Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Höst för moder jord, tröst i mina ord

Uncategorised Posted on 2019-10-16 22:06


Fallande löv, kortare dagar,
krigande män, hårdare lagar
Ilsknare kvinnor, mindre av kärlek
Ensammare svenskar, föräldrar som svek

Gränser som bryts, Kurder som dör,
Kalifatet föds, igen där utanför
Mörkare dagar, vitare makt
Stöveltramp, som ökar i takt

Kallare luft, kallare ord
Våldtäkt på våldtäkt, på moder jord
Skyndar mot stupet, med rasande fart
Skapelsens krona, en destruktiv art

Leva för att jobba, tills du faller död
Kyrkor ekar tomma, kyrkklockan ljöd
Babels torn rasar alltid ner
för människan som alltid ska ha mer

Viker mig ej, inför hopplöshet
Skyndar ej fram i fartblindhet
blir måttlighetens soldat
dåren som värnar klimat

Som lever varje sekund
inför ragnaröks stund
Till sista mitt andetag
kämpar jag var dag



“E ju inte mitt problem”

Uncategorised Posted on 2019-10-16 09:21


Det flesta människors värderingar idag
tycks vara baserat på rubrikcitatet.
Egentligen har nog inte det förändrats radikalt sedan
mänsklighetens gryning, men vissa viktiga detaljer HAR
förändrats, och får konsekvenser som vi INTE behövde
konfrontera förr.

Egoism, föds oftast ur ekonomiskt välstånd,
och osjälviska handlingar föds oftast ur nöd
och empati. Vilket förklarar en del kring de Svenska
värderingarna anno 2019. Att se på programserien om Hjärnan
med Anders Hansen, tar upp det faktum att vår hjärnas reaktioner
är anpassade för ett liv för tusentals år sedan, för att överleva.
Tex så kunde det vara livsfarligt att bli ensam, ur en överlevnadssynpunkt,
varav människan räds ensamhet.

Innan “civilisationen”, och framförallt innan globaliseringen,
så var det just den mänskliga förmågan att samarbeta i samband
med att anpassa sig för nya situationer, som gjorde henne
framgångsrik art på jorden. Men iom ökat välstånd, tappar vi kanske
med rask fart den förmåga som gjorde oss framgångsrika som art:
samarbete och empati…

Och de krafter som faktiskt via demokratiska val Tyskland på 30-talet
sedermera utvecklades till diktatur och massutrotning,
dessa krafter har åter blivit populära i Sverige och Europa,
och man tror inte det är sant… men det är det tydligen.

“Och det är väl inte ditt problem”?



Betraktaren Posted on 2019-10-14 14:49







En underbart fantastisk grå vanlig dag

Uncategorised Posted on 2019-10-13 19:05


“Har inte du skaffat nån tjej än då Ludde”?

Nä jag har ju inte det, hoppas det är okej ?
Nä det var en kompis kommentar, en som jag inte träffar så ofta,
och det var helt hundra, bara välmening i frågan.
Han önskade mig nog lyckan som han känner., på nåt vis,
plus att ha nåt att säga. Men det är okej… helt okej faktiskt.

Jag har nog svårt att hitta tilliten som behövs,
mina erfarenheter i livet är orsaken. Men det
är helt okej faktiskt.

Och alla frågor reklamsnuttarna inleds med
på tv, som ska få mig att känna mig
missnöjd och misslyckad, svarar jag helt enkelt “nej”
till…. jag har inte allt, och jag behöver inte allt,
och det är helt okej faktiskt.

Jag har hat en alldeles underbart grå vanlig vardag
idag, fast det är söndag, och jag önskar mig inget mer.
Jag, M och J har skruvat och grävt lite i vänskaplig anda,
utan eget gagn… och det är helt okej faktiskt



Ekon från förr – “Jag älskar dig pappa !”

