Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Betraktaren Posted on 2019-10-14 14:49







Befrielse och frihet – Den fattiges barmhärtighet del 3

Betraktaren Posted on 2019-10-09 13:41


“Freedom’s just another word for nothing left to lose”

Hur många befrielsekamper i vår historia har inte landat i
befriarnas förtryck av samma förtryckta skara som innan
eller den besegrade parten?
Jag vet att om jag skulle läsa mig till det finns det otaliga exempel på
detta kring ideologier, frihetskämpar med hjärtat på rätt ställe,
och rättvisan på sin sida, som sedan låtit makten stiga dem åt huvudet,
maktens berusning är få immuna mot.

Några exempel av massor

Nelson Mandela är förvisso
inte ett personligt exempel på detta, han är väl nästan undantaget
som bekräftar regeln. Däremot finns det indikationer på att ANC som
han tillhörde, har drivits åt det hållet. Den amerikanska fackrörelsen,
den svenska fackrörelsen, sitter idag med feta löner och bryr sig
föga om arbetsrätt, utslagning etc. hela socialdemokratin, som redan Tage
Danielsson var inne på, och deras 180-graderssväng högerut.

Ännu fler

Erdoğan … den hänsynslöse diktatorn var enligt uppgift en som
från början förbättrade för många, innan makten blev total, och han
förtrycker oliktänkande, fängslar journalister, och avskedar myndighetspersoner
i tiotusental. Bolsjevikerna i Ryssland i 1900-talets början, var befriare
från Tsarväldets förtryck, men ersatte det med ett annat förtryck, kanske i ännu
större skala. Många afrikanska staters befriare, blev fort förtryckarna.
Man blev blinda… fartblinda, och förförda av makten och rikedomen.
Något man inte vill bli fråntagen, när man väl smakat på dess giftiga sötma.

Och så till den heliga kon

Jag tror att det är vad som håller på att ske med befrielsekampen för kvinnor,
från att med dagens mått mätt, nått självklar rösträtt, och självbestämmande
över sitt eget liv…. till att slåss med en liten, liten klick maktgalna män
om makten och härligheten. Befrielsekampen är över för feminismen, och har
kanske ersatts med maktkamp, om rikedom och status.
Feminismen har bytt färg från röd till blå.

To become what you once faught ! – Att bli det man en gång bekämpade

Men vad innebär ordet “frihet” ?
Vilken frihet har den svenska kvinnan vunnit ? och till vilket pris.
För ingen frihet är gratis, och ingen kommer ge den till dig, och om du inte slåss
för frihet och demokrati, kommer den tas ifrån dig.
Men återigen… vad är frihet ? Det är en stor fråga.
Sofia Mirjamsdotters definition av frihet för kvinnor i en borgerligt
feministisk ledare i Tidningen Ångermanland, inte bara antyder utan skriker
bla ut att manlig ensamhet är farlig, men även att det mesta kring
relationsproblem är mäns fel. Sofia går så långt i sina helt ovetenskapliga analyser
att hon drar likheter med terrorism och män som är ensamma,
och därför potentiellt farliga. Apropå farligt beteende Sofia !

Sofias pris för friheten

Och sedan kommer hon till hur hon ser på den svenska kvinnans frigörelse
och oberoende, och jag måste säga att det är en kall, isig “frihet” Sofia
föreställt sig. Och som faktiskt redan till stora delar redan är verklighet.

Utdrag ur artikeln:


“Samtidigt som Sverige är jämställt på många plan, lever gamla patriarkala normer kvar,
normer som inte riktigt går ihop med självständiga kvinnor. Kvinnor som inte längre behöver män för att överleva. Kvinnor som kan försörja sig själva och
* kräver andra saker av en partner
så som känslomässig närvaro. Och ansvarstagande för barn och hem. Bra sex och egentid. Samtidigt fostras kvinnor i större utsträckning att vårda relationer att ha nära relationer.
Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer . Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer, som inte sällan är ber,tydligt viktigare än den de har till sin partner.”
*

Det här är bara ETT litet stycke ur artikeln hon skrev.
Och precis varenda ord och mening finns det både vetenskapliga,
moraliska och mänskliga invändningar emot.
Men jag skulle få skriva en hel bok, för att bemöta alla stolligheter.

