Hjärtat som är allt för skört för att älskas,
men allt för värdefullt för att sluta slå.
Inga tårar förmår att rinna utanpå en kind,
men i bröstet ropar kärleken tomt.

Tiden…. obarmhärtig,
för den som väntar på att bli älskad.

Döden barmhärtig mot kropp som tagit slut,
eller vars själ är kroniskt förtvivlad. Några är vi som
återvänt till livet, om och om igen. Tagit oss upp
ur svarta hål vi inte vill berätta om, och som ingen
vill höra om.

Men jag lever ännu jag lever än….
Detta sköra liv vi lever, som om vi aldrig kommer dö,
som om det vore för givet. Inget är för givet,
utom tiden, och när timglaset runnit ut.

Hjärtat som var för skört för att älskas,
älskade innerligare än något annat hjärta,
en kärlek som aldrig dör, men inte fick leva.
osynlig kärlek… ensamma hjärtan.

Livet ut älskar det hjärtat dig,
och om du bara såg … om du bara såg,
Om du bara såg … förstod du att det var ovärderligt
Om du bara såg ….

… skulle du älska det.