Uncategorised Posted on 2019-10-11 21:52


Den 11:e Juli 1999, var jag ännu ganska ung,
och slogs ännu med dåligt självförtroende,
och ingen som helst självkänsla. En stark vilja att vilja
leva och ha ett värde, vara älskad och efterlängtad kämpade
en till synes omöjlig kamp emot det svarta hålet inuti, som för
andra gången höll på att äta upp mig inifrån.

Jag var 32 år

Internet fanns för visso,
men var okänt för många, mig inkluderat.
Och jag tror det var i de faggorna jag hade åkt på min
andra riktigt, riktigt stora livskris.
Jag var 32 år då nyheten kom att Lasse Lindroth omkommit
i en bilolycka. Det finns bara tre personer till, vars död, rubbat
mina grundvalar. Tage Danielsson,(13:e oktober 1985) Olof Palme,
(28 februari 1986) och min far, Lars Benny Lundin
(sista veckan i Juli 2007)

Trodde de hade lyckats

Lasse Lindroth var vid dödsolyckan 26 år gammal,
och jag var övertygad om att det var extrem-högerkrafter,
som mixtrat med bromsarna på hans bil. att de till slut
tog honom, efter år av dödshot. Idag fredag den 11 september
hör vi ekon från förr, i dokumentären om Lasse på SVT.
Den typ av skattefinansierad television som Moderater
föraktar och har lagt förslag om att lägga ned.
Må de aldrig lyckas. Jag trodde nazisterna hade lyckats ta
död på honom, det visade sig att jag hade fel.
Men de lyckades aldrig kuva honom… ALDRIG !

Och Lasses ord, ekar ännu, och ska eka länge framöver:


“Det finns ju ändå de här extremistgrupperna, både bland
skinheads och invandrare, som sammandrabbar. Men de är
bara farliga för en liten del av allmänheten. Så dom farliga är
smygrasisterna som röstar in Ny demokrati och Sverigedemokraterna
i kommuner runt om i landet, som kan påverka i stort”


“Sanningen är väl den att om vi inte går tillbaks till tankar om
solidaritet, tankar om kärlek till varandra, så får vi fan vänja oss vid att
folk skjuter varann i huvet på Stureplan”


Kaxig komiker, och en röst för solidaritet

Då kände vi honom främst som kaxig komiker, som sa det
som inte fick sägas. Med ekon från förr i SVT:s “Allt för ett skratt”
får vi känna opinionsbildaren Lasse Lindroth, människan,
och filosofen…. en av den tidens viktigaste röster. Dessa tre röster
hade vår främlingsfientliga, manshatande samtid behövt, Lasse Lindroths,
Tage Danielssons och Olof Palmes röster…. i en tid då sanning föraktas,
och fascistiska stövlar åter marscherar i takt, valda av folket,
vårt folk, här och nu…idag !

Jag älskar dig pappa

Och den fjärde rösten, min fars röst,
hade behövts för att backa upp mig … som ensam röst, backa upp mig,
ha min rygg…oavsett ! Och jag hade kunnat säga orden som min kusin
Tommy fick läsa på ett födelsedagspaket: “jag älskar dig pappa”
Ord som jag aldrig kommer få höra, och kanske är min
enda kvarvarande stora sorg. Som jag kommer att ha med
mig till mitt sista andetag.



“Nä men din pappa kom inte på min pappas födelsedagskalas” – Trumps triumf

Uncategorised Posted on 2019-10-10 09:25


(inlägg ej klart än)
Alla !

Att det bor ett barn i oss alla… ALLA, är för mig rätt så
uppenbart. Jag har ibland fått ta emot kritik för att älta saker
när jag tagit upp sådana saker. Hos vissa tar barnet mer plats dock i vuxen
ålder än andra. Det som några har tagit sig rätten att kalla för
ältande, utan att känna till i princip någonting om vederbörande,
var i själva verket, att ta hand om ett o-omhändertaget barn.