När hatet sprids

Det finns en kontraproduktiv, bakvänd stolthet hos henne, i att kvinnor enligt
henne inte behöver män, och en skadeglädje i mäns påstådda lidande över ensamhet,
samt en missbildad uppfattning om att kvinnor på alla plan är överlägsna män,
som gör en mörkrädd.
Speciellt som jag dagen efter hör två arga kvinnor offentligt citera artikeln,
och spy galla över mäns ensamhet som då tydligen ska leda till våld,
medan kvinnors ensamhet över huvud taget inte nämns i sammanhanget,
och skulle den nämnas skulle även den vara männens fel, enligt kvinnor
som Sofia Mirjamsdotter. Hon skrämmer mig på sätt och vis lika mycket som
Åkesson och Ramshofs syn på människor, och Trumps syn på fakta.

Grattis Sofia !


I Sverige har vi 40 % ensamhushåll, och min gissning, eftersom det faktiskt
finns fler svenskfödda kvinnor i Sverige än män, är att det borde vara minst
lika mycket ensamma kvinnor som män. Hon hävdar även att kvinnor har djupare vänskapsrelationer till kvinnliga vänner än till sina makar, eller sambo, än män har.
Men ändå är det män som enligt henne inte vårdar sina relationer ?
Allt det hon skriver i denna artikel är så motsägelsefullt att det borde
tas för parodi. Men vetskapen att dessa människor i likhet med
Åkesson har massor av icke tänkande följare gör det något mindre humoristiskt.

Så här sitter vi svenskar till 40 % ensamma i våra lägenheter på varsitt håll,
och Sofia triumferar stolt ut sin “frihet” , kvinnans frihet !
Om vi bara fortsätter skylla män för allt ont som sker, så är nog den siffran uppe i
60 % snart. Tacka gud för invandrarna som drar ner den procenten med
sina tajta familjer ! ja just det, Sofia nämner även, med bitterhet i tonen
att det finns svenska män som söker thailändska kvinnor, för att svenska kvinnor
är för krävande …. NÄÄÄÄÄHHH… det låter ju jättekonstigt.*

Grattis till friheten Sofia ! 🙂




Dom kanske skulle behöva gå på dans ?

Betraktaren Posted on 2019-10-06 10:20

När jag var liten, och skolklassen grupperades på olika vis,
utifrån olika sympatier, eller ren mobbing, då var jag aldrig
med i nån av grupperingarna. Jag tänkte aldrig på det så,
det var bara naturligt för mig. Än idag är jag likadan på den
punkten, jag beblandar mig inte med utfrysning och gruppbildningar
på arbetsplatser, i föreningar etc etc. …inte ens mot dem jag ogillar.
Det går emot hela min person att göra det.

Jag har en förmåga att se den utfryste, den som känner sig ensam,
i nästan alla “församlingar”, enkom på blick. Och i alla tider har mitt hjärta
velat ta hand om dem, inkludera dem. Det har varit min gåva,
och det har varit min förbannelse. Speciellt vid kärleksval.
Det är nog inte så att jag haft det beteendet för att jag är mer godhjärtad än
genomsnittet. Det är nog sprunget utifrån att det varit MIN längtan att bli sedd,
inkluderad, att få höra till… ja kanske till och med älskad,
och utan medvetenhet, kanske jag trodde att jag skulle få det jag gav.

Och in i detta kan man inkludera värderingar och politik,
för politik ÄR egentligen inget annat än värderingar.
Något som jag kan garantera att även den mest illusionslöse politiske
soffliggare med politikerförakt har… värderingar alltså.
Så länge du överhuvud taget tycker något om något,
så har du värderingar. Inte alla vill stå för dem, men de har dem iaf.

