Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


“Shoplifters” – “Unforgiven”

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2019-10-01 22:19


Jag förvånade mig själv att springa hem från Hullsta Gård
ikväll, efter Filmstudion visat “Shoplifters”. Det är inte
så ofta jag springer nu för tiden. Den här gången var
det Duplantis fel,, för Stavhoppfinalen avgjordes precis när
filmen tagit slut.

Men när jag nu samlat ihop mig, och låtit filmen smälta in,
så var det ingen självklar 4a av 5, för det var en lite svårtuggad och
svårsmält film. Men en 4a blir det !



Man blir liksom inbjuden mitt i filmen på ett vis,
Och början kommer fram i slutet. En för mig annorlunda film,
och det är väl också vad som kan attrahera med Icke-Hollywood-Filmer.
Karaktärerna i filmen är inte svart eller vitt, gott
eller ont. Inget eller ingen är självklart någonting. Man kastas omkring lite
i sympatier och avog, om man är en som söker efter vem som är god
och vem som är ond, vem man ska “heja på”, vilket är den klassiska
Hollywoodfilmen. Vissa scener får mig att bli människa, griper tag i mig,
och jag nickar instämmande. Andra scener sliter sönder mitt hjärta av empati,
för flera av karaktärerna.

Varför har jag då i bloggtiteln, även inkluderat en Westernfilm, regisserad av
Clint Eastwood, 1992 ? Vad har den gemensamt med en Japansk film om
relationer, i fattiga förhållanden, och tragik, med komiskt lätthet berättande ?



Inte mycket kan man tänka ?
Men den gemensamma nämnaren, i en tid då allt och alla blir
mer polariserat och förenklat. Där sanningar blir lögn, och lögn blir sanningar,
för att måla upp sig själva som goda och de andra som onda, så
komplicerar dessa två filmer detta, på två helt olika vis. Men det är
oerhört befriande, och oerhört mänskligt, och så som det EGENTLIGEN är i livet.

Shoplifters innehöll en scen, som förmodligen fick två, tre stycken att resa sig upp
och gå från bion mitt i filmen. Det var lite som tiggare utanför en butik, för
en trygghetspräglad, välbärgad svensk i övre medelåldern, eller nedre ålderdomen,
det är besvärande att se på. Och det var inte frågan om våld. för mig var scenen
en del av en verklighet som existerar. Men det fanns andra starka scener,
oftast utan repliker, som tog ett grepp om mitt hjärta, och kramade det hårt,
och fick mig oförhappandes att högt yttra orden “men lilla hjärtat” mitt
under pågående film.

Jo Duplantis lever som många av oss andra på hoppet,
och han tog ett silver !



Höstregn

TV/Bio/Video/DVD, Uncategorised Posted on 2019-09-03 22:29

Eftertexterna börjar rulla ned, på filmduken
i den lilla staden i Ådalen. Några sitter kvar och njuter
av dem, för att liksom smälta det man nyss upplevt,
ungefär som man smälter maten, och inte hastar upp
för att skynda sig diska, eller hasta vidare innan man tuggat klart.
Själv med gubb-blåsa, så kan jag inte unna mig det den här gången,
utan stapplar med den värdighet jag förmår att upprätthålla, ner
två våningar, där Hullsta gårds toaletter är.

Alldeles vid sista trappsteget, alldeles framför herrtoaletten drar jag mig till
minnes hur, inte allt för länge sedan, jag blev uppbjuden för en dans,
alldeles utanför herrtoaletten, en trappa ned från dåvarande dansgolv.
Om jag inte minns helt fel spelade Drifters med Duracell-batteriet
Erika som sångerska den kvällen. Dans, som så mycket annat tillhör
det förflutna i Sollefteå, och man får nostalgiskt minnas tillbaka
en kväll som denna, när jag fått privilegiet att se biofilm,
med självaste filmgurun själv, Rolf Norlén !

Biobesökarna skyndar sig att betygsätta “Green Book”
med Viggo Mortensen och Mehersala Ali i huvudrollerna.
själv tycker jag Viggo gör en av sina bästa rolltolkningar
som Tony Lip. Jag småpratar lite med några jag känner
på väg ut i ett vackert höstregn. En vars äkta man gått in i dimman,
i något vi kallar demens. Jag hör åtminstone 10 stycken
nöjt kvittra över hur bra filmen var, och jag instämmer,
och tar med mig ett slag bio-skimmer, en bio-aura med ut i
höstregnet. En sån där aura man får när man upplevt en feelgood-film.

