Jag struntade helt sonika att gå på café nu
på morgonen. Ett djärvt och modigt drag för att
inte vara så infernaliskt vanemänniska ? Nej, jag sov till
kl 09.00, då caféet öppnar. O då är det liksom ingen
mening om man kommer, när gubbtjyvarna slurpar i sig
botten på påtåren och ser ut att vilja resa sig o gå.

Jag lyckades bjuda två “polers” på lite väl stark kaffe igår,
när man äntligen lyckats lura hem någon som man
nästan törs kalla för vän eller kompis. Allt de lär minnas,
komplimangerna till trots, är väl det alldeles för starka kaffet,
med vispgrädde i.

Men nu blev grejerna i hallen åtminstone nedburna till
källarutrymmet. Så jag kan börja lägga saker på hög där i hallen igen,
tills det att jag får runda dem, för att ta mig ut genom ytterdörren.
Jag var nog en mullvad i mitt förra liv, med tanke min naturliga
fallenhet för att lägga saker i olika högar.

Senare på kvällen tog jag en 5-kilometers prom, och tog med
mig fint fördelade lätt jästa äppelbitar till rådjuren bort vid bruket
och Ådalsbyn. Det var polska äpplen i påse, som var lite jäst smak på
redan vid inköp. Men nu kanske de små djuren fick sig ett härligt litet
kvällsrus. Själv rusade jag inte alls, det var mer nåt som liknande lufsande.

En räv skuttade med yvig svans mellan övergård och OK/Q8, in i en dunge,
ut på vägen igen, bara för att en bil kom från andra hållet, och skuttade då flyendes
in mot byggfirmans gårdsplan. men när jag 50 meter senare kom fram dit, fans
så klart ingen räv som syntes.

Dimmigt och dammig vid älven när jag tittar ut. Fyra minusgrader.
Bäddar sängen o lägger mig igen!