Egentligen skulle jag återigen behöva adressera
det som ingen vill höra, eller få iaf. Men just nu
orkar jag inte tala för döva öron. Men jag har mycket
mer att säga om det som ingen vill höra.
But I’ll be back believe me!

Nyårsafton på kvällen, 22,39 tog jag på mig rikligt med kläder,
för att gå broarna runt. Egentligen hade jag tänkt gå längre,
men tolvslaget tänkte jag va hemma till. Bara efter några hundra
meter såg jag en vacker frisk räv, springa över gångstigen ned
mot älven. Den var på jakt efter ett kvällsmål, och dessa änder
vi har i parken är ju halvtama, så jag misstänker att de är lättare
byten än t ex storskraken, som är skygg. Ibland när det är riktigt kallt,
och man går förbi änderna, så flyttar de sig inre ur fläcken.
Räven måste ha fått sig nått skrovmål där nån gång, ett dukat
smörgåsbord. Och jag kan ju inte neka honom mat. Men jag ville
inte bevittna det, så jag sprang mot honom, vilket gjorde änderna
uppmärksamma och kvackade lös ordentligt ner vid älvkanten

Han rörde sig otroligt smidigt och lätt dock, och den långa ludna svansen
skvallrade om satt det var en frisk räv. Huruvida han fick sig nån
and på nyårsnatten vet jag inte.

Härom dagen tilltalade jag T på café Petter. Och småpratade.
Skämtade, och inkluderade honom i våra gubbars samtal.
T har missbruksproblem, men är en trevlig prick, har
jag iaf tänkt. Men jag har aldrig tidigare fått tillfälle att prata
med honom. han blev så glad över det att han nämnde det innan han
gick satt han blev så vänligt bemött.

S fick stora skälvan av krisrapporterna i början av corona.
han har inte varit ute och fikat o umgåtts på två år.
Han är livrädd. Även sedan han fick sina två sprutor,
nu väntar han på den tredje.

Innan Jul, och på nyårsafton, ringde jag E, som brukat sitta med
oss på caféet. En äldre herre som brukar vara bra på att berätta historier
både sanna och skarvade, Allmänbildad. I samband med vaccineringshetsen
vart han osäker på hur han skulle göra, och hade inte bestämt sig. Vilket han
öppet sa till folk som frågade. Vilket ledde till att folk skällde ut honom
och skuldbelade honom. Nu har han inte varit på caféet på flera månader.
Vi har ringt honom och vill att han kommer. Men han är deprimerad.
Det har han sagt till oss, går inte ut. Hans röst låter uppgiven
och desillusionerad.

Hörrni … ska det va så här ?