Mycket småtrasigt, klatrigt, som gått sônt nu
på sistone. Cykeln, espressobryggaren, nån
tomatplanta som fått bruten kvist, gräskilpparen
på lotterna. Och när det är mycket, smått
som går sönder samtidigt så tar det lite på en till
slut.

Men så stannar jag upp och funderar över
det totala läget i mitt liv och omvärlden,
och inser att de där sakerna nog
inte var hela grundorsaken, utan snarare
dropparna som får bägaren att rinna över.

Men i slutändan får man nog vara glad om man
är hel själv iaf, i kropp och själ. Och just för tillfället
är det inte sämst på den fronten,
även om musklerna är stela efter grävande och
krattande, planterande, klippande, vattnande …
aktiviteter.

Jag tror att en kopp kaffe på café Petter botar allt detta – bye bye !

…och förresten har Ulf sagt att han kan laga
två av de trasiga sakerna! Så det så !!!