Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Som en dans

styrdans Posted on 2019-10-07 23:02

Det händer fortfarande att jag blir feg
att bjuda upp vissa tjejer/kvinnor/tanter som
jag aldrig dansat med förut. Det kommer sig av att jag med åren
lärt mig läsa av vilka som är duktiga att dansa + sympatiska,
och även vilka som är duktiga att dansa, men inte utstrålar: “bjud upp mig”,.
Jag identifierar även de som kommer att förfölja mig i tid och evighet
om jag bjöd upp dem. Samt de som är vackra och urusla på att dansa.

Oftast, hur drygt och malligt det än låter, så kan jag fortsätta vara
bekväm och feg, när det kommer till uppbjudningar, eftersom
det alltid är ett överskott på damor, och det innebär att jag inte hinner bjuda upp
innan jag blivit uppbjuden, även på herrarnas dans. Men nu frågade Eva mig
om jag ville fara till Östersund och dansa. Och där är det större delen
för mig okända dansälvor och kylskåp. Så då tänkte jag i mitt
stilla sinne, med acceptans, att jag nog kan bli sittande
om jag inte tuffar till mig lite.

Hanne stod precis vid entrén till dansgolvet när jag kom dit,
och en första bra dans var bärgad. Och kommer man upp på dansgolvet,
och är relativt duktig på att dansa, vilket jag ändå vill påstå att jag är,
då ser de detta, och då kan uppbjudningarna begynna.

Men det är åtminstone någon tjej/kvinna/tant per kväll som jag fegar ur på,
även om jag utan problem, ignorerar näsan-i-vädret-tjejer och
självutnämnda “alfahonor”. Och denna kväll var det en mycket tjusig och dansant
tjej som jag inte klarade att åldersbestämma, annat än att hon var rejält mycket
yngre än mig. En glittrig showblus, och en aura av integritet… nej.. nej
jag törs inte.

Men inte en enda kylskåpsdans i Östersund, till Blender och Mickeys.
Och ett par stycken danspoesi. Och så hade vi bestämt att åka hem vid
midnatt, istället för 02.00 då det slutar. Vilket passade mig bra.
För då slutade jag medan jag fortfarande hade ben att stå på.



Dans-demens och ridderlighet !

Betraktaren, styrdans Posted on 2019-09-08 19:18

Ja happ, då ska jag amatörforska lite i
vilka underverk en kopp kaffe kan göra
för en lätt hjärnskakning, eller huvudvärk som
känns så efter ett Maratonlopp !?
Eller var det en maratondans ?
Ja det var det visst !

Än så länge går det bra


Och “än så länge går det bra” sa han som hoppade
från ett 30-våningshus. I likhet med min Nipledsvandring på 27 km,
för några veckor sen , så var förutsättningarna rätt så mediokra,
Då liksom nu, värkte det i ben, höft och rygg INNAN vandring
och INNAN dans. BRA ! tänkte jag det ordnar sig nog.
Eller som en ny dansälva fick höra av förbipasserande
kompis, när dansälvan, vid kl 00.30, efter 5 ½ timmars dans,
att hennes kropp inte ville röra på sig längre:

– “Ähh …lyssna inte på den !! “(kroppen alltså)

Första dansdemensen, O-skodd gubbe

Dans-demensen slog till redan när vi skulle åka, och jag inte
hittade mina dansskor. Och fick panik, om jag kanske glömt dem
i Patriks bil, sist jag dansade. Vid det tillfället stod redan danschauffören
utanför och väntade. Som tur i oturen, så är den vi hämtade efter,
alltid lite sen… are ! Jo jag hittade dem efter bara 2 minuters sökande
under en TIDNINGSHÖG ! Och hon som var …. “-are” i meningen innan,
brukar vara den mest talföre av oss.

Men nu märktes det att hon var lite “nåk”
En långvarig bihåleinflammation. Men som sagt var:
Ähh …lyssna inte på den !! (kroppen alltså).
Nä men hon har ju rätt, en bihåleinflammation, smittar ju inte.
Men annars kan dessa danstillställningar vara rena partyt, rena julafton,
för virus.
JJAAAA !!!! det är dans igen, och folk kommer gå dit förkyyylda”
…ropar alla virus och baciller.
“Va till och med DAAAANSMARATON ? …. ‘ hurrrraaaaa!”

