Jag upplevde nåt så ovanligt som en känsla
av hopp och framtidstro idag, mitt i
mörkret av hubotar och försvagad
demokrati och transparens.

Bitania
Och framtidstron, bar namnet Bitania,
och var 4 år gammal. Om jag förstått det hela rätt betyder
namnet “Guds gåva”. Och det tyckte jag väl lät rimligt.
Hon hade dreadlocks små örhängen, och en tjjooock vinter-overall.
Stora svarta, glittriga ögon, och ett leende
som nästan gick utanför ramen för hennes ansikte,
precis som faderns.

Det var Sjölander, Wilhelmsen och jag,
Det var Sjölander, Wilhelmsen och jag,
som satt på Antivax-cafeét i Ådalens pärla.
En fågel viskade i mitt öra, att en äldre medborgare
av kvinnligt kön, döpt cafeét till detta. Och efter en stund
förstod jag att det var till vår ära, eftersom vi oblygt
utifrån FHMs statistik, påpekat det orimliga i
samhällsomvälvande åtgärder, utifrån ingen bevisad vetenskap.
Samt haft fräckheten att inte acceptera oket vi bör bära
som straff för att vi ifrågasätter saker utan myndigheters
och statens godkännande.

Lite stolt ändå
Jag måste ändå tillstå att jag känner mig stolt
över att ha fått en hubot att åtminstone reagera.
Om än med galen slutsats. Men det är så här det är
nu för tiden, skampålar, förnedring, straff om
du inte tänker o tycker som du borde. Fram till nyligt
höll jag mig för god för att använda epitet som “hubotar”
för att bidra till en sansad debatt. Men jag insåg att tacken för det
var bara mer hot, hat och förnedring från de som är
troende inom vaccinismen, och därför inte tillåter något som
helst ifrågasättande. Den har slagit ut islamism, och
högerextremism helt i Sverige för närvarande och är precis
före feminismen den mest utbredda tron i Sverige.

Som sagt var
Det var som sagt var, Sjölander, Wilhelmsen och jag,
som satt på Antivax-cafeét i Ådalens pärla.
När Bitania, hennes far och två vänner
kom in på cafeet. Min vana trogen, hälsade
jag på fadern först, och vinkade till Bitania, med barnvänlig
röst sa hej, hej ! Det tog inte många minuter
förrän hon, kom fram till mig, med sitt stora leende,
och helt oblygt satte sig alldeles bredvid mig. Jag fick hela tiden
prata via pappan som log stort, för hon kunde inte så mycket svenska,
Men det hindrade inte Bitania. Vi försökte med teckenspråk,
och pekande på saker. Och hon tyckte – kan hända till
cafeägarens förtret – mycket om att blåsa ut värmeljus som stod
på borden runtom i caféet. Så det gjorde hon, och skrattade.
Och jag gjorde det också, vilket gladde henne mycket.

Kamma hästar på café
Hon hade nån sorts my-little-pony, med långt
lila hår,en ryttare och så klart en kam till hästmanen.
som hon stolt visade för mig. Och så klart ville att jag skulle
kamma det långa lila hästmanen. En liten nyckel kom hon med oxå,
pappan sa den var till bil. Så jag tog den låtsades vrida om och ratta o
köra, o sa wrooom wrooom, vilket hon glatt efterapade.
Hon visade nyckeln för fabro Sjölander också.
som likväl fick wroooma lite.

Jag sa till pappan att hon var oblyg.
Och han svarade… “ja bara för dig”
vilket så klart gjorde mig lite stolt
och för ovanlighetens skull i mitt liv kände mig lite utvald.

DET är solidaritet det !

Jag är så glad att hon är här i Sverige och skrattar
och kör låtsasbil, och inte i Eritrea där mördande kulor viner omkring.
Och så ledsen för att 8-åriga Sargula från Afghanistan inte får möjligheten
till ett anständigt liv, utan säljs som en vara. Men det är klart, vi tänker lite
olika jag och alla de “solidariska” människor som minsann tagit vaccin.
DEEET är solidaritet det !

Men Bitania gav mig hopp om framtiden för en stund,
här på Antivaxxhörnan, på antivaxcafeét i antivaxxstaden som som sprider falska rykten
med Folkhälsomyndighetens statistik och text som källa.
Long may you rule Bitania!