Igår kunde jag i Tidningen Ångermanland, på den borgerliga ledarsidan
läsa ännu en av gräshoppssvärmen av det som kanske något felaktigt
kvalificerar in i artikelkategorin feminism. …. kunde jag läsa
att “det mesta pekar på att män känner sig mer ensamma än kvinnor”,
i ett land där 40 % av alla hushåll är ensamhushåll. Och att “dessa ensamma
män i värsta fall kunde bli våldsamma män”. Hade det bara varit en sådan felaktig
slutsats, baserad troligtvis på en önskan att placera män under kvinnor i rangordning,
värde och som förebild, så hade jag nog kunnat avfärda Sofia Mirjamsdotter,
som en arg hatare. Och hade hon varit ensam om den här typen av fördomar,
spridning av hat, degtradering av det manliga släktet, hade jag inte heller
brytt mig så mycket. Och hade inte denna massiva hatkampanj dessutom till
sist påverkat lagstiftandet och domstolarna, så hade det kanske inte
varit så allvarligt som det nu är. För detta är utan tvekan ett lika stort hot
mot vårt samhälle som våldet i sig är. Våldet är ingen egen kraft, det kommer från
någonstans, och det är garanterat inte pga av att män skulle vara, eller känna
sig mer ensamma än kvinnor eller bli sexuellt negligerade. Våld är däremot
ofta sprunget ur hat, vem än det månne vara som hatar.
Det kanske är något Sofia Mirjamsdotter skulle ta och fundera över,
när hon hatar vidare i tillvaron.

Kanske Mirjamsdotter skulle göra som jag gjorde igår, när ilskan först blossade upp
inom mig, jag skrev ner lite av det som sagts i tidningen, reflekterade över det,
och vilade upp mig lite, och for på dans. Och dansade uteslutande med kvinnor.
Och hade det jättebra. Jag är ensam, bor ensam, lever ensam, men aktiverar mig
med saker som känns meningsfulla för mig.
Kanske Mirjamsdotter skulle prova att gå på dans nån gång, och dansa med män,
Så skulle hon kanske se att ensamma män, är ungefär lite som ensamma kvinnor,
på ett forum där alla möts, i alla åldrar, bägge könen, familjemedlemmar och singlar,
och har kul tillsammans.



Men du kommer vinna dig själv

Betraktaren Posted on 2019-10-02 23:59


“Är allt bra”?
Nej självfallet är inte allt bra !
Egentligen en märklig fråga, ALLT är inte bra
för någon enda person. Det är nånstans mellan,
1-99 % genom hela livet. Och det kan variera från minut till minut,
timme till timme, från dag till dag. Så ibland kan tillräckligt mycket vara bra
i ens liv, och det kan vara bra och dåligt parallellt faktiskt.

“Avskärmad”

Här sitter jag och skriver blogginlägg framför en skärm med blått ljus,
som sägs ska lura mig på sömn, om jag förstått det hela rätt.
Det kan nog kanske vara så.
Jag minskar nu succesivt ner på skärmtid, framförallt mobilen.
Stänger av den ett tag INNAN läggdags, och sätter igång den ett tag EFTER,
och lämnar den allt oftare hemma när jag går ut. Ett val jag gjort, som helt
klart har minskat inre stress, och förväntningar på omvärlden,
förväntningar på mig själv.

Förväntningar ja ….

Förväntningar, förhoppningar, längtan efter bekräftelse.
Högst mänskliga drag skulle jag säga. Och dessutom drag som
marknadsekonomin utnyttjar till fullo för att tjäna miljarder !
Hur många av oss bryr oss på riktigt inte om, huruvida du får likes
på delat inlägg på Facebook ?… sök i din själ innan du svarar,
inför dig själv ! Jag erkänner att jag inte är immun inför detta, inte alls
immun ! Varje vaken stund bombarderas alla vi robotar med information,
som ska få oss att känna oss rädda, otillräckliga, och framförallt missnöjda,
och att denna missnöjdhet, rädsla, och otillräcklighet skall kunna åtgärdas
med fiffiga produkter som dränerar din plånb… eller ditt digitala
konto menar jag.

