Våren
Våren är som alltid mycket tvehågsen,
och ångrar sig flera gånger, och när den väl bestämt sig
är det hux flux sommar. Våren blir liksom egentligen
aldrig av på nåt vis. Just nu är det 3 grader och sol.
Mina plant längtar ut, men … de ä hurvet ute.
Ja är rädd att de får frostskador och dör om jag
rastar dem.

Men nä.. jag delar inte det heller
I förrgår satt jag och gjorde ett eget arr på Adeles “All I ask”
Funderade på att dela med mig till er läsare på Fejan, men
nä, jag tror jag skiter i att dela även det där. Men det blev
bra tycker jag. Åsa fick sig en liten video via messenger 🙂

Ockuperande myror
Igår gjorde jag storrensning på golfen, inför överförandet
av verksamheten till Sollefteå Kommun. två säckar oöppnade
jord, skulle kastas tänkte övriga, så jag tog rätt på dem. Tänkte att de
kunde ha’s till att omplantera mina tomater till näringsrik jord.
Nu var det bara det att jag upptäckte att en av dessa säckar hade redan ett
gäng myror utsett till sitt bo. De struntade i att säckarna var oöppnade,
och ockuperade “bostaden”. Och nu vällde de ut över mitt “stampade jordgolv.”
(Jordigt golv efter spilld jord vid plantering och omplantering)

Massmördare Lundin
Och jordigt, o skräpigt till en viss gräns har jag inga probläääm med att ha,
Men myror i lägenheten ??!! NEJ ! Nu uppstod nästa problem, med compact
living, och diverse saker upptagna från källarutrymmet till lägenheten.
Det var näst intill omöjligt att komma åt golvet. Allt var i vägen hela tiden.
Det tog mig hela eftermiddagen och kvällen att få bort myror och planteringsjord
från golvet. Och en idag ömmande ryggmuskel. Det blev ett smärre massmord
av myror. Det blev säkert 20 st som fick sätta livet till. Vi får hoppas att jag klarar mig
undan folkmordstribunal, och att myror inte är lika mycket värda som
kvinnor… f’låt människor menar jag. Jag höll nästan på att uttrycka att män
är nästan lika mycket värda som kvinnor där för en stund.
Så är det ju givetvis inte! Men det med myrorna torde inte vara nåt problem,
med tanke på hur vi människor behandlar naturen i övrigt.

Flera potentiella brott av mig , mot allehanda sorters “lagar”
För övrigt, kanske det inte var det enda brottet jag eventuellt begick igår.
Eftersom det under det kapitalistiska paraplyet finns regleringar mot att ta
rätt på överflödigt materiel, som ej längre är önskvärt av ursprunglig ägare.
Ej heller sedan det hamnat på återvinningscentralen, är detta något
som är under lagens överseende. Kan hända att jag klarar mig även där, med tanke
ääpå att det bara gav mig besvär. Men att få någonting gratis,
om man inte är företagare eller politiker, ses inte alltid med blida ögon.
speciellt inte om man skulle ha förtjänat det, när man är lägre stående individ.

För det har jag kommit fram till att jag är
Och det har jag kommit fram till att jag är, en lägre stående individ.
Jag alltså inte i min syn på mig själv. jag till och med gillar mig själv,
vilket även det ka vara ett brott mot den svenska folkrättslagen. (Jantelagen).
Nä men som sjukskriven för min själ och mina depressioner, är jag icke önskvärd
av det kapitalistiska, ta-för-dig-samhället-på-sämre-lottades-bekostnad.
Bara där är det politiskt sett ca 90 % av Sveriges befolkning som röstar på partier
som tycker att jag är en lägre stående varelse.

Ja men mina partikamrater jallafall då ?
Puuuh, 10 % kvar då, i det parti jag röstar på, de borde ju kanske tycka att jag
är värd någonting? – Fast jag råkade bli född till man dessutom,
och enligt den rörelse som inte tycker att män är så bra människor,
är det även mitt fel att en klick män begår mord och våldsbrott mot kvinnor.
Förslag från en kvinnojourskvinna, har kommit att begränsa mitt livsutrymme,
som följd av att andra individer som troligtvis enkom har det gemensamt med mig
att de kan stå upp och kissa, begått våld på kvinnor i nära relationer.
Så jag börjar närma mig noll % av svenskarna som tycker att jag är något att
ha. Nationalisterna gillar inte heller mig av nån anledning.
Och myrorna lär jag väl inte heller stå högt i kurs hos,
efter gårdagens myr-mord.

