Efter att ha slumrat till en stund på eftermiddagen,
hann det bli mörkt och kväll när jag vaknade till vid 19-tiden.
Jag kom på att jag eventuellt glömt ett trädgårdsredskap utomhus
nere på lotterna. Inte helt säker på det. men klär på mig och går ut o kollar,
och tänker mig ta en 5 km-promenad efteråt. Det stod vid busken
jag trodde mig minnas, ställde in den, och knatade iväg.
Kom bara 1 km innan jag insåg att jag inte hade mobilen med mig.
Och det i sig är ju inget problem att inte kunna bli nådd hela tiden.
Men jag har gjort mig beroende av appen som är kopplade till mina
övervakningskameror. Där ser jag om jag låst, och stängt av plattor.

Störning
Det har varit ett ganska jobbigt störningsmoment för mig att vara
orolig över om jag glömt dessa. Så appen och kamerorna har gjort mig tryggare.
Men då o andra sidan mer beroende av att komma ihåg mobilen.
Så jag vände och gick hem, till och med småjoggade lite.
Tänkte jag kunde förena stressen över att inte veta om jag stängt av plattorna,
med att få lite flås/motion.

Så en dag när jag inte motionerar, fick jag ändå 4 km, när
jag adderar promenaden fram och tillbaka till caféet.

Min vän mörkret
Under den lilla stunden jag var ute, hann jag ändå känna att jag faktiskt
inte är helt ovän med höstmörkret. Jag kan t o m känna att det är mysigt.
Både inomhusmörker med punktbelysning och levande ljus,
och utomhusmörker med svagt neonljus, glittrande som nattliga
solstrålar, i det krusade älv-vattnet. Det är också så att det finns
en symbolik mellan det fysiska mörkret och det mentala mörkret.
Och ändå gör det mig inte nedstämd, utan tvärtom, känner mig hemma
under stundom, i mörkret. Men visst …. så klart beror det på att jag
har bättre harmoni inuti just nu. Är det becksvart inuti känslomässigt,
så kan mörkret bokstavligen vara som tung-andad luft, där du får kämpa
för varje andetag, och insupa varje solstråle du kan få, för att inte drunkna i
mörkret. Likt en Zebra på Serengeti under sista torkan, letar vatten.

Äntligen tog den överkryddade rödbetssoppan slut igår oxå, som jag ätit
i fyra dagar bara för att få slut på den och slippa kasta den. Frysarna är ju
fortfarande fulla.

Nu är de nog inne på slutspurten – det håller inte i längden
Vaccinationskampanjen fortsätter såklart med oförtröttlig
intensitet, från media,regering, opposition myndigheter
och arga rädda privatpersoner, oftast vaccinerade. De är argast
och mest rädda. Jag är fortfarande inte övertygad, och kommer nog aldrig bli
det. För att metoderna har varit oseriösa, skuldbeläggande, slirat på sanningen,
byggt på antaganden fast kallats för vetenskap. Och vaccineringskampanjen
har varit brutal i sin omfattning, längd och intensitet. Och ändå pratas det
om antivaxxare och deras vaccinationsmotstånd som ett hot mot
mänskligheten, trots att de fullständigt drunknar i bruset av vaccineringskampanjen.
Jag tror man gör ett sista ryck nu. Skrämmer skuldbelägger och hotar, belönar och straffar,
för att de sista av oss obesprutade foliehattar ska ge med oss. Det håller inte i längden
som de håller på. Precis som galenskapen med metoo och deras metoder måste
ebba ut till slut, när man skördat tillräckligt många oskyldiga offer.

Lagen är inte så viktig för Cissi
Läste iofs att Cissi Wallin fortfarande tycker det är rätt att hänga ut förövare.
Sen huruvida det handlar om det är bevisat om de hon anser vara förövare de facto
är förövare enligt lagen eller inte. Det tycker inte Cissi är viktigt.

Rikast vinner
Liverpool vann med 5 -1 borta mot Porto i Champions League-gruppspelet igår.
jag har inte råd att skaffa tv-kanal att se fotboll tycker jag. Och 4an visade PSG
mot Man City, där det rikaste av två mega-rika lag vann. med 2-0 .
Messi gjorde 2-0-målet snyggt upp i högra hörnet på direkt-skott.
Liverpool är också ett rikt lag, men köper inte de starkast lysande megastjärnorna,
divorna för astronomiska summor, utan köper relativt dyra spelare, som har en
uppgift att fylla i laget, och har utvecklingspotential. Åtminstone under
Jürgen Klopps ledarskap. Sport är ju en business så klart. Och en stor sådan.
Miljardbelopp för att leka med en boll på 22 cm i diameter.

