Tänk så mycket som ryms i en människa.
Så mycket vänlighet, så mycket snikenhet,
så mycket storhet, så mycket ynklighet etc etc etc.

Tänk om de vi beundrar mest, har någon mörk hemlighet
som de bär på med stor ångest. Och tänk om du själv inte
är ett dugg bättre, när allt kommer omkring. Tänk om ditt
fördömande av vissa individer, är ett sätt för dig att gömma
din egen ofullkomlighet, din egen ynklighet, och din egen
stora mörka hemlighet?

Tänk om de som har mest dåligt samvete, är de med störst hjärta.
Och tänk om de respektabla, är de med mörkast inre? Tänk om
du själv en dag kommer dömas för det du gjort,
eller än värre, för saker du inte gjort fel?

För vad vet vi egentligen ?
Det finns väl ingen som vet så mycket om sig själv, som man själv,
och då vet vi ändå rätt lite om oss själva ur ett existentiellt perspektiv.
Våra närmaste vänner då ? Väldigt, väldigt lite vet vi ändå, om de allra närmaste
deras innersta rädslor, längtan, storheter, och mörka hemligheter.
Kanske inte ens om di livspartner sedan decennier. Vad vet vi ?

Och med detta i minne, tänk att vi så ofta dömer helt okända människor,
utifrån rykten, och hörsägen, utifrån skvaller, och egen stolthet.
Och fundera hur ofta du och jag gör på det viset. Och fundera över
hur det skulle kännas att stå på andra sidan anklagelsen.
Tänk på det ! – om du vågar