gott och ont.
Jag föreställer mig att inget vilt djur har existentiella funderingar,
utan har fullt upp med att leva och överleva. Är det därför jag ibland
förundrat på TV ser fattiga barn i Afrika, se lyckligare ut än mig, än oss.
, de sura gubbarna och kärringarna i grannskapet och allt vi girigt “måste ha”
och få igenom ?

Det “rättfärdiga” och det “orättfärdiga” folket

Jag tror även att väldigt många förnekar att de har någon form
av beroende, något “knark” I synnerhet de som har fort till att fördöma
A-lagare, heroinister. I synnerhet de som placerar sig själv
i gruppen “det rättfärdiga folket”, varav många de facto dricker MER
alkohol än A-lagarna i parken. Sexmissbruket, i form av faktisk
tvåsam sex, fast med ständigt nya partners, eller i form av porr på nätet.
Är ytterligare två varianter. Och väldigt, väldigt vanligt både bland
män och kvinnor.

“Ja ha … sen då’, tänker när man, när ligger där med kladdig äcklig
sperma på magen
” sa en fd kompis till mig angående antiklimax efter
onani. “Det verkade som en bra idé från början men”

Eller den notoriske helgsuparren som är mindre måttlig i intaget
än A-lagarna i parken “Aldrig mer” … Där aldrig betyder
“Inte förrän nästa helg”

Kemisk eller kemisk knark

För att inte tala om alla mediciner och tabletter vi knaprar i oss,
dag efter dag, månad efter månad. Det är inget annat än knark
mina vänner. Inget annat än knark. Man kan knarka vad som helst
faktisk. En del har kemiska preparat som gör dig beroende. Så som cigaretter,
Bag-in-box-alkoholism, småkakor, värktabletter. Andra triggar
kemin i kroppen och hjärnan, så som spelmissbruk, Matmissbruk,
arbetsnarkomani, porr, sexmissbruk.

Vanliga hobbys och hälsosamma, livsnödvändiga sysselsättningar också

Så även vanliga hälsosamma saker, sysselsättningar, kan förvandlas
till destruktivt Missbruk. Arbete, mat, motion… ja till och med musik,
närhet, dans och hobbys. Och när det sker, när man kliver över tröskeln,
märker man oftast inte… inte förrän efteråt, då baksmällan kommer.

Hade inte tumme med spaden

För några veckor sedan så sa min högra hand ifrån, blev överansträngd,
från allt grävande i jord och i grushögar. Jag finner harmoni i att arbeta
med jord och växtlighet. Det gör jag fortfarande. Men omständigheterna
och min periodvisa oförmåga att sätta gränser för mig själv, gjorde att
det blev överansträngt. Och nu får jag en fysisk baksmälla av det. Vilket i
sin tur förhindrar mig från att göra andra saker som är hälsosamma och jag
mår bra av. Både socialt och på annat vis. å som att spela gitarr, spela boule
mm mm.

Saker man får försöka lära sig leva med, och hantera


Och inunder finns det mer eller mindre, djupare hål och tomrum
som inte går att fylla. Saker som redan skett, och i viss mån präglat en
eller starkt påverkat för livet. Saker som man kan lära sig leva med,
och lära sig hantera olika bra, utifrån tillfällig form och inre och yttre styrka.
Dessa kan också dra en till att ta ett eller tio extra glas vin, eller vad man nu
har för dragning. Det finns bättre och sämre sätt att hantera
själsliga trauman, men alla blir nån slags utfyllnad. I vårt samhälle
är det allmänt accepterat att knarka, om du köper knarket på apoteket,
eller systembolaget, medan det kan leda till fängelse om du inte gör det.

Nä jag jobbar på att hitta balans, för mig själv, och gentemot min
omgivning. Jag lyckas ofta, men inte alltid. Och just det att inte alltid lyckas
med det man företar sig eller vill åstadkomma är i allra högsta grad
mänskligt. alldeles oavsett.

Nu tog jag EN Ipren, varje kväll (fick tips) för att hjälpa hämma inflammationen
i handen. Och gjorde det under 10 dagar. Handen är inte helt återställd än.
Men den tabletten har även hjälpt mig att sova bättre/tyngre.
Vilket gjorde att det igår kväll var frestande att ta en, fast inte för handen:
ja ni er va lätt det är ….

Gustaf och Marie

Men allvarligt… jag menar “Mandelmans” tex.
Jag hoppas ni inte tror på bilden av den barnslige ständigt positive
Gustaf Mandelman och hans trygga alltid glada fru Marie. Det är TV !!!
Man klipper bort eller avstår från att filma de deppar, eller bråkar
eller när Gustav sitter och drar i ….ja nånting som kan ge tillfredsställelse.
Eller Marie tar för mycket lådvin, lägger under kranen på lådvinskranen
och tar bort spärren, och svär åt Gustaf, mannen som valde att inte
växa upp.

Så när jag nu vaknar upp till grått väder och slät-regn.
så är det inte vädret som orsakar det….. det är helt andra saker, inuti mig,
inuti dig. … kom ihåg det. Men för all del, om det känns lättare att skylla på
regnet, så är ju det en möjlighet. 🙂 Eller “ett glas” vin.