Men inte ska väl ……
En stor del av eftersnacket i media dagen efter kom att handla om
hur respektlöst det var att låta Messi, världens näst dyraste spelare
och under lång tid ansedd som världens bästa spelare, få ligga i muren.
Det tyckte man att nån medioker spelar som Verratti skulle ta hand om,
som bara tjänar 60 miljoner kronor om året.

Utskåpat – men det funkar med samtidens genus-värderingar
Svt är utskåpat i kampen om de stora sportevenemangen nu för tiden.
Och det gäller inte bara fotboll, utan OS, Hockey, ja ALLT
utom SDHL och Damallsvenskan i fotboll. Vilket passar SVT bra både
ekonomiskt, samt att det ska uppfostra oss karl-slokar att tycka att damfotboll
minsann är lika intressant som herrfotboll. Sånt kan vi ju faktiskt inte lämna
till medborgarna själva att avgöra. Så det passar väldigt bra i samtiden.
I det sammanhanget är jag en bakåtsträvande karl.slok, eftersom jag helst skulle
vilja se Djurgården och Liverpool. Asså herrlagen asså.

100 nyanser av brunt
De politiskt bruna tongångarna sjunger fortfarande, och puttrar surt på caféer,
arbetsplatser, och skvallerbänkar. Men texterna har blivit ljusbruna, det vill säga
språket har blivit ljusbrunt, istället för mörkbrunt. Man hittar vägar runt de uttalat
rasistiska uttalandena som redan blivit ned-argumenterade, av oss
“Svensk-hatare”. En semi-förbannad herre förknippade den totala katastrofen kring
Covid i Sverige med att vi inte längre tillhörde norden, och att det var därför vi hade
“sån hög smitta och dödstal”. Och att vi inte längre tillhörde Norden, – vilket jag iofs
missat när vi blev uteslutna – berodde tydligen på att vi tagit emot invandrare som
förstört vår karaktär och vår disciplin. Men han sa inte ordet invandrare för att undvika
hamna i debatt. Han kallade det för “folk som kommer från länder med problem”
Och det är signifikativt för hur språket blivit ljusbrunt, undvikande, medan åsikterna
fortfarande är precis lika mörkbruna, rasistiska, främlingsfientliga.

Vilken jävla smäll !!!
Likaledes finns det massa outtalad, fortsatt främlingsfientlighet. Man har i vissa
sammanhang inför vissa människor som mig, som så uppenbart hatar svenskar,
upphört att fullfölja väl intjatade fraser och meningar. Så alla vet att man talar
om invandrare när det exploderar i Göteborg i ett hyreshus.
Och man vet att man menar att det beror på invandringen,
när man om och om igen påtalar att det är så mycket skjutningar.
Och sedan följs det av kommentarer om mer brutalt hanterade av dessa
som ska vara lösningen på alla våra problem. För vi hade inga problem nämligen
innan jag började hata svenskar, och stödja importerande av självmordsbombare
samt införande av sharialagar. Jag har förvisso inte själv gått med på satt jag har
dessa åsikter eller hatar svenskar – “men ändåååå”

Lite svag för medmänsklighet
Jag gillar Fredrik Önnevalls som programledare i Sverige. En nyfiken,
frågande, tillbakadragen lyssnande stil, med respekt för intervju-objektet.
Sen är jag iofs färgad i min åsikt, sedan han tog med sig en bönande ung
Syrisk 15-årig pojke till Sverige, och blev dömd för det, människosmuggling, i samband med
inspelningen av serien “Fosterland”. självklart gör det både mig och Fredrik
till “svenskhatare, men ändåååå !!
hur som helst var det mycket medmänskligt av honom. Han betalade dessutom
rättegångskostnaderna själv – inte SVT. Och jag är av nån anledning lite svag
för medmänsklighet. Såna är nämligen vi döds-mördar-kommunister och svenskhatare.

En skuren tumme är inte att leka med
Jag skar mig i tummen för några dagar sedan oxå,
när jag lite vårdslös skalade äpplen som fruktstund på kvällen
istället för tungsmält smörgås. Och amatör-hypokondriker som jag är,
så skyndade jag mig in att tvätta ren med både sprit
och desinfektion. och bytte plåster 2 gånger om dagen. Och jag verkar ha kunnat
undvika blodförgiftning och plågsam död. Man vet aldrig ser ni.
Drängen Alfred i Lönneberga, Katthult, han var illa däran han. Innan Emil
och hästen Lucas fraktade honom till doktor i Mariannelund, under
vinande snöstorm. Enligt egen utsago dog han nämligen en stund under färden.
Efter att ha skurit sig i tummen.

– Lever du än än Alfred ?
– Nä nu e jag nog dö


Så nu idag blev det Grönkåls-purjolöks-potsatis-soppa, och
hembakt bröd. Skönt med omväxling.