Än idag, fast i mindre utsträckning

Än idag, fast i mycket, mycket mindre utsträckning, kan det lilla
tjuriga o-omhändertagna barnet, reagera i min vuxna kropp,
och mitt vuxna intellekt. Det är mänskligt dessutom, och det finns
orsaker till det mesta. Orsak är dock inte detsamma som
berättigande till vilket beteende som helst.

Kan ni föreställa jättebebisen Kai-Tomas ?

Kan ni föreställa er 183 cm lång, 89 kilo tung Kai Tomas lägga armarna
i kors, lägga sig på golvet på Konsum, och skrika:
“Då skvallrar jag till mamma” eller “Ett, två tre, då-e-inte-ja-me”
Det vore väl rätt så omoget ändå. Och det vet ju jag om, när
det inre barnet skriker efter uppmärksamhet. Så det gör jag ju inte,
det skulle inte få några bra följder, tänker jag.

Däremot de som ännu är barn, även kroppsligt och åldersmässigt


Det lilla barnet dock, för de som fortfarande är barn till kroppen,
och åldern, de kan med olika framgång använda sig av sådana metoder,
det ingår troligtvis som en del av utvecklingen mot vuxen ålder.
Att både bli sedd i sin frustration, samt att
man i såna lägen får lära sig gränser. Tex att man INTE får godis
om man lägger sig ner på golvet på Konsum, och skriker och
sparkar med benen ! Men gränser fungerar inte utan kärlek,
och kärlek fungerar inte utan gränser.

Ju mer förnekelse, desto större vuxenbarnet

Jag tänker att ju mindre uppmärksamhet, närhet, gränser med
konsekvens, uppmuntran… eller föräldranärhet helt enkelt, man fått
som barn, desto större plats tar barnet inom en i den vuxna kroppen.
Visst är det så ? Jag tror det blir svårt att förneka för någon enda
vuxen person, utom då möjligtvis någon vuxen person vars inre barn är så stort
att den tror sig vara undantaget, och bildligen läger sig på golvet och sparkar
med benen och säger: JAG ÄÄÄÄÄR VUXNARE ÄN DIG, SLUTA ÄÄÄÄLTAAA !!!!!



Befrielse och frihet – Den fattiges barmhärtighet del 3

Betraktaren Posted on 2019-10-09 13:41


“Freedom’s just another word for nothing left to lose”

Hur många befrielsekamper i vår historia har inte landat i
befriarnas förtryck av samma förtryckta skara som innan
eller den besegrade parten?
Jag vet att om jag skulle läsa mig till det finns det otaliga exempel på
detta kring ideologier, frihetskämpar med hjärtat på rätt ställe,
och rättvisan på sin sida, som sedan låtit makten stiga dem åt huvudet,
maktens berusning är få immuna mot.

Några exempel av massor

Nelson Mandela är förvisso
inte ett personligt exempel på detta, han är väl nästan undantaget
som bekräftar regeln. Däremot finns det indikationer på att ANC som
han tillhörde, har drivits åt det hållet. Den amerikanska fackrörelsen,
den svenska fackrörelsen, sitter idag med feta löner och bryr sig
föga om arbetsrätt, utslagning etc. hela socialdemokratin, som redan Tage
Danielsson var inne på, och deras 180-graderssväng högerut.

Ännu fler

Erdoğan … den hänsynslöse diktatorn var enligt uppgift en som
från början förbättrade för många, innan makten blev total, och han
förtrycker oliktänkande, fängslar journalister, och avskedar myndighetspersoner
i tiotusental. Bolsjevikerna i Ryssland i 1900-talets början, var befriare
från Tsarväldets förtryck, men ersatte det med ett annat förtryck, kanske i ännu
större skala. Många afrikanska staters befriare, blev fort förtryckarna.
Man blev blinda… fartblinda, och förförda av makten och rikedomen.
Något man inte vill bli fråntagen, när man väl smakat på dess giftiga sötma.