Så många gånger jag vandrat hem ensam i mörkret från samma salonger,
efter att ha dansat vettet ur någorlunda jämngamla tanter i min ålder.
Ensam som musikgeniet i filmen, på juldagskvällen med glittriga
kristallkronor, dyra sidenfåtöljer och allehanda lyx, med jultoner
som klingar i moll, även om de sjunger om “joy of chistmas”…
i moll för att man lyssnar på dem ensamen, i gemenskapens högtid.
Ja,.. för egen del utan lyxen då.

Men filmen lockade till fler skratt, än tårar och nostalgi, allvaret fanns,
och budskapet, men dess storslagenhet låg i skådespeleriet, värmen
i berättelsen och … skratten. Kanske är det bio-auran jag fått med mig
från feelgood-filmen, som gör att höstregnet är så vackert.
Nystartade bilars strålkastare, ger långa skuggor mot tegelväggen,
från nöjda biobesökare, med uppfällda paraplyer. Och gatan blir som guld,
med varma regndroppar som ser ut som kristall.
Ett varmt höstregn i början av september, kanske den bästa och vackraste
månaden på året.

Tänk det är inte så länge sedan jag, efter bara ett par hundra meter,
på en promenad, blev tvungen att vända för jag storgrät av ångest.
Och blev stoppad av en livs levande ängel som heter Carola.
Det är inte så länge sedan jag låg i fosterställning och fick
hoppa över 95 % av alla tv-program, för allt var skrämmande.
Inte så länge sedan jag fick ställa in alla danser under 2 års tid,
och sikta på att överleva mentalt, en timme till, och en timme till,
och en timme till.

“Idag var ingen dum dag”, som Åsa Torells lilla “troll” Valdemar
uttryckte det efter att jag ätit middag med dem nyligt. Nej idag var
ingen dum dag heller Valdemar. Jag lyckades med mina första linsbiffar
i mitt liv. Jag och min granne Rolf Lundin, som är tre dagar äldre än mig
bytte födelsedagspresenter i förskott, i form av olika höstskördar, körsbär, sylt,
krusbär, saft och soppor. Och Åsa och jag spelade Nu är det gott att leva,
symptomatiskt nog mitt på da’n.

När som helst kan detta tas ifrån mig, av illvilliga människor,
eller av livet självt i form av sjukdom, depression, eller
liemannen själv. När som helst ! Så jag andas djupt in den friska luften
som bara ett varmt höstregn i september kan ge, brådskar ej hem
för att undvika bli blöt, utan sträcker upp armarna mot skyn, när
ingen ser, och omfamnar regnet, omfamnar livet.


Inte visste jag för några timmar sedan att jag skulle få en bio-aura,
från en feelgood-film, som får betyget 4a av mig, men upplevelsen och
lyckan som hälsade på min själ ikväll, får betyget 5
Då när jag klev in på balkongen på Hullsta Gård
Och ett sorl av uppspelta röster, fyllde salongen.
Jag föreställde mig en stor filmprojektor, rassla igång
inne i projektorrummet, även om jag vet att teknologin har
sprungit ifrån den tiden. Ett hundratal människor tystnade,
någon hade glömt att stänga av mobilen, och hörde det inte själv.

Sen rullade filmen igång !



Aladdin

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2019-05-23 10:19


(Obs ! spoilervarning)
Regnet, det efterlängtade regnet sveper in
över min lilla stad, med tomma butikslokaler,
och en storslagen natur. Halta och lytta människor som jag
som blir kvar efter en migration som pågått sedan
60-talet. Migrationen till storstaden.
Men än mer tacksam är björkarna och lönnarna, gräset
och alla djur, över det grå, “trista vädret”

Igår kväll vid läggdags, kröp det och småvärkte i min kropp,
så jag fick stiga upp och stretcha alla muskler för att
kunna somna. Innan det hade jag knallat iväg på bio
alldeles själv, och tittat på Aladdin, med Will Smith.
Jag gjorde något mycket ovanligt för att vara mig,
jag gick själv, efter inte fått napp på sällskap.
Jag har inga större problem med det det nu,
jag och mig själv är rätt bra kompisar nu.

