I min o-gift-iga, digitaliserade UPA-RS-covid-dollar-värld
Ja, jag är, och förblir nog o-gift, på gott och ont.
Så som det ser ut inuti mig för närvarande, och när jag
begrundar hur marknaden ser ut, och vad de flestas
ingångspunkt tycks vara i förhållanden, så känner jag
väl att det är lika så bra det då. Trots att det kommer vara ett
ständigt hål i mig, att vara uppväxt utan familj, och att leva
resten av livet utan familj.

Naiva drömmar
Men när jag föreställer mig, och blåögt naivt drömmer om
min kvinna, och mina barn, så ser jag henne nästan aldrig
någonstans i verkligheten. Som kvinna utanför min digitaliserade,
spartana, odlingsvärld, utan likvida karriärs-ambitioner, skulle
man säkerligen, relativt oemotsagd kunna hävda att det beror på
att jag skulle vara kräsen och inåtvänd.

Både rätt och fel faktiskt
Och jag skulle inte kunna motbevisa detta. Jag är ju lite
tilltrasslad i hjärta och själ, efter hårt ofrivilligt slitage.
Och vad gäller personlighet hos ihop-fantiserad kvinnlig partner,
ja där skulle man nog inte ha helt fel ang min ihopfantiserade
kräsenhet. Men vad gäller utseende, vikt och ålder, är jag nog
trots allt så långt ifrån kräsen som det går att komma.
Jag menar… jag tycker ju nästan allt och alla är vackra,
och är så knasig så jag tom gillar alla väder och årstider.

Ambitionslös, så det står härliga till

Och inåtvänd ? …Nja … om det är att vara ekonomiskt och
socialt ambitionslös, och hyfsat nöjd med sin lott i livet,
ja då stämmer det mycket väl. Men om det är fråga om
att vara asocial och överdrivet känslomässigt introvert,
så är det en ordentlig snedspark man gör i sitt antagande.

Tack men nej tack !
Men som jag uppfattar vanliga hederliga kvinnor av svensk börd
i dag, så är inte mina känslomässiga behov som man, ens att ta med i
beräkningarna. Ambitioner är viktiga. Pengar är viktiga,
Och endast kvinnor har rättigheter kring sin egen kropp,
och sitt känsloliv. så tack men nej tack. I min naiva dröm, hittade jag en
kvinna som brydde sig om mig, tyckte om mig, och accepterade mig,
och var nöjd med mig som människa.Ja kanske till och med såg upp till mig lite ibland,
så som jag då skulle sett upp till henne, ibland. Hon fanns kanske, i en annan tid.
Jag får väl ändå ta tillfället i akt och tacka höger-feminsmen
och Metoo för deras bidrag till utformandet av den moderna, ambitiösa
självupptagna svenska kvinnan. Så att alla äntligen är lika självupptagna, både män
och kvinnor, det är jämställt och solidariskt !

Ogift-ig då ?
Ogift-ig då ?
Nja, allt är relativt, utom det som inte är det.
Jag äter ju så klart mindre giftigt nu än tidigare,
för att jag för tillfället odlar själv, slutat med industriellt producerat
kött samt har slutat med vitt socker, i allehanda matkonsumtion.
Och avstått från att spruta in halv-beprövade kemiska vätskor i
min kropp. Men helt kommer jag inte undan giftet
i min giftiga omvärld. Jag påverkar knappast hur mjölet och
mejerivarorna tillverkas. Och varför skulle de vara annorlunda.
Profit är det enskilt viktigaste i vår värld, på bekostnad
av alla andra värden.


Jag har köpt ny skärm, så jag åter kan bli avskärmad efter att ha varit avskärmad
Nu har åtminstone delar av min invanda digitaliserade värld
återupprättats, då Dustin var skit-snabba med att skicka skärm.
En Samsung. Får hoppas det är bättre hållbarhet på den.
Men nu kan jag återigen vara låtsas-social via det digitala, utan
att träffa folk i verkliga livet. Och utan att behöva smitta ned
vanligt, hyggligt, fogligt, besprutat, gift-igt folk, med en sjukdom
jag åtminstone inte för närvarande har. Vad jag vet. Och DET
är ju toppen, så att inte de som är skyddade mot sjukdomen
blir smittade av mig som inte har den, så de blir sjuka och dör
av den, i en ålder då folk iofs vanligtvis brukar dö ändå – Men det är ju hemskt iaf !!!.
Att folk ska behöva dö redan vid 80 -90 bast nu för tiden !!?
Var finns solidariteten ????
Ett tag tänkte jag lite tokigt, att det isf var de oskyddade som
skulle vara den utsatta gruppen, enligt den troende vetenskapen,
men nu förstår jag bättre. Det är de som är skyddade via vaccin,
vi måste skydda.