Det slår ändå inte riskfaktorn, i att umgås med barnfamiljer, med snoriga,
vandrande bakteriehärdar, som inte ännu har lärt sig att man inte ska
kleta snor i vuxnas ansikten, nysa rött på deras munnar, och inte lärt sig
vad ett handfat är ! Men dansen borde va på god andraplats, i virus
delning ! Så det är väl bara att vänta och se, om min kropp
har “fått besök” av dessa små osynliga invaderande otyg.

Den ekonomiske slösaren


Nu ska ni få höra (läsa) om den lilla motivations-kicken som fick
Kai Tomas att fara på dans trots värk i kroppen INNAN dans.
Och det är lite demens över det beslutet också. Några av er har kanske följt
mina umbäranden, och problematisering av ett slangbyte på en cykel,
samt orsaken till varför det oftast blir punktering. VA ? INTE ?
Läser ni inte mina inlägg !!?? vafalls !!
Nåja… jag förlåter er, för den här gången. Men en otillbörligt kort
sammanfattning i cykel-slangs-reparations-debaclet, är att marknaden
och företagare gör allt i sin makt för att kunna ta så mycket av mina
pengar som möjligt. Och ett steg i detta led, är att se till att folk inte ska
laga sina slangar själva.
(“Har jag närt en kommunist vid min barm ?, utbrast den fryntlige Tyko Jonsson” )

Att gå över ån efter vatten

Så jag hade sett till att via dansälva från Sundsvall köpa 5 st cykelslangs-
reparations-kit. Och betalt i förskott via Svisch, som då profiterade någon
krona på detta misstänker jag. Dock !!… så har jag blivit förvarnad av, hör
och häpna, just de som säljer cykelslangar, att kvalitén på på nutida slangar är av den
kalibern att det är nästan omöjligt att få lagningslapparna att fästa.
Skulle så vara fallet, när jag väl testat att laga, så har jag gjort en något så när
urusel affär. Då står jag med utgifter för ockerpriset på den slang jag trots allt
köpte på orten, och svor att jag aldrig mer skulle handla cykelslang där.
(99 kr, ett påslag i pris på ca 250 % jämfört med konkurrerande i andra städer,
där konkurrens fortfarande råder.) Sedan får jag då lägga på priset för 5 st
reparations-askar, vilket var 75 riksdaler.

Priset för inträdesbiljetten till maran, som jag då exempelvis hävdar
att jag for på, pga att kunna erhålla askarna som jag redan betalt min
goda Sundsvalls-vän för (350 kr inträde) Och så bränsle …
ja bränsle för kroppen dvs, som vi dansare kallar för fika. Som nu för tiden
kostar 80 kronor, istället för 50 kronor för några år sedan. “Fint ska re va”
Hmm få se nu, det blev många siffror. Jag får ihop det till 604 fyra devalverade
svenska kron-jävlar, för en sketen cykelslang !!!!!
Och då har jag dessutom pga av ytterligare dans-demens inte betalt för
bensin som är brukligt. Så priset på slangen kan komma att stiga ytterligare !
Om nån undrar varför jag inte har ett eget företag så….

Iaf, ni som fraktat demente gubben Kai-Tomas, får väl skicka en
bensinfaktura….. till hemtjänsten !

Min månadsbudget står på spel

Så ni förstår ? … för att detta skall bli ekonomiskt försvarbart,
är det bäst att jag ser till att ha jävligt kul under danskvällen.
För då kan jag i min personliga bokföring lägga det under kolumnen
Underhåll-NING, istället för under-HÅLL, och reparationer.
så hela min månadsbudget hängde på att jag för bövelen såg till att ha
roligt under det självplågeri som vi kallar “maran” !

Och det hade jag givetvis, kul alltså, trots att kroppen värkte sista timmarna,
till den grad att jag föll ihop på några stolar i cafeterian kl 01.00 ca.
I vitögat såg jag hur tidigare fikasällskap, på tre hurtiga, smärt-
patienter från Österåsen, såg ut att ha fått nog av dans. Och tiggde
skjuts av dessa, som för övrigt förgyllt min kväll med skratt och dans.
Anna, Maggan och Maria.

Ja ha … nästa demensattack


DÅ, kom nästa dans-demens. Jag kutade för att få tag på bilnyckeln till
de jag liftade TILL Härnösand med. Hämtade filt, matproviant, extra kläder,
extra dansskor, etc etc. Kutade tillbaka med bilnyckeln, sprang med kassar
och diverse till hemskjutsen, Sätter mig i bilen. Bilen påbörjar hemfärd
i ca 50 meter då jag hör mig själv halvskrika:

– NEEEJ … du måste stanna! Jag har mina hemnycklar kvar i andra bilen.


