Tänker på vädret.
Solen kan gassa utan ett moln på himlen,
och det kan va uppåt 30 grader. Men till slut
kommer vita moln, och mörka moln och regnet,
åskväder och blixtar. Sen tar sommaren slut,
allt som varit grönt, går i träda eller dör.
För att vila över vintern eller för eviga tider.

Sedan kommer våren, en liten, liten grön grodd
tittar fram ur jorden, och snart är det
så prunkande grönt att man nästan drunknar
i grönska.

Livet är sådant. Orosmoln kommer till slut,
det kan inte bara vara gassande sol och 30 grader varmt,
det måste få regna ibland, man måste få gråta ibland.
Men det är ju inge kul när orosmoln utifrån kommer
och stör ens harmoni. Men jag tror att det kommer
alltid vara så för alla i någon mån.

Jag hade nyligen lättat hjärta över
problem som tyngde mig. Problem som iaf initialt ligger
utanför min påverkan, men som ändå påverkar mig.
Acceptans är en svår sak ibland. Och nu har de orosmolnen
krupit närmre igen. Livet är sådant.