Vart ska man börja ?
jävelusiskt ont i ryggen?
En vindstilla ljummen vinterpromenad som löste upp det onda?
En räk-olycka på toaletten?
Eller med hon, en liten pike som helar vuxnas
själar över hela världen?

Hon är färskast i minne, och hjärta, så hon blir först ut,
Angelina Jordan, som berör mig så djupt, att jag bara
fastnar tystnar, lyssnar med hela mitt jag. Jag kan inte beskriva
det riktigt. Det ät långt bortom perfekta toner, långt bortom skönhet,
långt bortom sångteknik… vilka också är i princip felfria.

Hon känns overklig på nåt vis. Och nej, jag är inte kär,
men tagen av hennes sång, hennes aura, och ödmjukhet.
När rösten ljuder, är jag hypnotiserad, fullständigt
hypnotiserad…. och jag vill bara höra mer, och mer, och mer.
Och hon verkar ha den effekten på de flesta. Och många
blir likt jag mållösa. Jag skulle inte kalla det hon skapar för perfektion,
eftersom det är för ytligt,. för värdsligt. Hennes röst, och hennes ord
berör… djupt, djupt….. som hon hade en tusenårig själ, och ett hav av
visdom, och ..och … sänd till oss när vi som mest behöver det.
Jag kan inte sluta lyssna…. jag spelar hennes musik om och om igen.
Och känner mig hel… helad … av en norsk ung jäntas röst.
Det är helt makalöst. Just nu lyssnar jag om igen på
“When we were young”, när man gör cover på Adele, som egentligen
inte går att göra cover på, för att hon är så fantastisk, och trollbinder
mer än originalet…. då… då … I’m out of words. länk

Ja men jag backar mig väl genom dagen då.
Innan detta gick jag en kortare promenad på 5 km, fast jag hade
ont i ryggen och kände mig stel. Och efter kyla och blåst under Januari
och februari, och slask och tö, så låg åter Ådalens pärla i snövit skrud,
och det var helt vindstilla. Och runt nollstrecket. Nästan inga var
utetystnaden smekte mina öron, och gjorde mig nostalgisk.
Inte ens nån enstaka illbatting till Volvo-EPA-traktor-raggare,
fick mig ur balans.

Skitdag ? …
Ja man kan väl kalla det för skitdag, på ett vis när det vrider
om i magen halvvägs hem från byn, och jag inte hinner
sätta mig på toan när jag kommer hem. Och bara hälften av
det som ofrånkomligen måste ut, och fort, hamnar iiiii Toaletten.
Och man väntar besök inom tio minuter. Lite lustigt ändå.
Jag har haft fantastiskt harmonisk mage länge. så länge jag äter
hemma, egenlagad mat – skitbra helt enkelt. Och DÅÅÅÅÅ
Då har det inte varit en enda människa som besökt.
Men NUUUUU, när jag äter räkmacka som far rätt igenom
kroppen, ja då får man besök inom 10 minuter. Som genom ett mirakel
hinner jag med mig.

Välkommen till Tomas !

Och Ps… nu är ryggen bättre!