Jag gissar att det leende jag fick av danschauffören, när jag efter ytterligare
en procedur att hämta bilnycklar, springa tillbaka med dem, och kuta
till hemskjutsen, möjligtvis, med rätta isf, skulle kunna föregåtts lite
muttrande över min dans-demens.

Men själva dansen då ? kanske nån undrar över?


Jo de var jättekul såklart , jag måste ha slagit rekord i att dansa
med nya dansbekantskaper igår kväll. Och det är inte min förtjänst,
utan deras. Jag var uppbjudnings-feg som vanligt. Eller hade nog VARIT
uppbjudnings-feg, om jag hade haft en chans att börja gruva mig.
men jag är ändå något av en skrytsam dans-riddare på dansgolvet.
Två ggr plockade jag upp tappade handdukar på dansgolvet, under dans,
så ingen skulle halka på dem. En gång lämnade jag in en upphittad mobil,
med kreditkort o hela faderullan till Lejonet själv (Lars- Erik Jonsson)

Och jag är ytterst noga med att skydda den jag dansar med, eftersom det
är JAG som styr ekipaget. På vänsterflanken (från min färdriktning) så
har jag en hand beredd för att skydda från smällar. Höger hand håller i
kvinnan runt midjan. Höger sida är något av en “blind fläck” om hon är lika
lång som jag. Men jag letar mig in i luckor på dansgolvet, och kommer “hot”
från höger där jag inte kan skydda hennes huvud, och vi inte hinner undan
från “attacken” från högerflank, samt är utan flyktväg, dvs att det finns
typ 5-7 danspar omkring oss i vår omedelbara omgivning. Då vänder jag
ryggen åt höger, och tar upp smällen med ryggen, och skyddar på så sätt min
danspartner.

Koll !


En tjej jinxade mig fullständigt, när hon efter en av två danser
fascinerat berömde mig, över min dans-navigationsförmåga, när hon berömde
mig och sa:

– Vilken koll du har !!!

…vilket jag skämtsamt sa till henne. Och mycket riktigt så blev vi i slutet av dansen
attackerade av ett snubbelben, snett bakifrån, och blev fångade i en *”dansgolvsfälla”
vilket tog glansen av min dansgloria och “hur mycket koll jag har” !

Det blev två lyriska dröm-danser, en kylskåps-dans, och resten mycket väl godkända.
Även om jag misstänker att de som dansade med mig sista halvtimmen, efter 5½
timmes dans nonstop, nästan när min kropp och knopp inträtt Zombie-stadiet,
inte fick nån lyrisk dansupplevelse av mig. Men väl en väl genomförd dans.

Mina sista staplande steg

Hur som helst, staplade jag i vanlig ordning ut ur bilen mitt i natten, 02.30,
med ond böjd rygg, haltandes och stel, och värk överallt,
till och med i underarmarna som håller emot G-kraften i snurrarna.
Och ännu i Zombie-stadiet, bestämmer jag mig för att ta en snabb dusch,
och leta åt sängen, i min enorma 35-kvadrats-lägenhet. Och då kommer
kronan på verket i en kavalkad av dans-demens, när jag ställer mig i duschen
för duschmunstycket över håret, och inser att jag ännu hade glasögonen på.
Men det var nog lika bra, de behövde ändå tvättas !




Styrdans – Stökigt, snurrar, kläm och kladd

styrdans Posted on 2019-08-18 11:13


Nej det va inte så stökigt på själva
dansgolvet igår på Hanssons Loge i Långsele.
Lite mer slutkörd Kai-Tomas, både huvud och kropp,*
då både huvudet och kroppen varit djupt engagerade
under helgen. Lite mer engagerade än vad de egentligen
mäktade med. Då verkar det vara en bra idé att gå på nonstop-dans
mellan 20.00 – 01.00. Det VERKADE va en bra ide.

Nåja … vad är det de brukar säga, “är huvet dumt får kroppen…..”
Nä det var orättvist mot mig själv.
Jag hade ju goda avsikter, jag kanske , låt oss säga,
övervärderade mina krafter en aning.

