Ta ett djupt andetag, säger jag till mig själv,
och andas in livet, precis som det är. Och dröm
för en sekund om hur det kunde vara, dröm, dröm, dröm.
och glöm, glöm, glöm, för en stund. Sväva där en stund,
så att fötterna lättar från tunga steg.

… men stanna inte där, säger jag åt mig själv.
Kom ner på jorden en stund, och se hur underbart vackert
det är, om du öppnar ögonen. Jag lyder min inre röst,
och ser stundom, allt det vackra omkring mig…

… men stanna inte där, hör jag min inre kompass säga mig.
Ge plats åt tårarna som trycker inne i ditt bröst,
ge plats åt den längtan av att finna tröst. Låt tårarna rinna
på din kind. Även förtvivlan, framförallt förtvivlan,
måste bli sedd, och bekräftad, så den inte förgiftar dig,
säger min inre röst, mitt hjärta. Men stanna inte där.

Men stanna inte där, gå inte inte vilse där, följ ljuset
Om du inte ser ljuset, fortsätt ändå gå,
därifrån, bort från förtvivlan, tills du ser en strimma av ljus.
Låt den falla på ditt ansikte, låt den värma upp din själ,
låt den väcka dig till liv igen

Om lyckan, likt en varm vindpust viner förbi,
och gör dig lycklig, försök inte fånga den.
Lyckan måste vara fri, annars är den inte längre lycklig.
Låt den vila i din handflata, värma dig, lysa upp,
och släpp den fri, likt en fågel,

Men om kärleken hälsar på, och vill vara i ditt liv,
Om hon berikar dig och gör dig hel, stanna där.
Om du berikar henne, stanna kvar. Se de som anstränger
sig för att vara kvar i ditt liv. Se den vars högsta önskan
är din lycka, och din hennes. Släpp henne fri , att flyga
över vackra blomsterängar, då vill hon komma åter.
Och om hon släpper dig fri att flyga på
en ljum sommarbris… då vill du återvända hem.. igen.

Ta ett djupt andetag, lev, stanna där …