Solen gick just ned, och klockan är snart halv elva
på kvällen. Jag har påtat lite i jorden idag, sått några frön,
och planterat några plant. Livet är dock skört i alla dess
former, växter som djur som människor. Varje gång jag lämnar
“lantbruket” så vet jag att det inte är säkert att det får vara ifred,
och skulle kunna ha blivit saboterat dagen efter. Men jag tänker att det kanske
är samma att ha en bil i garaget i ett hyreshusområde, eller att ha villa
och resa bort ett tag.

Förlorad skörd ledde inte till svält
I fjol förlorade jag halva skörden pga en trasig frys, det var lite trist
minst sagt, men jag kan ju inte ge mig till att äta otjänlig föda,
bara för att jag lagt ner tid på den. Jag tror inte jag tog det så hårt då.
Tog nysa tag, och lärdom. Låter lite väl präktigt, men ibland
är jag ganska bra på att lämna världsliga saker bakom mig, när saker
går sönder eller försvinner. Jag har nånstans fått för mig
att det inte är viktigast med ting.

Människor
Människor….. ja människor är människor, och är mänskliga,
och faktiskt omänskliga ibland. Jag har lärt mig om mig själv att
jag från den närmaste icke funktionella familjen ärvt ett svart-vitt
seende på människor. Där jag höjt några till skyarna i mitt sinne och i
det närmaste änglaförklarat dem. Och att människor som
varit dumma på olika vis, inte alltid är det, och inte bara är det.
Jag har fått tänka om där, nu i mitt vuxnare vuxna liv.

Stigit i graderna

Det i samband med andra insikter och hårt arbete med
egenvården av min själ, har gjort att jag dessutom stigit i graderna
inför mig själv, och insett att jag är viktigare än jag trott, både för mig
själv och andra. Och att det inte avgörs av hur många Facebookvänner man har,
eller hur många som gillar ens inlägg. Snarare tvärtom skulle jag vilja säga.
Så egentligen är jag lika mycket värd nu som då.
Men respekten för mig själv, har gett mig större respekt från andra,
på bekostnad av låtsasvänskaper och parasiter.

Gör som jag vill
Jag gör lite mer som jag vill nu. Jag visar fortfarande en stor respekt
till mina medmänniskor, så länge de respekterar mig och andra människor.
Jag gör som jag vill vad gäller mitt liv mina val, och det är ofta ganska kloka
val har jag upptäckt. Jag är en ganska klok en jag.
Och jag kan vara en ganska generös en oxå, fastslår jag.

Men jag är människa
Men jag är människa, och jag är mänsklig. Jag känner !
Den tidigare avgrundsdjupa sorgen från barndom och mitt unga
vuxna liv har avtagit en del. Men jag är ju människa, och kan känna sorg
om folk försöker utnyttja en, ignorerar en eller bara försöker köra
över en. Jag står numera upp för mig själv i dylika situationer.
Men jag lämnas inte alltid oberörd, efter jag stått upp för mig.

Starkare än jag förstått – men ändå skör och känslig
Ibland tror jag att jag är starkare än de flesta i min vänskapskrets,
jag kanske på många plan är modigare än mer-delen av bekanta
och vänner. Jag tror jag är rakare än många, och tydligare.
Och jag vågar stå för åsikter och värderingar, i större utsträckning
än många. Jag är glad att jag är stark, modig, tydlig, generös,
och står upp för värderingar, även när majoriteten blir mer än lovligt
korkade. Men jag är också glad för att jag är känslig. Motsatsen
till känslig är uppenbart: okänslig ! Inget att föredra tycker jag.

Mänsklig

Men ibland, trots att jag ständigt intalar mig att man
inte ska ha så stora förväntningar på tillvaron och vänner,
så händer det att jag känner mig besviken, även på de vänner
jag änglaförklarat. Och DET är ju inte alls konstigt att de är just dem jag
ibland kan känna mig besviken på, eftersom jag haft/har så höga tankar
om dem. De blir mänskliga helt plötsligt, och den inbillade trygghet jag byggt
upp i mitt sinne i den vänskapen, punkteras en aning.
Och jag blir mänsklig, jag hade förväntningar, fast jag inte tycker jag borde,
för jag är människa, för jag är mänsklig.

Men för tillfället är jag less på energitjuvar, och väljer i större
utsträckning bort dem, och trivs oftare bättre och bättre för mig själv.
Promenader, lott-eri (Odla på lotterna, små konstprojekt, en kopp
kaffe…. inte så stora krav på så sätt… och därmed lite lyckligare …
…på så sätt.

Och snart är det midsommar, nu är vi mellan hägg och syren,
och jag älskar det.