Visst är jag oviktig i sammanhanget, men är mina ord det ?
Det kan vara så att folk i allmänhet tycker det jag skriver
om här är oviktigt. Det är inget konstigt alls med det. Jag har inga
illusioner om just min viktighet för världen eller Sverige. På det
stora hela är jag ingen alls. Men i min egen värld, är mitt värde av vikt,
och mina vänner. Så det är helt okej, att man inte håller med mig,
i saker jag skriver om rasism, feminism, miljö, klimat, och kapitalism.
Jag är inte ute efter att skaffa låtsasvänner på Facebook, som lajkar allt
jag gör och skriver, och i unison kör hatar en annan grupp.

En viss frustration
Men en sak som frustrerar mig, är den ökande trenden av att inte
stå för, eller ens behöver argumentera för vart man står i olika frågor.
Oviljan att backa upp sina åsikter med nån slags förklaring eller substans.
Det finns inget enskilt facit på internet, så en länk är inte alltid
ett bevis för att man har rätt. Man kan ju lika gärna länka till någon som
bara tycker något, och hittar på “bevis”.

Så varför bryr jag mig om Assange ? – Varför bryr jag mig om nå’t?
Så varför upprör jag mig så över hur Julian Assange blir behandlad.
Och varför bryr sig inga andra om det… som det verkar ? Och en herrans
massa andra mediala ämnen. Jag får ibland indikationer om att jag försvarar en
våldtäktsman, när jag ifrågasätter tillvägagångssättet, och mediernas opartiskhet,
i ärendet Julian Assange. Dock kan de som faktiskt läser det jag skriver,
vittna om att jag inte en enda gång försvarat Julian Assange,
MEN ej heller dömt honom. Likaså har jag ej heller ifrågasatt kvinnor
över lag, eller enskilda kvinnor, för att de är kvinnor. Och inte Anna
Ardins UPPLEVELSE, när det kommer till den omtalade samvaron
med Julian Assange. Men detta vill ingen prata om. Man vill bekvämt sortera bort
honom som en våldtäktsman, trots att han inte ens enligt Anna Ardin
våldtagit henne.

https://www.dn.se/sverige/anna-ardin-bryter-tystnaden-om-assange-efter-tio-ar/

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/julian-assange-memoarer-ar-prostitution-en-omtvistad-sjalvbiografi/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/nAvwLd/assange-borde-ha-stallts-infor-domstol

https://www.dn.se/debatt/assangefallet-ar-nedlagt-men-grazonen-bestar/

Vad blir vår tysta överenskommelse ? – och vad blir lag ?
Är lagar alltid det rätt ?

Och i fallet Assange, är det inte enkom sanningen om vad som skett, som
man medvetet bortsett från. Utan brottsrubriceringens sanningshalt,
utrymme för bägge sidor att uttrycka sin sida. Och framförallt hur
man ska förhålla sig till den sanning som faktiskt kommit fram, och de
berättelser som berättats. Hur ser vi i Sverige på ordet våldtäkt ? vad är det ?
En ganska otvetydig sanning är ändå, att ett dylikt fall, med en påhittad
person, som vi kan kalla “Sven Svensson” i nån liten by i Sverige, inte hade fått
något rättsligt efterspel, och inga rubriker. Och det finns tusentals fall med
Sven Svensson och “Anna Karlsson” (påhittade namn) som skett i et sovrum,
med tystnad som samtycke, som sedan i efterhand tolkats som våldtäkt.