Jag sätter mig vid pusslet igen,
försöker lägga en bit till, men har en tår i ögat
som snabbt blir fler, och pusslet blir en dimma.

Om ca en timme, är det dagen som vänder
mörkret till ljus… Tomas-dagen, Tomas tvivlaren.
Jag tittar på kortet jag fått från Jea och Bertil,
och tårar upp ännu mer.

“Tack Tomas för all hjälp denna sommar. Utan din
hjälp hade inget fungerat för oss Tack medmänniska
för att du finns” Och en Birgit Nilsson
bifogat i kuvertet.

Det kom i rättan tid, för på sistone har jag inte känt
mig mycket värd, fast jag har försökt hålla
uppe humöret. Vaccinismen och alla människor
bakom den har brutit ned mig. Så lite kärlek,
så mycket hat. Så få som står upp för mänskligt beteende.

Jag såg en julfilm, och grät lite till den, också
Trassligt Amerikanskt Jul-familje-kärleks-trassel.
Och tänkte på min familj…
Apropå att inte känna sig så mycket värd.

Har gjort förberedelser för bröddeg
utan recept, som ska gräddas imorgon.
Tar fram en soppa ur frysen till imorgon,
Tar sista brödkanten från förra brödbaket.

Det känns ensamt.

Jag tittar på kortet igen,
och försöker hitta lite självvärde…

Jag önskar pappa vore här.

Torkar tårarna, och pusselbitarna som blivit våta av dem….
och lyssnar på “Make someone happy”, med Jimmy Durante
… och fäller några tårar till på pusslet