Och så till den heliga kon

Jag tror att det är vad som håller på att ske med befrielsekampen för kvinnor,
från att med dagens mått mätt, nått självklar rösträtt, och självbestämmande
över sitt eget liv…. till att slåss med en liten, liten klick maktgalna män
om makten och härligheten. Befrielsekampen är över för feminismen, och har
kanske ersatts med maktkamp, om rikedom och status.
Feminismen har bytt färg från röd till blå.

To become what you once faught ! – Att bli det man en gång bekämpade

Men vad innebär ordet “frihet” ?
Vilken frihet har den svenska kvinnan vunnit ? och till vilket pris.
För ingen frihet är gratis, och ingen kommer ge den till dig, och om du inte slåss
för frihet och demokrati, kommer den tas ifrån dig.
Men återigen… vad är frihet ? Det är en stor fråga.
Sofia Mirjamsdotters definition av frihet för kvinnor i en borgerligt
feministisk ledare i Tidningen Ångermanland, inte bara antyder utan skriker
bla ut att manlig ensamhet är farlig, men även att det mesta kring
relationsproblem är mäns fel. Sofia går så långt i sina helt ovetenskapliga analyser
att hon drar likheter med terrorism och män som är ensamma,
och därför potentiellt farliga. Apropå farligt beteende Sofia !

Sofias pris för friheten

Och sedan kommer hon till hur hon ser på den svenska kvinnans frigörelse
och oberoende, och jag måste säga att det är en kall, isig “frihet” Sofia
föreställt sig. Och som faktiskt redan till stora delar redan är verklighet.

Utdrag ur artikeln:


“Samtidigt som Sverige är jämställt på många plan, lever gamla patriarkala normer kvar,
normer som inte riktigt går ihop med självständiga kvinnor. Kvinnor som inte längre behöver män för att överleva. Kvinnor som kan försörja sig själva och
* kräver andra saker av en partner
så som känslomässig närvaro. Och ansvarstagande för barn och hem. Bra sex och egentid. Samtidigt fostras kvinnor i större utsträckning att vårda relationer att ha nära relationer.
Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer . Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer, som inte sällan är ber,tydligt viktigare än den de har till sin partner.”
*

Det här är bara ETT litet stycke ur artikeln hon skrev.
Och precis varenda ord och mening finns det både vetenskapliga,
moraliska och mänskliga invändningar emot.
Men jag skulle få skriva en hel bok, för att bemöta alla stolligheter.

När hatet sprids

Det finns en kontraproduktiv, bakvänd stolthet hos henne, i att kvinnor enligt
henne inte behöver män, och en skadeglädje i mäns påstådda lidande över ensamhet,
samt en missbildad uppfattning om att kvinnor på alla plan är överlägsna män,
som gör en mörkrädd.
Speciellt som jag dagen efter hör två arga kvinnor offentligt citera artikeln,
och spy galla över mäns ensamhet som då tydligen ska leda till våld,
medan kvinnors ensamhet över huvud taget inte nämns i sammanhanget,
och skulle den nämnas skulle även den vara männens fel, enligt kvinnor
som Sofia Mirjamsdotter. Hon skrämmer mig på sätt och vis lika mycket som
Åkesson och Ramshofs syn på människor, och Trumps syn på fakta.

Grattis Sofia !


I Sverige har vi 40 % ensamhushåll, och min gissning, eftersom det faktiskt
finns fler svenskfödda kvinnor i Sverige än män, är att det borde vara minst
lika mycket ensamma kvinnor som män. Hon hävdar även att kvinnor har djupare vänskapsrelationer till kvinnliga vänner än till sina makar, eller sambo, än män har.
Men ändå är det män som enligt henne inte vårdar sina relationer ?
Allt det hon skriver i denna artikel är så motsägelsefullt att det borde
tas för parodi. Men vetskapen att dessa människor i likhet med
Åkesson har massor av icke tänkande följare gör det något mindre humoristiskt.