En Disneyfilm innehåller mycket klyschor,
overkliga drömmar om prinsar på vita hästar,
och undersköna prinsessor. De presenterar också
en hel del lögner om människors godhet och ondska.
Och de goda är oftast vackra, och de onda är fula.

Den stackars inlåsta prinsessan i filmen Aladdin, som
är inlåst, är naturligtvis oerhört vacker. Prinsarna som
kommer och friar klumpiga, korkade och rätt värdelösa.
Och den “riktige prinsen” Aladdin, är en simpel tjuv som
berövats sina föräldrar. Snyft, snyft. Kungar, Sultaner och prinsessor
med allsmäktig makt, vill bara folkets väl. Så är det bara i sagor.
Men även i sagor sägs sanningar. Jafar den ondskefulle,
som vill bli Sultan, var en gång en skicklig tjuv som Aladdin,
och sade till Aladdin, något i stil med:

Att stjäla ett äpple gör dig till en simpel tjuv,
men att stjäla mycket, gör dig till statsman”

Jag kommer inte ihåg det exakta citatet, som är bättre.
Sen på slutet i en film år 2019, blir givetvis Prinsessan Sultan
fast det inte går enligt lagarna, och gifter sig med den
godhjärtade tjuven Aladdin som egentligen bara lånat
saker han stulit. Will smith går från blå till brun,
blir frisläppt eftersom Aladdin är så godhjärtad att
han inte önskar nåt för sig själv. Och Will gifter sig och
får två barn med prinsessans tjänarinna, som den vackra
goda prinsessan givetvis ger hennes frihet, och som hör och häpna,
även hon är så vacker att man tappar hakan,
ergo är hon också god.

I verkligheten får prinsessor ut apanage för miljoner, går på fester
och tillställningar, gifter sig rikt, och behöver inte jobba
vanliga jobb. De låtsas bry sig om barn i Afrika, men vill
inte gärna tulla på apanaget för att förbättra deras situation.
Kungar behöver bara vända blad när de är otrogna.
Och det gör inte lika mycket att importerad drottning
aldrig lär sig prata svenska, medan om Irakisk ungdom fått
skägg för tidigt, räknas som simpel tjuv, och får
INTE gifta sig med prinsessan, men väl en enkel biljett
tillbaka till vinande kulsprutor och trampminor.

Trots att prinsessan i Aladdin sjunger en feministisk
upprorssång, och blir Sultan på slutet, och själv väljer
att hon vill ha den föräldralösa pojken som stal hennes
smycken, och hennes hjärta, lyckas ändå Jane Magnusson i DN
se filmen ur detta perspektiv:

”Aladdin” är en musikal och en familjefilm som vill
flyga in under radarn och förstöra våra hjärnor. I filmen skall flickor
sitta och vänta på att bli gifta, och snubbar skall ha en massa titlar
och pengar för att få ligga. Och är man en svart man som Will Smith, så
måste man målas blå.Det är så mycket som är reaktionärt med denna film så man skall
absolut inte ta med sig barnen för att se den. Man skall nog inte ta
med sig en dejt heller. Skall man gå själv? Nej.

Så jag undrar vilken film hon sett,
och om hon tog fel glasögon vid Kassan,
där man fick välja 3D-briller. Tom när prinsessan
blir Sultan på slutet, så är prinsessan den kränkta
i Janes ögon och att Will Smith
målas blå blir enligt henne en ras-grej.
Det är nästan makelöst innovativt av henne.

Själv, trots att jag nu i bloggen kanske analyserat
sönder en enkel underhållningsfilm, vars enda syfte skulle vara
att roa, så underhöll filmen mig. Och grep tag i romantikern i mig,
men jag blev mest tårögd när anden blev friad, på bekostnad
av Aladdins ego. Jag lät mig villigt förföras av denna orealistisk saga.
Det var därför jag valde att se den. Jag visste precis vad som
skulle hända, och det blev ett lyckligt slut, vilket var lite vad
jag suktade efter just nu i livet.



The Queen of Katwe

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2018-09-05 00:26


Fem plus…

… ja det blev betyget på en slags “helpension”
i nöje och omhändertagande under en kväll vid
Röstaringen hos Rolf, Raja och Agnes

Sedan efter mycket bläddrande bland tillgängliga filmer
på bla Netflix, fastnade vi för “The Queen of Katwe”
Och jag blev hänförd… feel good… kärlek,
familj, stolthet…och mycket Afrika.

