Det är svårt att hitta hem, till den jag är.
Ibland händer det, att jag känner mig som jag,
och är till freds. Ögonblick utan sökande, ögonblick
av innerlighet, av känsla av att leva. Men det är svårt.
Renast, och mest äkthetskänsla, har jag oftast efter jag gråtit
från djupet av min själ. likt den klara rena luft som uppstår efter
en åskskur efter lång hetta. Den friska, gräsdoftande luften, som
bara varar ett tag innan det är kvavt och oklart igen.

En annan stund, när jag får den känslan, är inför
små barns självklara närvaro och okomplicerade funderingar,
deras äkta skratt och gråt, utan skådespel. Deras självklara
generösa egoism. Barn är ofta hänsynslösa, då jaget
alltid kommer först. men det finns nåt äkta kvar ännu,
hos barn. Som sakta, sakta försvinner in i vuxenlivet.

Så mitt innersta väsen, är nog barnet i mig. hur barnet i mig mår
och känner. Och hur det egoistiska får plats, och ger mig
möjlighet att tillfredsställa mina grundläggande behov.
Något vi vuxna ofta är alldeles för duktiga på att negligera,
och helt i onödan dessutom. Egoism är kanske något
av det mest underskattade som finns, beroende på vad man lägger
i ordet så klart. Men stora delar av våra liv ägnar vi åt att tillfredsställa
andras behov, och funderar över varför vi är olyckliga.

Och sällan eller aldrig tackar de som utnyttjat detta dig,
eller ger nåt tillbaka. För det beteendet att vara dörrmatta åt folk,
lockar inte till sig trygga, varma, levande människor.
Det lockar till sig folk som trampar på dig.

Och då kommer jag tillbaka till ett ämne, som jag kanske vet mest
om utan att vara ett dugg bra på det. att sätta gränser. Och lärdomen
att i livet, bland flockmedlemmar i flocken, finns det ingen annan gräns
än den man själv sätter för hur andra får bete sig mot dig… mot mig.
Det finns alltid någon, några eller jättemånga som kommer att trampa
på dig, tills du sätter stopp. Detta är helt tvärtemot de kristna värderingar vi
omedvetet fortfarande lever efter, tvärtemot jantelagen, och vända andra
kinden till. men vi har blivit lärda fel. Vi har blivit felprogrammerade.
För vi trodde oss stå utanför naturen, vi trodde oss stå ovan djuren,
och växterna. men vi är innerst inne djur, och det menar jag
i dess allra vackraste betydelse. Inte som nedlåtande, som
det ofta missbrukas av människor.

INGEN, kommer sätta mina gränser för mig. Det är onaturligt,
och det är självdestruktivt att tro att omvärlden kommer ta hänsyn
till mig. Och naivt. Jag har i mångt och mycket varit naiv. För jag blev
programmerad så. Felprogrammerad.
Det är även naivt att vara pacifist, och för nedrustning.
Jag är oerhört kluven inför arméer, vapen och krig.
Men vi har länder, och vi har gränser, det kommer ALDRIG att förändras,
så länge människan finns. Och finns det gränser, måste vi sätta gränser.
Alla länder har en armé, sin egen eller någon annans.
Det erfar ju Ukraina nu tex.

Sen kan vi fortsatt i evigheter fördöma män som Putin,
det kommer inte att eliminera dem. En absolut majoritet av världens länder
är diktaturer. Och demokratierna, är inte så demokratiska som
vi inbillar oss. Där är ofta diktaturen gränslös, ovan nationalstaterna,
där är diktaturen globala miljardföretag som styr våra liv mer än
vi vill kännas vid. Så vi måste ha en armé, i den värld vi lever i.
För ingen kommer bry sig om våra gränser annars. Och ingen kommer
bry sig om mina gränser för mig själv och mitt välmående om inte jag
själv sätter dem. Ingen ! Allt annat är självdestruktiv illusion.

Detta förändrar inte mig som människa dock. Insikten om gränser
och den positiva, livsnödvändiga egoismen. Jag är fortfarande ett flockdjur,
och är beroende av flocken, och det är djupt nedärvt i mig att ta hand om
flocken, för annars klarar jag mig inte, inte du heller kära medborgare!
Men inte längre på bekostnad av mitt innersta väsen,
mina grundläggande behov och min integritet,
mitt hjärta och min själ. Och jag har ett djupt beroende av att hjälpa människor,
annars mår jag inte bra. Annars har jag ingen uppgift i flocken.
Naturen har programmerat oss att vi måste hjälpa flocken, för att överleva.
Religionen och Jante har felprogrammerat oss.

Och experter finns inte kära medborgare.
De är bara ett påhitt för att styra människor,
och vem f-n utser “experterna”. Jo de som vill styra folk så klart,
utnyttja dem, tjäna pengar på dem. Det finns inga experter.
Och allra minst Matti Sällberg… eller hette han Säljberg,
vaccinfabrikanten?

Se upp för “Experter”!