Så här sitter vi svenskar till 40 % ensamma i våra lägenheter på varsitt håll,
och Sofia triumferar stolt ut sin “frihet” , kvinnans frihet !
Om vi bara fortsätter skylla män för allt ont som sker, så är nog den siffran uppe i
60 % snart. Tacka gud för invandrarna som drar ner den procenten med
sina tajta familjer ! ja just det, Sofia nämner även, med bitterhet i tonen
att det finns svenska män som söker thailändska kvinnor, för att svenska kvinnor
är för krävande …. NÄÄÄÄÄHHH… det låter ju jättekonstigt.*

Grattis till friheten Sofia ! 🙂




Karl Bertil Jonsson 14 år – Den fattiges barmhärtighet Del 2

Uncategorised Posted on 2019-10-08 09:51


“Du Karl-Bertil Jonsson
Som är fjorton år
Tänk vad du förstår
Tänk vad du är klarsynt
Gänglige gestalt
Du har grundprinciper
Kanske du begriper….Allt”


För var dag som går

För var dag som jag lever, och upplever livet,
ser och hör människor. För var dag så ser jag en tydlig trend
i vilka det är som finns till för andra människor. Och vilka som trampar på
lik för det glimrande guldets skull.

Den lilla människans barmhärtighet

Min erfarenhet är, att det är – om jag får uttrycka mig lite klumpigt –
“den lilla människan”, som hjälper den som fallit, som finns för sin nästa.
Och ibland de mest häpnadsväckande handlingar av förlåtelse,
som blir nästan omöjliga att förstå. Mödrar som förlåter sin sons mördare.
En färgad kvinna i ett fängelse i det segregerade Amerika, som behandlar en nazistisk
kvinna med respekt, hjälper henne, och hon kände sig “re-humanized”
En antifascistisk kvinna som tar emot och stöttar en fascistisk kvinna som
vill bort från hatet. Den franske terroristen, som var övertygad om att han
skulle bli torterad och mördad efter det att han begått en terrorhandling,
men det blev aldrig så.
Han fick långt fängelsestraff, men inuti honom, blev det vändpunkten,
för vem han skulle vara. Historierna är fler än jag kan vittna om.
Och nånstans där visar det ÄN tydligare, att det inte är hårdare straff och
murar som kommer förändra världen till det bättre.
Några av dessa exempel är från Dox på svt play, programmet Exit.

Av två st Kalle, var det alltid Karl-Bertil

Ända sedan jag varit liten, så föredrog jag Tage Danielssons;
Karl-Bertil Jonssons Julafton, före Kalle anka och hans vänner.
(En animerad film, från vilken ett utdrag från Tage Danielssons text
är tagen i inledningen av blogginlägget)

Och nu aktualiseras Karl-Bertil för mig igen, det har iofs aldrig
avaktualiserats för egen del. Men nu när jag blev bjuden på en biljett
till Jacke Sjödins Tage-och-Hasse-föreställning på Hullsta gård.
Nu när jag såg denna föreställning, och Jacke Sjödin sittandes på en parkbänk
på scenen, sjungandes om Karl-Bertil, värmde det i hjärtat än en gång.

“Att ta från de rika, och ge till de fattiga”


När vi nu lever i ett land, i en värld där sådana ideal är hårt tillbakatrycka
och betraktas som stöld, rätt och slätt, så knorrar det sig säkert i magen
på många i publiken. I sin tur är det citatet taget från legenden om
Robin Hood. Och där tog inte Robin från de rika,
där tog Robin TILLBAKA från de rika. Och det är oerhört intressant.
Även idag, om man börjar ifrågasätta äganderätt, löner,
etc etc… HUR förmögenheter har tjänats, VEM som skrivit
de lagar som tillåter enstaka individer att roffa åt sig alla
naturtillgångar från tex Norrland, och kalla det för sitt !?
Och det ställer även det lite småborgerligt frustrerade uttrycket:
“Jag blir förbannad på folk som inte kan skilja på ditt och mitt”
…på sin spets !
“Sa och sa…. det var ju min tallrik”

