Idag var vädret bara för vackert för att sitta inne.
Ändå satt jag just inne, på förmiddagen, på café Petter.
Men vi öppnade dörren, så solen kom in och hälsade på en stund,
eller åtminstone en av dess varma ljusa strålar.

Sockersött
En välbekant herre, med yvigt rörelsemönster, och irriterande
gott humör, beställde kaffe. Och tog med näven troligtvis
8 – 10 sockerbitar, efter det att han lagt sockertången åt sidan.
Vi, gubbgänget i “fyndhörnan” pratade på, Och han av oss som
först uppmärksammat detta sockerfrosseri, tog en klunk ur sin
50 cl coca cola, som innehåller ca 15 sockerbitar, log en aning
lite hånfullt åt sockerförbrukningen han som tog 8 – 10 sockerbitar nyttjade.
Idag avhandlade vi ämnen som “Svart sirap”,
kryddning i bröd. Jag ska sedermera prova både anis, senapsfrön
och fänkål, i matbröd. Ja i olika matbröd då så klart.
Sjukdomspratet landade på sjukdomar som ALS, MS, diabetes,
Epilepsi, värk, Sepsis, njurproblem och dialys.

Efter en kvart kom den yviga äldre herren åter till disken
och skulle ha påtår, och 8 – 10 sockerbitar till.

Solskenspromenad och solskens-ängel
När jag väl kom iväg på den planerade solskenspromenaden,
sprang jag i parken på hon som var en ängel för mig under svåra tider.
Sittandes på huk, och plockade lönn-lövs-buketter, att ha som
dörrkrans, och en annan vid släktings gravsten.

Fick ta av mig jackan upp för träng-schaktet, till följd av solens strålar
och att gå fort i uppförslut, så jag inte smälte bort. Började notera alla höstlöv i solljus
stannade till och tog lite bilder. Och när jag kom till Ångermannabron, så kom det från
Nipanskolan en ung herre med huva, som tittade sig om mot mig säkert tio gånger.
Jag gick om honom, och han sa hej, och jag sa hej, innan jag fick ett infall
att gå över vägen mitt på bron, till sidan där det inte finns någon trottoar.
För att ta höstbild nordväst på Ångermanälven. Självklart kommer då en
långtradare dundrande, när jag står tryckt mot broräcket

Nästan blåst
Vinddraget får mig nästan ur balans, och bron skakar lite av den tunga bilen.
Jag får greppa extra hård om mobilen, så den inte flyger ner i älven.
Sneddar sedan tillbaks över till rätt sida bron. Varpå den unge herrn,
på gissningsvis 11-12 år ungefär, halvspringer ikapp mig,
och låter nästan förskräckt på rösten över mitt vågade tilltag.
Han undrade om det inte var läskigt, vilket jag väl medgav,
och en intressant konversation uppstod, medan jag pinnade på med älgkliv
under min planerade 12-kilometerspromenad.

Läskigt
Pojke – Var det inte läskigt att stå där ?
Gubbe – Jo det var lite läskigt när långtradaren kom
Pojke – Ja det såg läskigt ut
Pojke – Varför gjorde du det ???
Gubbe – Jag ville ta foto på älven
Pojke – Aha
Gubbe – Och du går och jagar Pokémon med mobilen ser jag?

Pojken får halvspringa för att hänga med i tempot och konversationen
han verkat angelägen om att hålla, utav nyfikenhet


Ända dit bort ????
Pojke – ja det är bra med pokémon, för man rör ju på sig samtidigt,
(Lite lill-gammalt uttryckt)
Gubbe – Ja du har fattat det där du – bra jobbat
Pojke – var har du varit ?
Gubbe – Jag är ute och går, jag ska gå en mil ungefär
Pojke – EN MIIIL ??? … vart ska du gå då ?
Gubbe – Rakt upp här och sen till OKQ8, vet du vart det är ?
Pojke – Mja.. njaa … ja ända DIIIIT BORT ??… Det är ju mer än en mil !!!
Gubbe – Ja det är ca 12 km
Pojke – Det måste ju vara 12 km nånting
Gubbe – Ja nånting ditåt

“Får jag fråga en sak ?”
Pojke – Får jag fråga en sak ?
Gubbe – Ja fråga på du !
Pojke – hur gammal är du ?
Gubbe – ehmm få se nu… Jo jag är 55
Pojke – 55 ???? Då är du ju JÄTTEPIGG … för din ålder !!!
Gubbe – Eh ti hi ti hi- tack ska du ha, men bra att du motionerar, så du inte får ont o blir sjuk när du blir äldre!
Pojke – Aaa för om man inte gör det så kanske man dör redan vid …
Gubbe – 55 ?
Pojke – näää inte så tidigt … men 60 – 65 kanske

Men EN GUBBE slår du inte iaf
Pojke – Men EN gubbe slår du inte iaf … en jag känner han är 50, ja eller det är min pappa, han går runt broarna TVÅÅÅ VAAARV !
Gubbe – ja det var bra gjort, det blir ungefär en mil!
Pojke – Ja fast runt broarna TVÅ GÅÅÅNGER!
Gubbe – Ja det är ca 5 km, och då blir det en mil
Pojke – Får jag fråga en sak till ?
Gubbe – Japp !
Pojke – Vad är det längsta du har gått nån gång ? Asså på en gång, under samma dag ?
Gubbe – 2, 9 mil!
Pojke – TJUGONIO MIIIL ?
Gubbe, nä 2,9 mil !
Pojke – aha, men det är ändå längre än jag gått nån gång,
jag har gått 1,25 mil på samma dag… när jag var liten… ja eller 9 år var jag.
Gubbe – men det är ju jättebra !!!
Pojke – Aaaa .. för jag var ju liten då.

Olika talanger
Gubbe – Är mamma lika duktig på att gå långt som pappa ?

Pojken funderar, och tvekar en sekund

Pojke – Ehh .. njää… hon är mera en festare, hon gillar att festa.
Gubbe – aha .. ja vi är bra på olika saker allihop

Framme vid avtagsvägen mot Långgatan, började pojken vika av
han var nära på hemma. men avslutade den högst intressanta
konversationen med:


Pojke – Ja men ha re så bra då och LYYYCKA TILL !
med ett eftertryck i rösten som om jag hade nästan en omöjlig,
omänsklig uppgift framför mig, att klara av att promenera 12 km

I MIN ÅLDER !!!

Jag ÄR tydligen fantastisk … ja för min ålder asså!

Gubbe – Ja ha re så bra du me, och fortsätt motionera