Frihet är inte pengar
, inte saker

Det är DÄRFÖR som du är friare om du inte äger mycket.
Om du upphör sträva efter högre inkomst, för att kunna spendera mer.
Målet, att du aldrig ska vara nöjd, aldrig känna dig harmonisk, aldrig
ska vara trygg… då kommer du försöka köpa dig fri.
Fast enda sättet är att göra sig kvitt behovet, rädslan.
acceptera din otillräcklighet, och räkna de som mänsklig, för det är den.
Nöja mig med det jag har i större utsträckning. Du måste INTE ha ambitioner !
Vem eller vilka tror du vill att du ska känna stressen över att ha större ambitioner ?
Vem eller vilka tror du tjänar på det ?

Nej till “ambitioner” jag till delmål om….

Ambitioner, skulle kunna vara en synonym till att ha mål i livet.
Ja visst, så kan det vara, så är det nog. Och visst kan det vara bra
ibland att sätta upp något visst mål för att förbättra sin
livskvalitet. Men det finns en fälla man kan fastna i, eller troligtvis
flera fällor man kan fastna i, när det gäller målsättning.
Den farligaste fällan, är att målen vi sätter upp troligtvis egentligen
inte är synkade med vad vi verkligen vill och önskar.
Jag misstänker att för en överväldigande majoritet av svenska
folket är yrke, pengar, prylar i första rummet för målsättning.
Och jag tror inte jag är ute på djupt vatten här.

Lättare för mig att avstå, som inget har att avstå


Själv har jag i större utsträckning lärt mig att jag blivit mer lycklig av att
ge bort saker jag inte behöver, avstå från at köpa saker jag inte behöver.
Jag har blivit rikare än någonsin tidigare som resultat… rikare
i själen….och faktiskt som biverkning, något mer stabil i min ekonomi,
eftersom jag inte har behov att köpa min lycka ständigt.
Men det är väl som sagt var lättare att avstå,
om man har mindre tillgångar … eller ???
Det tål att funderas över!

Men mina likes då ?


Men åter till mitt erkännande att jag inte är helt
immun inför likes på Facebook. Det är såklart en fälla det också.
Jag ser den, och jag har blivit bättre på att gå runt den.
Ta till ex den här bloggen, det är minsann ingen “likes-maskin”
Det är ofta rätt sparsamt med likes, och ibland inget alls.
Men jag börjar förstå nu,… med hjärnan. Och det är hjärnan som måste tala hjärtat
till rätta såna här gånger. Jag förstår att folk delvis är fruktansvärt
upptagna med att förverkliga sina “ambitioner”, och inte riktigt har tid att
reflektera över livet och tillvaron så som jag som marginaliserat socialfall har.
Det tar tid att förverkliga “ambitioner” … det tar ALL tid !
Och utöver det sitter jag här och kritiserar människors värderingar,
(läs politiska åsikter) Det är klart att jag inte får några likes på blogginlägg,
på riktigt alltså… jag fattar. Och det är lugnt !

My own kind of Music

MEN … här kommer nåt viktigt, nåt viktigt för MIG ! Och förhoppningsvis
något som nån enstaka fler tar till sig av !
Jag börjar med att förklara vad jag vill ha sagt med refrängen från en låt:

But you gotta make your own kind of music
Sing your own special song
Make your own kind of music
Even if nobody else sings along

Det är verkligen så….
Även om ingen läser mina inlägg, även om man inte lajkar dem,
även om ingen vill eller våga hålla med,
eller för den delen våga debattera emot, så “måste jag göra min egen
sorts musik, även om ingen sjunger med”


Det kan kännas ensamt till en början att vara dig själv
fullt ut. Du kommer att förlora en del människor runt omkring dig.
Men du kommer att vinna dig själv !




Sig själv närmast !?

Betraktaren Posted on 2019-09-28 09:55


Min blotta existens

Enkom min blotta existens provocerar många,
speciellt efter som jag ofta inte håller tyst om det folk inte vill höra.
För det påminner dem om hur mycket bättre
de har det, ekonomiskt än mig, och därmed blir det jobbigt
att prata om orättvisor. De tappar mandat att klaga.