Mellan skratten

Mellan skratten över Jacke Sjödins ordekvilibrism, och vassa
ordvitshumor, kommer åter allvaret in, när tonerna till
Var blev ni av, ljuva drömmar, om en rimligare jord”
… klingar ut över salongen. På länken framförd av Monica Z.
Där Tages text belyser hur redan då, Socialdemokratin börjat överge
sina humanistiska ideal. Och då fick han ändå inte leva
och se hur mycket värre det blivit nu med den saken.
Texten borde alltså vara mer aktuell nu än då den skrevs till och med.
Men, min starka känsla, är att även i denna fantastiska föreställning
kring Tage och Hasses verk och liv, så minns man den i bästa fall som
en vackert utförd sång, och i bästa fall sympatiserar med orden i nån
minut, för att sedan glömma alla ideal när man nöjd
går ut från Hullsta Gård, efter att ha blivit underhållna en stund.
“han e för tokig den där Jacke” .. tycks vara den samlade behållningen.

I nöd och lust

Njä… jag tänkte inte på äktenskap i detta fall.
Jag tänkte på vilka det är som helst och oftast ger av sig själva.
Och i min erfarenhet är det de utsatta, de fattiga,
de marginaliserade…. inte bara exemplen jag gav ovan från “Dox – Exit”.

Jag fick ta del av en berättelse av en herre häromdagen, under ett
internationellt äventyr vid Medelhavet. Och jag fick tillåtelse att
skriva om detta, inkognito. Han levde under några år utomlands,
och försörjde sig på att sköta om en rik kvinnas fastighet. Stora delar av året
var hon inte där. Han spelade och sjöng en del. Och hon beundrade honom
för det, fick jag veta. Och den beundran övergick senare i åtrå för hennes del.
Vilket ledde till att hon ville att han skulle flytta in i hennes sovrum.
Detta ville inte han. Vilket gjorde henne så förbannad att hon kastade ut honom,
med bara gitarren i hand och några kläder, utan pengar, eller
så klart möjligheten att försörja sig då. Han sökte hjälp på flera instanser,
bland annat Svenska kyrkan. Men den försmådda damen, som var rik, hade kontakter
i landet, på orten, hade ringt runt och sagt åt dem att inte hjälpa honom.

Flera dimensioner

Den här berättelsen har för mig flera dimensioner att ta i beaktande.
Varav alla är samtida aktuella. Men det första som tog tag i mitt hjärta,
var hur han till slut efter några månader på luffen lyckades ta sig hem
till Sverige, och hur hur han överlevt på luffen där nere i 6 månader.
Den första som hjälp,te honom var en uteliggare, som visade honom
vart han kunde få mat, och vatten. Inte kyrkan, inte ambassaden, inte
nån välgörenhetsgala med kändisar i dyra blåsor för 100.00 kronor,
utan en uteliggare !!!

Göte-la-borg

Dock var det en Göteborgs-skådespelare, numera avliden, som hjälpte
honom att komma hem till Sverige. Berättelsen säger en del som människor
av idag gör klokt i att reflektera över. Just i det här fallet var det alltså en kvinna,
en rik mäktig kvinna, som utnyttjade sin position för hämnd. Och om jag får
säga det själv… en orättmätig hämnd. Och om vi då kallar detta för just
en berättelse, som jag då fått återgiven av en herre. Och så tänker
vi på hur ordet “berättelser”, använts under Metoo-kampanjen,
och Hets-mot-män-kampanjen som pågår än idag i media.
Så blir det en viss skillnad, trots att likheten i att berättelser ska
få berättas. Skillnaden är bla att ingen bryr sig om de fall där män
råkar ut för dylikt. Och skillnaden är att i mitt fall, när jag återger berättelsen,
så går jag inte ut med namn, och det sker ingen rättsosäker mediedrev
som grund för eventuella juridiska påföljder.

Vissa berättelser vill ingen höra ….



Nästa »