Nå så med stökigt huvud, och slutkörd kropp äntrar
jag klassiska Hanssons Logen i Långsele.
Det ser tunnsått ut till en början, med dansälvor.
Ja det såg tunnsått ut till en början, över huvud taget.
Men det bättrades på efter nån timme.
Iofs tunnades det ut igen sista timmen. så det jämnar ut sig
smiley

Njä… jag tänkte att det var sista logdansen för i sommar,
så jag får väl bita ihop, och tvinga mig själv att
ha roligt. Många bra danser blev det. Fördelen med tunnsått,
är ju dansutrymmet, och då kommer
jag ner till min rätt som dansör-charmör, när jag förvandlas till
Foxens Travolta , och tar ut mina svängar, med Hambo-snurrar i
både långsam ballad eller fartigare dansbandsrock’nroll !

Inga dåliga danser den kvällen. Och “Stoscha” från Jämtland,
och jag fick till några riktigt konstnärliga snurrar på dansgolvet

På riktigt haltade jag ut ur bilen när jag kom hem,
med krökt rygg. Men idag är det bra igen, fast urlakat.
Nu en ny dag… en vilodag, börjar jag med en
promenad. En KORT promenad,
i långsamt tempo, UTAN snurrar, kläm och kladd !



Byteshandel – Styrdans – Förrymd Lejonhane

styrdans Posted on 2019-08-01 08:55


Hängmatta genom hängande ögonlock

Men vem har hällt grus i mina ögon ??
Och det första jag ser på morgonen,
är det samma som jag såg innan jag for på dansen
igår kväll. En tunnhårig, mörkhårig lätt korpulent herre
som med en cig i munnen, hänger sina Persiska mattor
på balkongräcket för vädring. Och sedan tycks hans uppgift
vara att hänga över den Persiska mattan så den hänger kvar.
En Persisk hängmatta ????
Problemet är att mattan måste lukta cigarettrök efter.
Och med tanke på hur ofta han hänger på den mattan,
misstänker jag att det är den enda uppgiften han tycks ha
i det hushållet.

Förrymt tamt Lejon

Ändå har jag sovit omkring 7 timmar, och
kropp och knopp vill ha mer sömn ändå.
Jo just det, jag var på dans igår…igen !
Och Arrangören, Lejonet (Lejonsson/L-E-Jonsson) hade rymt.
Det var en sedan länge planerad rymning så som
lejonhanar då och då gör. Men detta lejonet är lite
udda, och kan krama lejon-dansare helt ohämmad.

Lejoninnor tar över tillfälligt

Så flocken., lejonflocken lämnades att ledas av de två
unga “lejonhonorna” Saara och Tilda. Och utan att veta om
några detaljer, hur de själva upplevt det hela, så upplevde
jag att de klarade av det hela galant. Lejonflocken intakt,
Lejondansarna glada och nöjda ….och många !
Jag tycker att de är oerhört trevliga de där lejoninnorna.
Nu fick jag ju iofs ingen lejonkram igår…
Men ganska mycket “kramande” på dansgolvet.
Men lejonet måste ha Kramkurs, i Kramfors med flocken.
smiley

Blues-fox

Med en lätt oro över 3 st av bandet Expanders upptempolåtar,
som är i super-smurf-tempo, så äntrade jag det något charmigt
ojämna dansgolvet på Ärsta. En Sundsvallstjej hann fram innan jag
han utse något “byte” (danspartner). Trevlig, dansant, yes !
Men de ser ut att ha kul på Scenen, di där Expanders-pöjkera.
Blueslåtarna i mellantempo, är deras styrka, och erbjuder
möjligheter till kreativ fox, vilket nog är lite av my-cup-of-tea.

Buffelhjordar ?

LBHJ … skulle Egon Edmark, den gamle hedersmedlemmen av
Lejonets flock uttryckt sig. Det betydde lätta buffelhjordar.
Men ja hade väl tur igår, och lite skicklighet, som fått på mig
gasell-skorna, och skuttade omkring, gasell-likt mellan några bufflar.
Nå … i ärlighetens namn var de faktiskt ändå i minoritet, bufflarna.
Men de är ju så stor… eh tar så stor plats bufflarna.
Och turen låg i att dansa med gaseller de tok-snabba låtarna.

30 år av styrdans

Jag har ju genom åren, dans-åren, lärt mig mycket om styrdanskulturen,
och sett mycket, både roligt, och mysigt, och lite minst sagt
annorlunda beteenden. Dansstilar, uppbjudningstekniker,
passiva uppbjudningstekniker, dvs konsten att bli uppbjuden.
Grupperingar, nobbande, klädsel, dans-mummel
(konversation under dansen), hänsynsfyllhet, hänsynslöshet.
Dans-snobbar, panelhönor, paneltuppar, alfahanar, porslinsdockor,
självutnämnd danselit, dansmaffiiosos. I’ve seen it all.
Och sist, o verkligen inte minst: bufflar !