0,0000001 % av Sveriges befolkning,
Nä men ungefär 0,0000001 % av Sveriges befolkning, tycker nog att
jag är värdefull iaf. För det är den approximativa siffra jag själv utgör
av Sveriges befolkning. Och jag gillar faktiskt mig !

Nu skulle jag kunna tänka mig att det finns en handfull människor
som skulle kunna tänka sig att protestera mot att jag enkom utmålar mig
själv som den enda som tycker om mig och respekterar mig. Sådana
som jag prompt väljer att kalla för vänner och bekanta.

Tacksam, men utrymme för begreppsförvirring
Mmm… ja det är jag väl då iofs tacksam för. Speciellt den biten med att tycka om.
För det kan man ju göra… tycka om mig asså, det är förståeligt.
Men det känns som det finns en stor skala med nyanser på “tycka-om-et” och
“respekten”, och utrymme för en hel del begreppsförvirring. Det är nog lika samma med
ordet “snäll” och ordet duktig, och orsakerna vi har för att klassificera våra vänner och
bekanta, med dessa inte helt odelat positiva ord. Att klassificera någon som “snäll”
eller för den delen “duktig”, kan många gånger vara ett sätt att
sätta upp brädet för att erhålla hjälp, slippa göra nåt själv eller till och med
utnyttja andra människor. “Snälla” människor, “duktiga” människor.

Och lika kan det vara med “tycka om”, det kan många gånger vara villkorat,
att nån blir omtyckt, så länge den som tycker om har någon
personlig vinning av att den omtyckte gör på ett visst specifikt vis,
är på ett specifikt vis.

Respekt
Och till sist då givetvis ordet “respekt”, vilket jag delvis nyss behandlat
i ett blogginlägg. (länk). Och synonymer.se ger dig dessa synonymer
till ordet respekt: aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning,
prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende, myndighet,
fruktan, rädsla.


Ett av de viktigaste orden

För mig är det ett av de viktigaste orden i min vokabulär.
Det är själva grunden för mitt eget välmående, och min omgivnings
välmående, för landets befolknings välmående och till slut världens befolknings
och alla djur oh växters välmående, som vi alla är helt beroende av för egen
överlevnad, när allt kommer omkring.

För mitt eget välmående hur jag respekterar mina basala behov,
och lyssnar till dessa. Hur jag behandlar mig själv
tänker om mig själv, vad jag utsätter mig själv för jag sätter gränser
för hur folk får vara mot mig. Och där går även gränsen för hur jag ser på
vänskap i livet.

Grader av vänskap, grader av respekt
Det är förvisso ingen absolut gräns, där man från ena dagen är
en absolut fullvärdig vän, till att nästa dag inte vara vän alls, utifrån något
som kan ha sårat eller dylikt. Men det falnar, det ökar i vänskaps-grad allt
utifrån hur mycket ömsesidig respekt som finns mellan vänner.
Och det förutsätter en viss lyhördhet, och ett öppet språkbruk med frågor
om hur bägge parter uppfattar saker. Och iofs en viss samsyn i vissa
värderingar, men inte i allt.

Ibland … ja ibland bara finns det inget som är värt någonting
kvar. Och det gäller säkert kärleksrelationer också. Men om detta
kan jag bara spekulera, eftersom det långt ifrån är något
jag har god praktisk kunskap om hur ett bra förhållande fungerar.
En ålderdomlig novis helt enkelt. Men det är inte helt lätt alla gånger.
Man kan inte älska alla, men man kan visa alla en viss respekt, vissa mer.
Beroende på så klart, vad man får tillbaka, så man inte blir utnyttjad som
“snäll”, och “duktig”, som “alla tycker om”.

Ja men vad vill jag då ha sagt med allt detta ?
De vette tusan, you figure it out !