I dagens, Dagens
I dagens, Dagens Nyheter står satt läsa om den homosexuelle
prästen Lars Gårdfeldt som håller på att tappa tron på prästyrket
Lars är gift med Lars, lite som dåtidens Eva och Efva
(Attling och Dahlgren). Jag fascineras av min samtids fokus på
sina egna rättigheter, och så lite fokus på sina egna skyldigheter,
eller åtminstone nån form av eftertanke……

Fokus på rättigheter, inte skyldigheter
Det är sådan fokus på egna rättigheter, att de tidigare marginaliserade
grupperna alltmer framstår som riks-egon. Det avspeglar sig även i den
feministiska rörelsen, som en gång var en högst berättigad frihetsrörelse,
som tom bidrog starkt till demokratins utveckling, men nu har reducerats
till egenmakt, karriärstegar och självexponering. Precis som resten av den
kapitalistiska världen vi så älskar ! Även Gay-rörelsen, HBTQ och Pride,
står en långt upp i halsen av samma anledning. Och likaså folks
inställning till Coronakrisen, som nästan fullt ut styrs av egenintressen,
och noll insikt över omgivning och helhet.

En del av en kommentar i ett kommentarsfält till den
artikeln, kan jag sympatisera med:

Svend Nilsen: “Självklart får en präst vara homosexuell. Men hans uppgift är att serva sin församling och dess medlemmar INTE att provocera dem och skriva dem på näsan för sin inställning.”

Posering
Lars poserar i DN, med prästkrage, skägg, mustasch, och 5 lager
fondation, mascara, kajal, rouge och läppstift. Och ett spår av svart smink
längs näsroten, som ska symbolisera hans tårar. Vi ska förstå Lars utsatthet
som inte får vara fullt ut gay i sitt prästyrke. Lars anser som jag uppfattar det,
att det borde vara hans rättighet, att klä sig som han vill, utifrån
hans sexuella läggning, även inom hans yrkesroll ? Jag håller inte med Lars.

Som en icke kristen med långt mer kristna värderingar än de kristna så ….

Utan att själv kunna definiera mig själv som kristen, så är ändå min
förståelse att prästerskapet är tänkt att vara ett serviceyrke, med
själavård och omtanke för din nästa som grundpelare. Rätta mig gärna
om jag har fel. Kristdemokraterna och Ebba Bush Thor är förvisso
inte alls medveten om denna humana inriktning av kristendomen,
som tex låt oss säga …. KRISTUS, Jesus nog ändå får sägas stå för.

Kyrkan är således ingen homosexuell plattform Lars !
Alltså inte en plattform för Lars att uttrycka sin homosexualitet med
hjälp av smink. Jag kan tycka det är lite lika bakvänt och vämjeligt
som när föräldrar pratar om att de behöver sina barn, propagerar
för sina “rättigheter” till sina barn (medan de ännu är små). Rent generellt är det oftare
just kvinnor som hävdar sina rättigheter där, eftersom de mer ofta anser
sig vara överlägsna mannen i föräldraskap. Eller om det i grund och botten
helt sonika handlar om egenintressen, att inte bli ensam.

Homofoben i mig
Man skulle med rätta kunna kalla mig för lätt homofobisk.
Ja beroende då på vad man lägger i uttrycket “homofob”
Om man i uttrycket lägger att jag äcklas av att i förbifarten
se filmiska homo-kyssar… ja då är jag homofob. Om man i
uttrycket lägger att de inte skulle ha rätt att vara homosexuella, nej, då
är jag inte homofob.

Men jag är lika allergisk mot denna typ av “vuxenuppfostrande”, påtvingande
propaganda av homosexualitet och feminism i statstelevision och medier
som Aftonbladet, Expressen och DN…. som jag är allergisk mot den
sjukliga propagandan, som även kallas för reklam. Som alla är
till för att hjärntvätta oss att tycka som de, respektive köpa
produkter vi inte behöver, för pengar vi inte har, samt
inte hinner använda.