Samma mekanism som motståndet mot tiggeri


Det är för övrigt exakt samma aggressiva försvarsmekanism
som sätter igång hos många medelinkomsttagare och rika i debatten
kring tiggeri… eller rättare sagt propagandan mot tiggeri.
För om vi för en stund tar och tittar på vilka majoriteten av de
som inte vill ha tiggeri är, så är det i kommuner som
har det bäst ställt, och anser sig vara för fina för att
behöva se människor som far illa. “De får gärna fara illa,
men inte i vårat centrum, för vi känner oss otrygga då”
Tiggeri är för övrigt enkom acceptabelt när det är ekomomiskt
privilegierade som tigger, och man döper om det till Rut, eller Rot,
eller skatteavdrag, eller avans, eller avgångsvederlag etc etc.

Ilskan mot Greta

En annan vattendelare är Klimathotet, Greta Thunberg,
Demonstrationerna. jag tänker på Macron, en ung relativt fräsch
president, som för övrigt är av förklarliga skäl väldigt
pro EMU, eftersom det gynnar honom. Alldeles nyligen hyllade han
Gretas protester, för att det gynnade honom att framstå som
en som värnar klimatet. Tills Greta, understödda av forskare
(hon kollar nämligen alltid den typen av påståenden med klimatforskare
innan hon går ut med det) ..tills hon anmält Frankrike, Tyskland och tre andra
länder till FNs barnrättskommitté, nu upphörde det gynna Macron, och han
blev en kritiker. Han ifrågasatte plötsligt, att avveckla användningen av kol,
ett fossilt bränsle, är rätt väg att gå ? länk

Kampen om att ha mest dubbelmoral

Om än inte lika uppenbar dubbelmoral, så är det i samma kategori som
the “beloved president of the United states of America” Donald Trump,
som är lite stött över att Obama fick Nobels fredspris. Han tycker det är orättvist,
trots att han skrutit om att han ökat USAs militärbudget med 2500 miljarder dollar,
ca 24 tusen miljarder kronor. Han tyckte att han var en bra kandidat till fredspriset.
Må så vara att Barack Obama knappast på något vis var en värdig mottagare
av priset, men i jämförelse blir Obama nog självaste fredsängeln.

Sig själv närmast

Lena Andersson i DN ställer sig nu även hon kritisk till att lyssna på
vetenskapen, i frågan om klimatforskningen. Själv ifrågasätter jag inte det faktum
att man ifrågasätter något, som kallas för “fakta” bara för att det
kallas för forskning eller vetenskap. Ty en av mina starkaste ledstjärnor var
Tage Danielsson, som myntade uttrycket: “Den som inte tvivlar är inte riktigt klok”
Med detta sagt, så finns det av samma anledning att i grunden kritisera hennes inlägg
i Dagens nyheter.

Egenintressen styr hur klimatsmart vi tillåter oss vara.

Det första jag ifrågasätter i alla människors uttalanden, journalister, politiker, storföretagare, kapitalister, så väl som den enskildes, engagerade medborgarens
uttalanden och raljerande, är jävsituationen, den egna agendan, egenintresset
i frågan, likt Macrons kritik till Greta när det visade sig att även Frankrikes koleldning
inkluderades i klimatförstöringen. Likt att motståndare till vargens existensberättigande
oftast är jägare. Likt att skattesänkarklubben oftast är rika, eftersom de tjänar mest på det ekonomiskt.etc etc. Lena håller sig medvetet med en något fisförnäm vokabulär, svåra ordval,
vilket tyvärr skvallrar om både hennes uppblåsta högerinriktade självbild,
likväl som vilken målgrupp hon har med artikeln.

Ord är viktiga, bajsa inte med dem Lena !


Exempel av använda ord, dess betydelse och vad hon hade kunna använda om hon
inte haft näsan i vädret:

Symposium = Vetenskaplig konferens
Perifer = I utkanten, marginell, sekundär
Oförytterlig = Oförbätterlig
Förstockelse = okänsla
Asketer = självplågare. puritan, renlevnadsman
Hedonistisk = Vällustig, utsvävande

Att använda sig av ett rikt språk är en sak, att förhöja sig själv genom att
i onödan försvåra läsförståelsen och på så vis exkludera läsare är en annan.

“Eftersom ingen vet nåt om framtiden, så fortsätter vi väl med fossila bränslen ?”

