Föreställ er en förening med ett 20-tal medlemmar,
där det finns ansvar att ta, det finns vissa förmåner i form
av service, och subventioner att få. Föreställ er nu att det är en eller max
två personer som står för 95 % av allt ansvar, och ser tydligt att
både föreningens ursprungsaktivitet blivit sekundär i förhållande
till förmåner i form av låt oss säga subventionerade tävlingsavgifter,
årsmötesmiddag, fika …och lite sånt mys som förtenningar brukar
kunna erbjuda medlemmarna. Dessutom så håller förutsättningarna
för att fortsatt driva föreningen på att förändras och försvinna.

Men alla tycker det är överdrivet att överreagera, och lovar för trettionde
året i rad att just det här året ska bli det året de ska börja hjälpa till mer,
och ägna sig åt föreningens ursprungsverksamhet. Och föreställ er att
för 30 året i rad så inte blir fallet, utan att en max 2 personer fortfarande
ensamma sköter om det mesta. Under 30 år har de vetat att det ordnar sig
utan att de behöver engagera sig. Så det tänker de även detta år.
Och det är INGEN som dyker upp på städdagen. Medan mangrant
ca 20 personer, dyker folk upp till årsmötet där gratis mat erhålles i
egenskap av medlem.

Men den här gången har den som gjort så mycket bestämt sig för att det räcker.
Och när det väl gått upp för föreningens medlemmar så…
Kan ni föreställa er att det bara tog två veckor innan alla i föreningen skingrats
som antiloper inför en lejonflock, alt som en politiker inför ansvar.

Och apropå just ordet ansvar, så dyker det upp igen från
folk som tycker att de tagit sitt ansvar genom att ta vaccin mot covid 19.
Tagit sitt ansvar gentemot vem/vilka ? Och av vilken orsak ? Jag tog exemplet
från föreningen för att belysa ordet “ansvar”, och även belysa ett vanligt mänskligt
beteende, att kräva saker utan att behöva bidra själv. OCH att stoppa huvudet i
sanden-beteende.

Det finns det som påstår att de tar vaccinet för att de vill ta ansvar gentemot samhället
och de äldre. Det tror jag väldigt lite på, det är nog lätträknat, utifrån att jag känner
till hur mänskligheten har blivit under lång tid.
1 – Många har tagit det av rädsla för att dö själv.
2 – Väldigt många har tagit vaccin utifrån en nästan lika stor skräck för djuret människan.
den att bli utfryst ur gemenskapen,
3 – och en hel del som inte är rädda för varken eller har tagit den enkom av den
anledningen att du då lagligen kan leva loppan igen, resa, festa, kramas.
Och det kära medborgare är vad vi idag kallar att “ta ansvar”

Ex 1 finns det väldigt lite fog för, och framförallt hjälper det inte att
segregera människor med pass
Ex 2 ett citat ut verkligheten:
“Ni antivaxare har ju valt att stå utanför samhället, så, vaccinera dig och
kom in i värmen. Ett par miljarder vaccinerade kan inte ha fel vet jag.”
Och antivaxare förstår ni, är man om man inte låter sig tvingas
och en antivaxare är nånting mycket skamfullt ska ni veta
Ex 3… ja men bara lite traditionsenlig egoism, till skillnad
från de nya sorterna i ex 1 och 2

Man har via röstsedeln skitit i de äldre så länge jag kan minnas, i minskade kostnader
för äldrevård, och vanlig vård. allt för att slippa betala skatt, ovch kunna resa och festa
ännu mer. Och nu ska man inbilla mig att man tar sprutan för de äldre.
Man bara toklängtar ju efter att på nytt få skita i de äldre, resa, festa,
shoppa… och andra saker som man tycker är viktigare än att rädda Sargula
8 år från att bli såld till en man. Sånt kan få en ledsen emoji, och sen måste
vi resa vidare och festa. Lite löneökning måste vi ha oxå, så vi kan köpa mer,
festa värre, o resa längre. Nä kom inte o snacka om “ansvar”! jag köper det
inte för en sekund.