Nä men låtom oss vara ärliga en sekund!
Nä men låtom oss vara ärliga en sekund, innan vi snabbt återvänder
till alla livslögner vi vårdar så ömt. Inte fan heller är det nån som värnar
våra äldre! EGENTLIGEN ! sånt jävla skitsnack egentligen.
Vi skiter faktiskt i dem, så är det bara, låt oss vara ärliga.
Vi … och jag menar verkligen VI, landets egoistiska väljare
har i decennier prioriterat privatiseringar inom vård, skola
och omsorg. VÅGA INTE skylla det på våra politiker, som
förvisso är LIKA ansvariga till detta. Men utan folkets vilja
är politiker i en demokrati maktlösa. Det är VI som är deras arbetsgivare!
har ni tänkt på det nån gång? Äh jag blir bara så jävla trött på
all j.-a självfixering i varenda j-a vaken minut. Och dessutom
från folk som i Covid-tider pratar, skriker om “solidaritet”

Inte en susning
De flesta har bevisligen inte en j-a aning om vad solidaritet innebär. Inte en susning.
Då hade de nämligen röstat annorlunda. Och då hade inte äldreomsorg
och vård varit underbemannad när pandemin bröt ut.
Och då hade inte smittan spridits lika fort och omfattande i äldreboenden.
Och då hade inte lika många äldre, äldre dött. DET hade varit solidariskt !!
“But how would you know?”
För att citera Harrison Fords briljanta kommentar till Trumps obetalbara
cluelessness.

And why would you care?
So why should I care?


Men så kom då jordens undergång inpå våra husknutar
Men så kom då jordens undergång inpå våra husknutar, allt enligt
våra vetenskapsmän, politiker, media, och inte minst
läkemedelsföretag, som producerar och tjänar 100-tals miljoner
på denna “jordens undergång”.
Så då kom icke tidskrävande, icke känslomässigt involverande
quick-fix- engagemang väl till hands. Där man dessutom fick chansen att
i samma veva spotta och sparka på en annan grupp människor,
de obesprutade – the Untouchables! En helt oemotståndlig möjlighet
för det självupptagna svenska “jämställda” folket.

Gåvor som hamnar vart?
Solidaritet utan engagemang, är förvisso ingen ny företeelse.
Vi har haft låtsassolidaritet i årtionden, när kändisar klätt upp sig i
100.000-kronors-blåsor, för att ev skänka en bråkdel av sina tillgångar
till världens barn, eller specifikt kvinnors cancersjukdomar.
Eller åtminstone va med på bild, när andra skänker miljoner kronor,
till Röda korsets och Unicefs miljonavlönade chefer. Innan resten hamnar
hos korrupta politiker i “näringsliv” och politiker i de drabbades länder.
I bästa fall blir det i vanlig ordning några smulor över till det
fattiga folket. I BÄSTA fall!

Men inte ska väl JAAAG behöva bidra…
Solidaritet utan engagemang är vi bra på så länge vi får behålla
karriären, pengarna, villan, utlandsresorna, tomten, sommarstugan,
fyrhjulingen och badtunnan och poolen. “Det är så mycket att göranu för tiden för oss”,
säger ofta den moderna människan, “inte fan kan vi väl ta oss tid för den generation
som tog hand om oss.”

Solidarisk med sig själv
Man kan säga att ibland är vi “solidariska” mot vår egen sort.
Samma hudfärg, samma nationalitet, och samma socioekonomiska
grupp. Problemet kära medborgare, är att det faktiskt inte är
solidaritet.
Så som när Sverige unisont på sina FB-sidors satte
en svensk flagga i sin profil, för att … visa solidaritet med ….eh …sig själv.
Efter det att “en sån där” hade utfört ett terrordåd. Ni förstår väl vid det här laget
att huruvida det klassas som terror eller enskild individs psykiska hälsa
enbart ar avhängt av etnicitet och religion ? Eller ?
Norrmän och danskar Breivik och pilbåge-mannen?

Nä nu …
Nä nu ska jag ta me fan vara solidarisk med mig själv en stund,
eftersom jag är vit medelålders man, singel och svensk, rik,
fattiglapp och socialt avfall, dumpad till en kommun som ska tillhandahålla
energi,. råvaror och arbetskraft till Stockholm “The Capitol” (Hunger Games)
… så nu ska jag vara solidarisk med mig själv och ta en egoistisk promenad
i regn och rusk, då det kan främja min egen hälsa, och det är allt jag bryr mig om !!!