Utöver allt detta, så skvallrar hennes text om oviljan att förändra sig själv
och sitt eget högst bekväma, leverne som det övergripande och primära.
INTE våra barn och barnbarns framtid, eller viss forskning som motsäger hennes
bekvämlighetsbehov. Hon kritiserar tex att klimaforskningen inte
klarar av att spå framtiden, och att densamma har “gissat fel” i vissa avseenden.
Det stämmer ju, ingen vet helt framtiden, tex så har vissa saker klimatforskningen
bävat för och varnat för gått mycket fortare än de först trodde.
Men Lena Anderssons recept på detta är att fortsätta i samma anda,
eftersom forskare hade fel… sen åt vilket håll de hade fel, är inget Lena
vill berätta om.

Även du min brutus

Sen har även detta ämne i många medier gjorts till en “feministisk fråga”
med avseendet att skuldbelägga män i större utsträckning än kvinnor
i Greta-Thunberg-kritiken. Nu råkar ju Lena vara kvinna, likt en stor del
av journalistkåren, och det ger tydligen många “frikort” i debatten.
Härom da’n var till och med sjukdomar orättvisa mot kvinnor, eftersom
det var några fler kvinnor som blivit drabbade av just den sjukdomen.
Det är ett genomgående tillvägagångssätt i nutid svensk media, att allt
på något sätt är värre för kvinnor, och mäns fel.
Malou von Siverts är ett typexempel
på hur varenda fråga på något vis är orättvis mot kvinnor,
även om kvinnan själv inte tycker det.

som sagt var: Sig själv närmast



Man måste ju få känna

Betraktaren Posted on 2019-09-27 00:05


Dagarna kommer, och dagarna går.
Jag vaknar, fyller en dag, och går och lägger mig,
under en livstid, hur lång eller kort den än månde vara.
Och så är det för oss alla. Det enda som skiljer oss åt,
är vad vi fyller tiden med mellan vi vaknat och klivit upp,
tills vi går och lägger oss… sen är allt slut.

Det kommer alltid finnas en mening med något, och det kommer
alltid finnas meningslöshet, för mig, för alla. Det är ett
mänskligt privilegium att kontemplera över sin egen
existens, och sin egen död. Men även hennes förbannelse.
Djuren har fullt upp med att överleva, och föröka sig.
Det är att leva för dem.

Alldeles nyss skrev jag om livskvalitet, och talade sanning.
Lika sant talar jag när jag talar om att tiden blir
långsam, och dagen innehållslös. Ja tror det sker för alla ibland.
Vissa förnekar det och säger allt är bra, det är deras sätt att
hantera det… eller rättare sagt, fly det.
Jag strävar efter att omfamna det, omfamna även tristess,
omfamna sorg, när väl den kommer. Och att glädjas de stunder
lyckan besöker, och säga: “välkommen åter” till den när den går,
när den går och besöker nån annan som också längtat efter lyckan.

Men i allt jag företar mig, så är det bara strävan till olika
mål som är möjligt. Det finns ingen perfektion, ingen
blir någonsin färdig… Gud ske pris.

Dagen började inte så bra, frustrerad, oharmonisk,
utifrån saker som hänt och inte hänt, men jag jobbade mig
liksom in i dagen, och till slut kunde jag med emfas yttra ett
Valdemar-citat: “Det här var ingen dum dag”

Men visst funderar man över livet ibland, det är mänskligt,
jag har inga svar jag heller. Jag har bara …funderingar.
Och ibland känns det ensamt hur klokt än jag resonerar,
och hur än stolt jag är och har anledning att vara
över mig själv. Och så känns det nu när jag ska gå och lägga mig
ensamt… trist och … ensamt.

Det var något i hennes blick, och hennes leende,
som gjorde mig förtrollad, hypnotiserad. Men hon var ung,
kanske 25-30, Hon fann med all säkerhet inte att jag var en av hennes livs
vackraste man… med all säkerhet ! Det var inte ansiktsdrag eller
ytliga saker, inte kläder, inte fysisk attraktion. Det var
harmoni, det var värme, det var poetry in motion.
Där hon satt i sin grå kofta.
Och det var en fånig gubbe som saknar…. saknar… saknar
Det var inget mer med det. En vacker själ, i en grå kofta,
inget mer med det… man måste ju få känna. Man måste ju få se,
man måste ju säga som det är.



