Kyler ner mitt huvud med vetepåse som legat i frysen,
en sån där man även kan lägga i mikron om man vill den
ska värma. Ser ut som en sån där fånig peruk de hade i
rättssalarna i England förr i tiden. Men funkar och kyler
ner ett överhettat huvud, i dubbel bemärkelse.
Det och en dubbel, hemgjord espresso, kanske
får ordning på “kapsylen” så pass att jag får till ett bittert
surgubbe-blogginlägg.

Illusioner
Jag levde länge under illusionen att en skötsam medborgare,
var skyddad av polis, statsmakt, och att pressen var
en garant för att avslöja maktmissbruk. Jag tänkte att de flesta
människor var goda människor som vill andra människor väl.
Människor som hjälpte varann, människor som var sunda och
normala, hade “normala” värderingar.

Det var en illusion, jag var nog en nyttig idiot, en utnyttjningsbar
idiot, som varje parasit och blodsugande, profithungrig
medborgare snabbt började suga näring ur, mentalt eller
tjänster, eller bara en skräphög att kasta skräp på.

Krupit närmare
Jag upplever att ju mer folk har, desto girigare och mer
omänskliga blir de. Inget nytt? Nä iofs, men det har krupit närmare
in på skinnet, i den nära omgivningen, att upptäcka det i vardagen.
Inte en distanserad verklighet på Östermalm och Lidingö,
eller Vellinge och Båstad.

Jag gillar inte Sverige längre. Jag älskade Sverige förut,
trots dess brister, och folkets småtrista gråa personlighet,
i landet mellanmjölk. Det landet Gardell skrev om,
är sedan länge dött och raserat. Lagom är en svordom,
profit, egoism, maktmissbruk och statskapitalism
är de nya måttstockarna i klara-dig-bäst-fan-
du-vill-Sverige.

Jag gillar inte mitt Sverige längre.

Jag ogillar kriminalitet lika mycket som jag ogillar
rasism och fördomar. Jag gillar inte invandrare,
och jag gillar definitivt inte svenskar, jag ogillar och gillar
människor.

Jag brukade älska mitt Sverige
Jag brukade älska mitt Sverige. Jag älskade svenska somrar,
och vintrar. Jag lärde mig älska svenska höstar, och stå ut
med svensk vår. Jag brukade älska bilden av oss som ett
generöst hjälpsamt folk, ett socialistiskt folk, i den bemärkelsen
av solidaritet, hjälpsamhet och lite smått rättskaffens.
Antingen var det en stor fet illusion för en man som levde i en
bubbla, eller så har Sverige ganska fort förändrats, till ett helt
annat Sverige, kapitalismens och egoismens högborg, med nästan
alla partier och staten till höger, i famnen på globalistiska
storkapitalister som pratar om att göra världen till en enda stor stat,
där de 8 – 10 som äger hälften av världens tillgångar dikterar vad
vi får läsa, vad som är sanning, och vilka mediciner vi ska ta.

Lögner överallt, även här
Ryssland har gått i KK, medan miljarder Putin-sekiner är undangömda
och skyddade från sanktioner. Rysslands folk drabbas ekonomiskt,
och Ukraina och västmakterna bär skulden enligt Putin, som i princip
varje ord som kommer ur hans mun är en lögn. Låter fördelningsmässigt
rätt likt Sverige och västvärlden, ur ett globalt perspektiv.
Och lögnerna är lika stora här, men vi upprätthåller lögnerna genom att
vägra ifrågasätta oss själva eller våra ledare,
eller våra självutvalda ledare, som styr de ledare som påstår sig gå folkets ärenden,
men skiter fullständigt i både löften, transparens och folkviljan.
Om inte folket tycker som makten, ser de till att folket till slut tycker som makten,
med en enorm propagandaapparat som till och med Putin borde avundas.

Gul-blå flagga
Medborgarna i det Sverige jag inte längre tycker om, har förvisso kvar
sina blågula Ukrainska flaggor i Facebook-profilen, eftersom Ukrainarna
anses vara mer som vi än Afghaner eller Eritreaner. Men när vår egen
trygghet upplevs hotas, eller bensinpriser höjs till följd av den påstådda
solidaritet med Ukraina, den gemene svensken påstår sig ha, ja då svalnar
snabbt solidariteten i verkligheten. När vår nya “landsmoder” (urk)
talar, då lyder svensken. Och nu har landsmodern bestämt att vi ska gå
med i NATO. Och då säljer vi ut kurdernas rättigheter till en diktator
i Turkiet som vill utplåna kurdernas rättigheter till eget språk, självbestämmande,
eller leva i frihet i sitt eget land, oavsett en egen stat eller ej.

March framåt, med “starka ledare”
“Landsmodern” – (Urk igen)går förbi alla demokratiska bestämmelser,
och visar statsmannamässigt krafttag. Andra som visar krafttag i världen
är Erdogan, Putin, Bill Gates, Pfizer, och Kim un Jong. Men Svensken applåderar
“krafttagen nu, och krafttagen under pandemin, som satte demokratin ur spel.
Och svensken, blundar med öppna ögon, när grundlagar ändras för att kunna
godtyckligt införa undantagstillstånd när helst den vill, oavsett vem som sitter
i regering.

Jag tycker inte om mitt Sverige längre. Jag tycker inte om folket som bor
där längre, jag tycker inte längre om den svenska folksjälen. Den har blivit såld
till globalister och girighet.

Vart är det folket?
Vart är folket som tog emot judarna under andra världskriget`?
Var är dagens Raul Wallenberg? Vart är snälla tanten, som bodde
en trappa upp från mig när jag var 5 år gammal och bodde i Visättra?
Var är människorna som är människor?
Jag tycker inte om mitt Sverige längre, och är inte speciellt
förtjust i det svenska folket heller!

Vem i hela världen ska man lita på?
Ja är trött på att inte kunna lita på ett telefonsamtal, bara försäljare
som ska lura på en produkter och lura av en pengar. Trött på dålig
kvalitet, kortsiktighet. Trött på krympta förpackningar för att höja
priset på det viset. Bakom varje hörn svävar det parasiter och gamar,
och man vågar inte svara i telefon eller öppna ett satans mail längre.
Vem i hela världen ska man lita på?

Jag gillar inte mitt Sverige längre.
Det är inte mitt Sverige längre,
om man ska bygga det på girighet och fördomar.

Nu har kylpåsen blivit varm, av min överhettade panna,
så nu tar mitt konstruktiva tänkande slut.
Farväl mitt gamla Sverige, med medmänskliga svenskar,
jag är glad att ha känt dig.