I alla tider har människor låtit andra människor dö,
för sin egen rikedoms skull, eller till och med aktivt dödat
så klart. Detta är inget nytt, men det är lika omänskligt grymt,
tragiskt och destruktivt som alltid. Och värst av allt är att vi aldrig,
aldrig någonsin lär oss av historien. Amerikansk syn på skattebaserad sjukvård
är ett exempel, som ur humanistisk synpunkt är näst intill
satanistisk. Och det är dem vi efterapar med en rasande fart
i Sverige, med privatisering, sänkta skatter för rika, och marknadshyror som
kommer göra folk bostadslösa.

Jag ? …Jag är ganska van, jag är riktigt duktig på att leva
spartanskt, billigt utan att lida… leva på sparlåga med svenska normer
mätt. Och ändå känna mig rikare än andra. Men så klart är jag ingen trollkarl,
så givetvis,. finns där en gräns för mig någonstans.

En riktigt galen människa sitter fortfarande vid spakarna
i en av världens största ekonomier, och en världens största militärmakter.
En man som öppet hyllar diktatorn Putin. En man som inte respekterar
nånting demokratiskt,en man helt utan hämningar. Men han vore bara en ensam
galning om han inte haft 70 miljoner vilseledda fanatiker bakom sig.
han byter ut alla i sin omgivning som inte gör allt han säger. Inklusive
försvarsminister, och militär. 70 miljoner !!!! Undrat hur många generaler
och överstar, och soldater han har på sin sida, med samma avsky för demokrati ?
Undrar om han får hjälp från sin vän, diktatorn Putin nu ?

I alla tider har människor offrat andra människor. Demokrati är utåt sett
ett svajigt, skört styrelseskick som bygger på tillit och respekt. Men ett
livskraftigt levande styrelseskick. Diktatur är ett utåt sett mer stabilt
styrelseskick eftersom en person styr allt. Men inuti den mördas människor
av staten, diktatorn, och människor dör sakta inifrån i ofrihet.
Allt liv dör inte, men det blir en själslig öken, som kan vara mycket svår att
väcka till liv igen, ens om diktator störtas. Många, många västerlänningar
börjar medvetet eller omedvetet hylla totalitära ledare och fascistiska
tankegångar.

Förfarandet, stabiliteten och vitaliteten går att jämföra med en
människa i själsligt lidande, omgivningens reaktion,
mediciner och avståndstagande. En människa som mår dåligt i själen,
vilket vi alla förr eller senare, mer eller mindre gör, är ofta svårt
för omgivningen att hantera. Släktingar, vänner, bekanta.
De är instabila …likt demokrati.

Omgivningens och vårdens svar på krissituationen, den “jobbiga”
människan, borde då vara att hjälpa till att få hen frisk,
må bättre. Så är oftast inte fallet. Vården, och de närmaste
erbjuder då oftast antidepressiva tabletter. Varför gör vården
och de närmaste detta ? För att personen ska bli frisk ? NEJ !
Ingen blir frisk av antidepressiva tabletter, INGEN !
Vissa upplever att det blir hanterbart. Men jättemånga blir sämre,
och jättemånga blir känslomässiga zombies. Det är inte till för den
lidande… det är till för de närmaste som inte klarar av att hantera
sorg och obalans, förtvivlan. Därav liknelsen med demokrati och
diktatur. Diktaturen ter sig stabil utåt, men dödar
och slukar själar. Så och antidepressiva mediciner.

Demokrati, är skör, livskraftig, svajig och kräver arbete
och kärlek, så och kuvade, nedslagna medmänniskor.

Varför bli människor förkrossade och deprimerade då ?
Varför förvandlas demokratier till diktatur ? det finns förstås
mycket att skriva om det, och är lite olika i olika fall. Varje människa
är ett outforskat universum, och ingen är den andre lik fult ut.
Men det finns saker som alltid följer med. En kedja är aldrig starkare
än sin svagaste länk. Den går av där den är svagast. Om man inte gör
alla länkar starka, går den av. En demokrati är inte starkare än sin
svagaste länk. skiljer det för mycket … går den sönder. Och där är vi nu,
i större delen av västvärlden. Där några få äger allt, och halva jordens
befolkning lever i fattigdom. Samma obalans inom länder. Och det är den högt
dyrkade kapitalismen som skapar denna obalans, ger grogrund
för hat, segregering och egoism. Ett redan skört styrelseskick,
är då i det närmaste ett offerlamm i en vargflock.

Och vi är medskyldiga, ytterst medskyldiga. Precis som vi är
till Pandemin på alla möjliga vis. Och även där råder “leva låta dö”
istället för det mer behagliga live and let liv. I princip alla i pressen

anser sig ska ha undantag i restriktionerna, sport, teater, näringsliv
etc, etc etc… ingen inser att det finns ett ansvar. Inte förän
kniven är mot dras egen strupe.

Jag tar ett teg tillbaka, men ingen idé att gå i ide