Jag gav betydligt högre betyg till filmen än
Rolf gjorde, men han tyckte även han att den var bra.
Filmer ska ju beröra, och ,olika saker berör olika människor.
Jag skrattade mycket, jag log nästan hela filmen,
jag tårades lite grann i bland.

Jag blev inte överraskad, av handlingen,
och frågan är om det behövs ?
Inte för mig ?

Den gav mig allt jag ville ha av en film,
och i vanlig ordning så går jag emot
filmkritiker på tidningar och liknande.
Mitt betyg: 4,5 av 5 möjliga.
Rolfs 3,5

https://film.aftonbladet.se/2017/02/disneys-queen-of-katwe-en-afrikansk-askungehistoria/



The bookthief

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2017-03-24 01:16


Få filmer, tv-program berör nu för tiden.
Det produceras så mycket skräp. Häromdagen tänkte jag se “the expendables”
då den hade en diger rollista. Men vilken smörja, där man inte bara glorifierar våldet, utan frossar i det, och det finns inte många minuter utan att i detalj visa detsamma.
Jag stängde ganska fort av.

Sedan tidigare har jag några favoriter:”Dansar med Vargar”, “Nyckeln till frihet”
“The bucket list”, “Kungens tal”, “Love actually” “Gran Torino” m fl.

Jag har gråtit till många filmer.
Och nu grät jag underbara tårar till “The Book Thief”
Varenda rolltolkning var fantastisk.
Och filmens replikskifte var mellan far och dotter (adopti)
När de tänkte på judiske Max som de skyddat och tagit hand om.

Liesel Meminger:
I keep thinking about Max, wondering where he is.

Hans Hubermann: Me too. I’m not sure what it all meant. Everything he went through. Everything we did.

Liesel Meminger:
We were just being people. That’s what people do.



Bob

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2017-02-04 22:48


Såg dokumentär om Bob Marley
Sedan tidigare är jag inte något Reggae-fan.
Och är inte frälst nu heller.
Men Mannen Bob Marley,
Enaren Bob Marley,
Lyrikern Bob Marley
och framför allt människan Bob Marley
berörde iaf mig.



Utslagen TV

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2016-11-30 20:53


Undrar när TV kommer komma på att det går att göra TV utan utslagningsmomentet och konfliktmomentet.

Utan dessa blir det riktigt bra TV jag Lovar



Lite TV-gnäll

TV/Bio/Video/DVD Posted on 2016-10-10 18:53


Nu när höstmörkret kommer tidigt om kvällarna
ökar risken att hamna framför TVn.

Jag tillhör ju inte det präktiga klientel människor “som nästan aldrig tittar på TV” (Det är något fint tror jag, att kunna hävda att man aldrig ser på TV eller sitter framför datorn. Vad folk gör istället som är så mycket bättre framgår sällan. Kan man hävda att man arbetar så mycket, bygger på huset osv, så man inte hinner med att se på TV, ja då¨är du nära på helgonförklarad i penga-och-arbetsfixerade Sverige. Däremot låter jag inte TVn styra andra aktiviteter, som det är för vissa som kan säga ifrån sig promenadsällskap, eller olika sociala aktiviteter för tv-program.

Just nu följer jag inte nån serie direkt, annat än möjligtvis om det passar, CSI Los Angeles, mycket pga av den fantastiska skådespelerskan Linda Hunt.

Kunskapskanalen är en favoritkanal, och reklamkanalerna får mig att vilja kasta ut tvn ibland. Intensiteten på reklamen bara ökar, och blir aggressivare o aggressivare.
Utan reklamkanaler skulle jag iofs missa Linda Hunt och en del fotboll, men frågan är om det kanske skulle vara värt det.
Det finns så mycket sklräp, så jag kan inte börja lista ,upp det på bloggen, skulle ta för mycket tid och energi. Men värstingtoppen i dålig TV måste ändå vara

– Wahlgrens värld
– Paradise Hotel
– Arga snickaren
– Million dollar listing New York
– Bobs burgers
– Förrådsfyndarna
– Svenska hollywoodfruar

Bäst:

– CSI Los Angeles
– All sorts sport
– Da Vinci-koden (film)
– Dokumentärfilmer
– Castle
– Spårlöst



Nästa »