Än så länge har det som mest varit ett hyggligt år, 2021.
Idag har varit en dag i hyfsat själslig och kroppslig balans,
vilket för mig är viktigare än hysterisk glädje. Glädje och skratt,
är dock viktigt, men ändå bara ingredienser i den harmoni jag
strävar efter, men aldrig kommer nå upp till, som ett evigt tillstånd,
inte under livet iaf. Men strävan är viktigt, att sträva åt ett visst håll.
Jag tycker mycket, mycket bättre om strävan, än mål och ambitioner.

En strävan efter förbättring, är mer mänsklig, och realistisk.
Eftersom människan inte är perfekt. Och det är en konstant process,
och ser mer till helheten. Mål, och ambitioner, är ord som känns
påtvingade utifrån, som ställer den ambitiöse och målinriktade helt
utan mening med livet, och ibland tom utan livslust,
när målen är uppnådda.

Nej, jag har inga förväntningar på 2021, inga nyårslöften gavs
på nyårsnatten, som efter några veckor in på det nya året,
bryts av en absolut majoritet av de som avger löften.
Jag är en underbart ambitionslös jävel jag. Och det är mycket
mycket fulare i dagens Sverige, än att tjäna pengar, som borgerligheten
brukar beklaga sig i media, och gråta en krokodiltår över då och då.
Men det är effektivt för att öka klyftor.

2020, var ett skitår, har jag läst och hört.

Det fanns en hel del som var mindre roligt, det kan jag hålla med på.
Och visst har vi inte kunnat gjort allt vi har velat, hela tiden. Och visst har
människor insjuknat, och många har haft det svårt i detta. Många har gått
hädan, dött i sjukdom, även i år. I år .. i Sverige, något lite fler. Och även “yngre”
människor. Och visst fan är det tragiskt. Men det sker tragiska händelser varje år,
i hela mänsklighetens historia. Och räknar man in döden som nåt tragiskt i sig,
ja då finns inget ljus nu, eller för all framtid.
För de slipper vi inte undan någon av oss.

Men det dör 7000 barn om dagen i andra sjukdomar i världen.
alltså VARJE DAG ! Och det är hela tiden så. Inte förrän en pandemi
drabbar de rika, reagerar vi… reagerar världen. Hade detta varit ett virus
som drabbade enkom Afrika, hade vi knappt hört talas om det.
Vi bryr oss helt enkelt inte. Så vida det inte går att tjäna pengar på det, som
“välgörenhetsorganisationer” gör. Röda korset, etc etc. Som spelar på vårt
samvete, med svältbilder, och tar ut miljonlön för att göra detta.
Vi människor är i sanning väldigt omänskliga.

När folk säger att det varit ett skitår, tror jag inte de i första hand tänker
på de utan tak över huvudet, sexslavar, folk som är fängslade för politisk
tillhörighet. De tänker u så klart på det omak som influensan medfört
på ett alldeles eget personligt plan. Att inte kunna dansa, festa, supa skallen
av sig, som är den högst prioriterade “mänskliga rättigheten” i vårt
underbara land, med värderingar och principer överlägsna
länder från Mellanöstern och Afrika. Det är ju DET vi menar med ett skitår.
Jag minns specifikt hur en kvinnlig journalist beklagade sig
i en artikel över att behöva tvätta händerna. Ja bevare mä väl!
Ett sån’t sätt !!!!

Det är väl trevligt att tänka på nyåret som en nystart.
Hopp om att allt ska bli bättre. Och visst, vissa saker kommer säkert bli bättre.
Men inte allt, och riktigt bra lär det aldrig bli .. skaldade Cornelis så klokt.
Men bara för att klockan ringde in ett nytt år på Skansen, så försvann inte alla idioter
i världen, samma idioti, samma omänsklighet lever kvar. Precis som samma klokskap
hos andra, samma medmänsklighet också lever kvar parallellt. En sak är säker. Inget av detta förändras av några siffror. Det enda som kan förändra världen,
är att förändra dig själv. Inget annat !

Och det strävar jag efter. Och successivt går det bättre på många fronter.
Men jag kommer aldrig nå ett mål, jag kommer aldrig “bli färdig”
Och tur är väl det. För fy vad trist att va färdig med livet,
med massa levnadsår kvar ! Så jag strävar i det lilla, efter att finna harmoni
och kroppslig och själslig hälsa, i den mån det är möjligt. Och jag gör framsteg
för det mesta… trampar fel ibland. Men det är okej, jag provar igen…
resten av livet. Och blir gud ske pris aldrig färdig.

Jag har gått ned några kilo i vikt senaste månaden.
Och har en riktigt behaglig trivselvikt nu. Med ett
spann på 4-5 kilo, hit eller dit, upp eller ner. Jag gick ned 7,5 kilo,
på en månad. Och nu är jag där jag ska vara för att må bra. Jag kan tom gå upp
nåt kilo. Inte så petnoga. Det viktiga är de förändrade vanorna, kring
mat och motion. Samt sömn och vila. Det är den egentliga strävan, inte kilon.
Men när jag är nära den balansen, så hamnar kilona på rätt plats oxå,
som en sidoeffekt. Inte som ett mål. Men det är en ständig strävan
som sagt var, och jag har således inte uppnått något mål.
Och ja, jag äter mycket, och näringsrikt, jag lovar !
Sen får andra sträva dit de tycker de mår bäst.

Men det jag ser fram emot med 2021, är saker jag med ganska stor säkerhet
vet kommer ske. Jag ser framemot ljusare och längre dagar. Jag ser fram
emot att få bruka jorden igen, och se det växa … livet. Frön till stora
skördgivande växter. Det är ett lika underbart mirakel var gång
jag ser det. Och är en del av det. Detta finns det otroligt goda möjligheter
till att jag får uppleva. Om jag får ha hälsan. Den kan man inte
ta för given dock, ens om man sköter sig själv till kropp och själ, hyfsat
exemplariskt.

Jag får hursomhelst, tacka skyarna för all underbar vacker snö som lyser upp
så mycket att min själ fylls av ljus – tack !