Ibland gör mig livet gla-gråtmild-melankolisk.
Augusti och september hjälper ofta till med den känslan.
Det är tid för att reflektera och hägde sä….
Den hyperintensiva sommaren saktar in och försvinner
i väster i en sista varm solnedgång.

Det är kanske så vi gör, kanske så vi är vi svenskar,
och mer så ju längre norrut vi kommer. Kanske är vi
programmerade att ta vara på varje solstråle och värmande
bris….. varje somrig lättklädd stund, var minut och var sekund,
för att uthärda de mörka månaderna, och kylan ?

Jag är egentligen lite lycklig understundom för närvarande,
men det är oxå då saknad och sorger som aldrig fick plats kommer
och gör sig påmind. Det är endast då det finns plats och ork för det.
Då i de mörkaste stunder, de blir undanstoppat.

Ikväll vid halv-tiotiden på kvällen när jag gick ut med
pappersåtervinningen, träffade jag en ung man som hälften
så gammal som jag. Han har jobbat varje jobb han fått.
Vänlig mot alla människor han träffar. Han har hustru och barn..
… som han nu inte kommer återse. Han tvingas nu möta Talibaner,
och Daesh … eller som ni känner dem; ISIS, IS. … tillbaka till ett land

“But Sauron was destroyed Gandalf wasn’t he?”

Nej, ISIS är inte besegrade, inte heller talibanerna. Det finns
gott om stater som har vinning i deras terror. Dit ska min vän som
jag mötte vid pappersåtervinningen. … om några veckor, tillbaka till Afghanistan
där terror och förtryck frodas i laglösheten.
Han började gråta där ute… och bytte snabbt samtalsämne
och berättade stolt att han fiskat o fått 9 rödingar,
och en lax…. bortanför vid bilen stod hans hustru, hon log
mot mig. Hon kan nästan ingen svenska alls. Han som kan lite …utvisas
alldeles strax…. alldeles strax….

Jag förstår inte .. …
Jag har sett andra som fått stanna i Sverige,
som inte på något vid tar rätt på den möjligheten.
Jag undrar hur det går till där de tar besluten.

Jag brister nästan ut i gråt där jag står utomhus och pratar med honom.
En känsla av total maktlöshet, över att inte kunna göra något för honom.
Mina sympatier för honom, är inte värda mycket.
Jag är en liten människa, där och då….
Sen går jag hem till min lilla etta, diskar undan,
och glömmer min egen sorgsenhet över utebliven kärlek för en stund.
Skäms nästan över min tur… att vara född i Sverige.
För det mina vänner .. är inget annat än TUR