Uppbjudningstekniker – tillåtna och mindre tillåtna

Jag har ju själv uppfunnit en passiv “uppbjudningsteknik”,
som jag kallar “armkroken”. Nå ta nu inte detta som allvarligt
menad taktik för alla lägen, utan mer som en humoristisk metod, för
de du troligtvis redan vet kommer nappa. Det kommer INTE funka
på snobbiga porslinsdockor eller alfahannar, de bryr sig inte
om sånt tjafs, utan har en egen regelbok. Med en regel och en enda
värdering: “Jag är bäst, och ni ska själva vara felfria
om ni ska få dansa med mig)”. Men hur som helst går “Armkroken” ut
på att om det är damernas uppbjudning (vilket man iofs faktiskt
nu för tiden kan strunta i om man vill) … och jag ser en “dam”
jag vill dansa med, så ställer jag mig omedelbart snett framför
henne med ryggen emot. Ett stort illmarigt leende (viktigt)
och sätter knogarna i midjan och formar en ögla av armen.
Som damen ifråga då, helt frivilligt då, mycket lätt kan trä in
sin arm i. Eller gå förbi.

För att hinna i tid

Jag har oxå tidigare berättat om hur man, om man fastnat
vid panelen, och inte liksom kommit in i uppbjudnings-flowet.
Att man då alldeles innan dansen tar slut, snirkla sig ut på dansgolvet,
och närma sig panelen från dansgolvet. Då är du på det ställe
de flesta uppbjudningar sker. I stundens ingivelse, snabbt, innan
henom blivit fångad av nån annan dans-glupsk chinona, eller
farbror lagt beslag på nästa dans med henom.

Bokning och dubbel-danser

Mindre begeistrad är jag nog över “dubbeldanser” och “bokningar”
Dubbeldanser är när de efter de två danserna som ligger
inom ramen för danskulturens praxis, står kvar, och håller i sitt
“byte” för ytterligare två danser. Det är gult eller rött kort
på sånt beteende i en före detta “dansguds” regelbok.
“Bokning”, är nästan än värre. Och tillhör ett snobberiet.
Det innebär att en dansare kan ha “bokat upp sig” för flera danser
framöver. Vilket i sin tur innebär
att hon/han (oftast hon gissar jag, pga överskott på damor)
ser ut att vara tillgänglig för dans, men nekar de som kommer
och bjuder upp henne, för hon är ju “minsann bokad”.
Det rött kort direkt i en före detta dansguds
regelbok. Ty det avskräcker i synnerhet nybörjare och blyga med
dåligt självförtroende att våga bjuda upp igen.

Partnerbyten/människohandel

Nu … igår fick jag uppleva en ny variant av “uppbjudning”
Byteshandel, eller “partnerbytet”. Vilket tydligen gick ut
på att jag redan inför nästa dans blivit uppfångad /uppbjuden,
och då innan dansen börjar, så honan från ett annat danspar
chansen att se till att få dansa med mig nästa dans.
Så hon föreslår att vi ska byta danspartners till nästa dans.
Och övriga tre nickar instämmande, så jag ger efter för grupptrycket,
och nickar jag också. Vid närmare eftertanke så är väl partnerbyte
nästan lite kinky…. men på dansgolvet kan allt hända.

Och byteshandel, låter ju inte mycket bättre, vilket snuddar
vid människohandel….

Oooooppps !!!

Och så här i efterhand insåg jag att det faktiskt var en
slug variant av “bokning”, som jag alldeles nyss skrev var
“rött kort” på. Det skulle innebära att jag måste ge mig själv rött
kort ????? Så jag kan alltså inte åka på nästa dans ?
Nja … jag måste prata med styrdans-domarförbundet !!!!

Välj ut din Zebra

Jag har “utbildat” (gett rådet) till alla mina dansharem-flickor/tanter,
att inte stå och vänta om de vill dansa med mig, med nån specifik.
Utan att istället likt ett rovdjur inför en Zebraflock, välja
ut ett byte i tid. Dvs INNAN slutet på förra dansen. Och så fort
de släppt varandra hugga den de vill dansa med.
Sen är det nämligen för sent. Särskilt när det är överskott
på “följare, dvs damor. Viket det allt som oftast är.