Mer än något annat

Betraktaren Posted on 2019-09-20 00:21

Jag känner mig lite besviken, och lite less.
Samma sak varje gång… människor ändrar sig nästan aldrig.
Fast jag nog förstod. Det tar inte djupt denna gång,
men det påverkar mina val… jag väljer bort när saker tar
mer energi än de ger, personer som tar mer energi än de ger.
Då väljer jag antingen bort helt, eller så får det bli
mindre doser av dem, och det sammanhang de figurerar i
kanske tom mycket mindre doser.

Jag är trött, det är sent,
för sent för att få till nåt mer vettigt att skriva.
Finns känslor, finns längtan, alltid.
Och en sak längtar jag mer efter än något annat.



Brev från en annan tid

Betraktaren Posted on 2019-09-19 12:56

Jag önskar det vore ur en egen brevsamling jag
läst, och kunde dela med mig av. Men brevskrivandet
är en generation innan min, skulle jag kunna tro.
Men med öppet hjärta delade en pensionerad vän av brevväxling
från en annan tid, från några generationer tillbaka.

Man skulle väl, om man är oerhört generös i benämningen kalla mina
blogginlägg för någon form av moderna brev,
ut i cyberrymden, för anonyma brevläsare att gilla eller förkasta.
Men … nej… det är inte samma sak.
Gunnar Wall skrev brev till sin systerdotter, (min pensionerade vän)
med passionerad detaljrikedom, hjärta, i moll, och eftertänksamt.
Från livet i Hammerdal, vid ett Torp, och jag lyssnar på min vän som läser
upp dem för mig. Och känner mig rik, som får ta del av orden.
Även gjorde han träsniderier, och fantastiska teckningar denne
herr Wall. Jag frågade inte ens om det, eftersom det inte var min släkting,
och eftersom det var lite personligt. Men önskar jag hade kunnat dela med mig
av orden han skrev. Breven är en ovärderlig skatt som måste bevaras enligt mig.
Men några sniderier vågar jag visa på bild:



Jag tänker ibland på den tiden.
Det var inte nödvändigtvis lättare att leva då, det ska gudarna veta.
Men det var otvetydigt mindre komplicerat. Idag känner man sig ibland
som en pingpongboll i vår samtid, en pingpongboll med stor buckla i,
och läckande gaser ;). Jag må vara nostalgisk över dåtidens enkelhet.
Men det vore enfaldigt och döfött att längta tillbaka. Däremot kan jag längta
efter harmoni, samhörighet med naturen, och därmed även med nuet, och livet.
Att sitta i en egentillverkad eka och meta abborre. Att dra upp egenodlade morötter
och ta upp pärern på höstkanten, med värkande rygg som följd,
och lägga dem i svala pärkällar’n. men det är svårt att få till ett så meningsfullt
leverne nu för tiden. För egen del stuper det på att jag inte har råd till eget torp,
egen mark att odla på…. och vad gäller fiske för eget bruk, kostar väl det lika
mycket eller mer än att köpa den på butik, pga fiskekort. Allt går att köpa upp,
allt går att sälja vidare dyrt.

Även min morfar Ture Hansson, hade konstnärliga anlag,
och stor kunskap i trähantering. Denna pigtittare har jag sedermera ärvt

Själv har jag inte den kunskapen, men passionen för rent “vitt” trä, i form
av råmaterial finns. Jag älskar att gå på en brädgård, och “fönstershoppa”
Känna lukten av nysågat virke, och beskåda dess vackra levande strukturer.
Jag har ju iofs gjort några grejer jag oxå, men dem visar jag inte ….
…inte nu.

Jag älskar allt jordnära, allt som är sprunget ur naturen, allt som har naturens
tempo, allt som kan återbördas till naturen. Det är …harmoni,
det är … Liv…. det är lycka !
Och jag tackar för att få ha tagit del av Gunnar Walls brev,
från en svunnen tid, i Hammerdal, på ett torp.



Nästa »