Hösten är här.
Mörkret vilar tungt över skogar,
ängar och vattendrag. Det tränger in
själar och sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men det är ändå där.
Lika självklart som ljuset vid midsommar,
är nu mörkret i oktober…

Neonljus, drunknar i natten,
som små eldflugor, som prickar, som försöker
lysa upp, men förblir prickar, som ska få oss att
komma ihåg… men mörkret tränger in i våra liv,
in i våra hus och lägenheter… in i våra själar
och i våra sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men då låtsas du bara…

Mörkret tar även mig, lite grann.
Men det fångar mig inte, det dränker mig inte.
Jag är en eldfluga i mörkret, och kan inte besegra mörkret,
men påminna ….

Mörkret finns hos oss alla, inuti också.
Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men det är ändå där. Jag har kommit
att förstå det, och försöker inte fly det.
Mörka sidor av mig, och därför räds jag dem inte,
lika mycket, låtsas inte ….

Jag tror det är de som låtsas som att det inte finns,
är de som ibland tyvärr slukas av mörkret.
Oftast är det till synes obekymrade, tokglada, människor,
positiva,…. som går vilse … i mörkret, de
låtsades inte fanns.

Hösten är här.
Mörkret vilar tungt över skogar,
ängar och vattendrag. Det tränger in
själar och sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men då låtsas du bara…