Ganska mycket i livet har vi väldigt lite koll på egentligen,
det gäller även mig. Och en sund människa lär sig, att ju mer man
lär sig, desto mer inser man att man vet ganska lite i den stora vida
världen, och om den stora vida världen. Man skulle kunna förknippa
den inställningen med ordet ödmjukhet om man vill.

Om mig själv
Jag vet en del om mig själv nu fört tiden, men långt
ifrån allt, ändå är jag så klart den som vet överlägset mest om
just mig, mina egenskaper, behov, hälsa osv.
Det är väl ändå rätt obestridligt? Jag skulle gissa dessutom att det
stämmer överens med ca 100 % av jordens befolkning.
Och då överdriver jag inte. Just det VET jag faktiskt.
Om andra vet jag nästan ingenting, utifrån perspektivet vad som
finns att veta. Varje människa är ett universum av känslor,
tankar, egenskaper, behov. Det är närmare sanningen att påstå att
jag vet ingenting om mina allra närmaste, än att påstå att jag vet
mycket om dem.

Delvis
Kan detta då möjligen, åtminstone delvis förklara vad som sker
med människor jag trodde jag kände, i min omedelbara omvärld,
eller för den delen människor som är kändisar, som jag sett upp till, som
nu visar en helt annan sida än den jag uppfattat? Eller har någonting förändrats ?
Har de förändrats, påverkats utifrån ? Eller har det funnits i dem hela tiden,
dessa värderingar och uppfattningar? Eller är det hur jag ser på dem som
förändrats? Har jag haft fel bild av dem hela tiden för att plötsligt se vad
som alltid varit där? – Jag vet faktiskt inte …inte fullt ut.

Dessa människor
Dessa människor … vet dock det mesta, har jag erfarit, åtminstone enligt
egen utsago. Jag har förvisso själv blivit anklagad för just samma sak av dessa,
samt att vara faktaresistent och foliehatt. Detta trots att jag faktiskt inte hävdar
speciellt mycket, vad gäller vaccinets effektivitet, dess faror, dess biverkningar.
Ej heller hävdar jag speciellt mycket kring själva viruset eller sjukdomen Covid 19.
Det jag gör, är att jag ställer frågor, som är relevanta för massornas agerande,
för regeringars agerande. Vilket ofta vänds till faktaresistens. Dvs om man
ställer frågor, klassificeras man ofta som faktaresistent och /eller foliehatt.

“Sluta diskutera nu och ta sprutan!!!”

… var ett av alla väl underbyggda argument jag erhållit efter att ställt frågor
som ingen kan eller vill besvara. Att folk inte KAN besvara många frågor kring vaccin
och Covid, är helt i sin ordning, eftersom man de facto vet väldigt lite om dessa.
Men sen är det ytterligare ett steg till att strunta att man inte vet,
och agera utifrån tro, gissningar och rena föreställningar. Ett alternativ som
man har, men sällan tar, nu för tiden, det är att låta frågetecknet stå, tills dess att
det kan rätas ut och bli ett utropstecken. Det vill säga att erkänna att det mesta har
man ingen aning om, när det kommer till vaccin, biverkningar, effektivitet, långtida
konsekvenser, inverkan på det lokala samhället, det globala samhället.
Men det duger inte för panikslagna medborgare, som numera vill ha tydlighet när
ingen grund och kunskap för den finns. Som vill ha “kraftfulla åtgärder”, även om
man inte vet vart det leder, och att det är bättre att “göra nånting” än ingenting alls
även om det går åt helvete.

Vad händer i människorna ?
Men vad är det som händer i en människa när man plötsligt
inte längre är mottaglig för någon motstridig information, när man kväser
frågeställningar och uppmanar till tvång och ensidig “information” ?
Vad händer när man är villig att offra människor ? Vad händer när man är villig
att offra demokratin, medborgerliga rättigheter ? När man är villig att offra andras
frihet men inte förstår att man står näst på tur ?
Det är väldigt lätt tillhands att hävda att dessa frågeställningar, oron
inför dessa är överdriven. Problemet är det med den kokande grodan,
att om det sker under lång tid, i små steg, tenderar folk eftersom acceptera
och finna sig i saker och formuleringar som tidigare varit otänkbara.

“Nu är det eran tur”
Vad händer i huvudet när man tagit sprutan, som får väldigt många att anse
att ovaccinerade ska inte få vård, att ovaccinerade ska straffas
“nu är det eran tur”
Varför tycker man att friska ovaccinerade belastar vården, medan man tycker
att överviktiga, rökare alkoholister som utifrån ett perspektiv själva orsakar
eller bidrar till sin ohälsa inte belastar vården ?
Själv tycker jag det är självklart att överviktiga, rökare och alkoholister
ska få adekvat fullvärdig vård. Först och främst ur en ren humanitär hållning,
allt annat vore cyniskt. Men jag menar oxå att viljan till en mer utvecklad
vård, med tillräckligt många läkare och sköterskor är en politisk vilja. En vilja
som en majoritet av väljarna INTE har, utan där skattesänkningar, sänkta bensinpriser,
höjda löner, sänkta bidrag är viktigare. Det vet jag, det tror jag inte.
Mycket vet jag inte, men det är ett obestridligt faktum.
Ett obekvämt faktum, men obestridligt.

Ingen vård till “förrädarna” ?
Men nu finns det alltså gott om människor som anser att
ovaccinerade inte ska få söka vård, eftersom de påstås belasta vården. att det
påståendet inte är bevisat spelar ingen roll, och att ifrågasätta det
beivras omedelbums med genomtänkta argument som:

“Ja men hur kan du hävda att vetenskapsmän och FHM måste bevisa
nåt innan man vidtar åtgärder ? Även om de bara gissar
så är de ju bäst utrustade att gissa, eftersom de är forskare”

“Nödvändiga offer”
Jag har även nyligen fått mig till livs, att det både är okej med vaccineringstvång
under vissa omständigheter. Och även att det utifall många skulle dö eller bli
sjuk utav vaccin, så är det ett “legitimt offer”. “Ett nödvändigt offer, för världens bästa”
“Nyttan överstiger riskerna”. Ta och fundera på det en stund till !
Vad innebär det i praktiken? Jo det innebär att man är redo att offra något…
och i det här fallet offra någon, några eller många.
Vad har hänt… när människor plötsligt tycker att det vore klokt?
Själv kan jag tycka att självuppoffring, i den mån det skulle gynna omgivningen
eller mänskligheten, vilket många gånger kan vara oklart,
ändå bör vara frivilligt. annars skulle jag kalla det att begå våld på andra,
alt mörda folk, om de tvingas till nåt som leder till deras död.