Det finns gränser hur mycket människor orkar.
Det finns gränser för hur mycket jag orkar.
Nu orkar jag inte.

Så innerligt trött på människorna.
Så innerligt trött på allt hat, all skuldbeläggning,
alla lögner, all egoism.

Så trött på all feghet.

Förstår inte hur man ska orka,
när man sällan får känslan att nån finns
där för en. Så lite tid… så mycket annat

Så mycket tystnad när de ser på vad som händer,
så lite omtanke mot människor,
och har mage att kalla det för solidaritet.

Jag orkar inte själv.

Om ni är människor är det dags att ta ställning nu,
dags att ta ställning för vad ni tycker är rätt och rimligt.
Dags att ta ställning för en vän,
vilken vän det än må vara.
Om jag inte räknas till vän, så stå upp för nån annan då.
Men sluta hata, sluta sätt press, sluta gå på alla
lögner, sluta skuldbelägga, och gör nåt bra ist.

Dags att sluta gömma sig, dags att sluta glida undan,
Jag är ledsen nu… besviken och trött.

Många, många mår dåligt nu….. många,
vill man vara en som får dessa att må dåligt, eller vill man
inte det?

Kanske är dags nu, innan människor
inte längre orkar med hatet, lögnerna och
skuldbeläggningen, och ger upp.