Skulle man kunna börja sammanfatta nånting
nu? Är vi mogna ännu för rätt frågeställningar ?
Eller är hatet, skuldbeläggningen, rädslan, och den medvetna
följarmentaliteten fortfarande för stor och stark ?

Orkar vi ta en dos till
Orkar vi ta en dos till, av Corona-diskussioner,
Informations-ifrågasättande? Eller har vi för evigt dömt
ut människor som ställer frågor, människor som resonerar,
människor som är obekväma? Kommer vi någonsin nå dithän,
till tolerans?

Vem vet inte du, vem vet, inte jag, vi vet inget idag….
Nej, jag har fortfarande inga entydiga svar kring Covid 19, eller
alla vaccin som togs fram på rekordtid. Jag har aldrig haft det,
och har aldrig påstått mig ha dem. Jag tänker att det beror på att
det inte finns några entydiga svar kring detta, och att vetenskapen
just i detta fall ägnat sig tro, spekulationer och “sannolikhet”

Definitivt inte definitivt
Och faktum är att nästan inga definitiva svar finns att tillgå,
angående spridning, dödsfall, munskydd, vaccinering,
vad som hänt om ingen vaccinerade sig, om bara äldre
vaccinerade sig. Det finns inga entydiga svar kring riskerna kring
vaccinering, inga entydiga svar kring riskerna att vara utan
vaccinering. Det finns ingen statistik som är jämförbar globalt, på
grund av att det finns för många olika parametrar till varför
dödligheten varit större i vissa länder, världsdelar,regioner.
Folk har olika livsstil, är olika mycket nära varandra, har olika
genetik, blodgrupper. Olika immunsystem.

Strategier och vårdkapacitet
Länder har olika äldreomhändertaganden, olika andel äldre befolkning.
Länder har olika strategier med olika mål. Sverige tex har hela tiden
haft som mål att öka rädslan, med målet att öka vaccinationsbenägenheten,
i tron att vaccinet är den enda vägen fram till ett normalt leverne.
Andra länder har haft som strategi att verka duktiga inför omvärlden,
genom att presentera låga smittosiffror och dödstal, och en del har tom.
presenterat NOLL smitta. Vilket är lika genomskinligt som länderna som
nära på proklamerar världens undergång, om inte alla vaccinerar sig.

Lösningen på vad ?
Men är vi redo för såna här tankar ännu?
Eller är vi fortfarande fastkedjade vid den enda förklaringen, och den
enda lösningen på pandemin. Och fler frågor uppstår. Lösning på vad ?
utrota sjukdomen? Skydda oss framöver, är det ens möjligt ?
Eller famlar vi i blindo efter en utopi där vi slutar dö, och lever för evigt?



När ska vi bli människor igen ?
När ska vi börja bete oss mänskligt igen? När ska vi visa tolerans ?
I vilken utsträckning gjorde vi det innan Corona? Har det blivit lite,
lite värre, iom informationskampanjen kring vaccin?
Jag tror det faktiskt. Om det är något man kan se tendenser på så
är det vad viruset, rädslan och hatet har gjort med många människors
hälsa, människors psyke, människors relationer. Det går naturligtvis inte
att mäta med exakta siffror i ett diagram, eftersom det är
känslor, upplevelser, vilket inte bör misstas för fakta.

Priset för informationskampanjen… blir dyrt
Men ATT många, många fler nu mår psykiskt dåligt, är en realitet,
ATT många relationer, vänskaper har kraschat i polariseringen
mellan vaccinerade och icke vaccinerade, är en realitet.
ATT övrig vård på det stora hela fått träda tillbaka till förmån för Covid
19-behandling, och även vaccinering, ÄR en realitet, som
är enkom naivt att ifrågasätta. Vårdskulden var stor redan innan.
Efter decennier av nedrustning av densamma,
på folkets order (Politik, valsedlar, röstlängder)

Lågvattenmärke och mod

Ska vi ens få en antydan till självkritik från media myndigheter
kris-profiterande företag och politikers hantering och information,
I EFTERHAND ? Rannsakan efter mediedrevet kring metoo var tunt
och kom bara från enstaka journalister, vilket jag högaktar dessa för.
Så som Åsa Linderborg. Men likväl fortsätter vissa med en dåres envishet
hävda rätten att hänga ut män i media, trots att de inte är dömda för något,
så som Cissi Wallin gör.

Försvinnande liten rannsakan sist
Det var oerhört tunt med rannsakan och självkritik, efter Svininfluensan,
trots att flera hundra ungdomar råkade ut för livslång
narkolepsi som biverkning. Det var inget prat om “solidaritet” mot
dessa efteråt. Det sågs mer som ett misslyckande kan jag tro, experimentet
som “bara” fick ca 50 % av svenskarna att vaccinera sig. Vilket troligtvis
ledde till smått auktoritära metoder under Covid 19. Och folk följde
dessa autoritära uppmaningar skrämmande fort. Skrämmande likt
auktoritära maktövertaganden i historien, ,,, skrämmande likt!

Nyckelordet

Och skrämmande är ett nyckelord i hur vårt post-covid-samhälle ser ut
redan nu, och kommer se ut framöver. För rädsla har varit nyckeln till
en “framgångsrik” vaccinationskampanj. Men priset för den
djupt etablerade rädslan och skrämseln kan komma att bli högt,
pga vad den gör med människor, vad den gör med individer,
vad den gör med vårt sociala kitt.

Har jag rätten till min kropp, eller tillhör den dig ?
Är vi redo att börja ställa frågor igen ?
Är vi redo att inse att vi inte alltid har svaren ?
Kan vi leva sida vid sida då, under tolerans
för våra individuella beslut ? har vi bestämmanderätt
över våra egna kroppar?

Till synes kloka
Jag har mött människor, bekanta, vänner
som jag rent utav betraktat som lärda, intelligenta
sansade och kloka, som på fullt allvar hävdar att
vi inte har den rätten, att massans går före individens
medborgerliga rättigheter samt kropps-integritet.
Försök hävda det om Metoo om ni törs !

Är vi redo att leva? Är vi redo att dö ?
Är vi redo att försonas, är vi redo att leva igen ?
Är vi redo att förstå att allt som lever kan dö,
och till 100 % kommer att dö ? Är vi redo för
sans, är vi redo för livet, och ÄKTA solidaritet,
som inte bygger på hot, hat och skuldbeläggning?
Är vi redo att leva? – Är vi redo att dö ?

.