Den som fikar efter fika, kan gå vilse

Det måste ha varit rätt mycket folk, för trevliga Malin,
som satt och fikade med mig, Gunilla och Carola, hann
inte äta upp sin goda rabarberpaj innan pöjkera i Expanders
snört på sig instrumenten och börjat spela blues igen.
Så större delen av fikat stod vi i kö. Själv hittade jag ingen
smörgås utan kött. Så det blev bara söt-fika till en söt gubbe.
Jag hann med att spilla ut mitt kaffe, ropa på trasa,
och tappa blicken från de det var tänkt jag skulle fika med.
Och de var försvunna ur mitt synfält i ett hav av babblande
gaseller/zebror/dansfolk, på “savannen”.
Till slut ropades mitt namn från bortre delen av savannen,
och jag galopperade lydigt dit, utan att spilla mer kaffe.
Fröken Stenmark , som stod med oss i kön,
var dock borttappad.

På’t igen

Sen var det fullt ös igen. Tyvärr hann jag aldrig dansa med Malin
från Nyland, såg inte röken av na’. Och fröken Stenmark var en
trevlig bekantskap det också. Världens bästa Carola,
var inte jätteinspirerad inför kvällen, och var väl inte på hugget
antar jag. Men hur det än är med detta, så är hon
fortfarande världens bästa Carola. Så det så !!!
Och jag fick 2 kanondanser ned na’ …..Bzzzzt

Färg-glada drömmar

I vanlig ordning var undertecknad, utsliten fd dansgud
oerhört trött och stel, när han kastades ut ur bilen,
och haltade över gården, ramlade in i duschen och
somnade utslagen bara på några minuter. Nu kan man ju tänka sig
efter en sån härlig danskväll, att man ska drömma vackra tankar
om lätta dans-gaseller, och varma älv-leenden, på efterkommande
natt. Nää rå … jag drömmer om att allt går åt skogen
när jag ska köpa akrylfärger för konstnärsmålning.
Asså…. min dröm-sortering är trasig !



Det är väl så man lär sig gå

styrdans Posted on 2019-07-19 23:31


Det är så klart så att dessa två på varandra
följande danskvällar under Lejonssons regi,
varit obestridbart underbara, trots att kroppen
lidit av trötthet, stelhet och uttömd på energi.
Blicken ständigt sökande efter den jag inte hunnit
dansa med. Och danserna räcker inte till, jag räcker inte till.
Men meningen med livet, är ju som sagt, INTE att
leva upp till andras förväntningar.

Någonstans i dansvimlet
letar jag efter vad JAG vill. Ja bortsett från det självklara
i att dansa och ha kul. Så många vackra själar,
somliga vackrare än andra. Och några så vackra själar
att jag måste blunda. Men säkrast är att bara dansa,
inte blotta sig, inte känna, inte blotta hjärtat.
Dansa är jag ju bra på… säger dom, det är säkert kort.
Och att lägga fokus på andra… är lättare än
att behöva riskera nåt själv.

Men jag älskar ändå dansen i sig, jag älskar när det
blir till poesi, och jag flyter fram på golvet med en
kvinna i mina armar. När jag tar en hambosnurr, mitt i
foxtrotballaden, när leendet på den jag dansar med, känns
utan att jag ser hennes ansikte. Jag älskar det,
boost eller inte, kärlek eller ej, jag älskar poesin
i en lyckad styrdans.

Det är klart att självförtroendet får sig
en rejäl boost av att känna sig eftertraktad,
om än det enkom gäller uppbjudning på styrdans.
Och om dessutom grundligt, genuint arbete med
mig själv, min självkänsla, som är långt viktigare
än självförtroendet, om det gör att det går stadigt
uppåt…. så är jag vaksam. För, what goes up, must
come down. Det verkar vara en slags universell sanning.
Det gäller civilisationer, styrelseskick, så väl som
individer och trender och människors liv.

Och efter den bekymmersfria kärleksfulla sommaren,
kommer hösten med mörker, och vintern med kyla.
Och då gäller det att inte stå med shortsen på, utan
att köpt varma byxor. Det gäller att ha åtminstone en fot
i marken. Det gäller att inte överge sig själv, sina
mindre glamorösa sidor, sina områden som alltid och
för alltid kommer pröva en, och ge dig en kamp.
Livet är inte enkom en dans på rosor. Men medan jag kan,
dansar jag, och slickar i mig av den boost det ger mig.

Och i livet, så som i dansen, strävar jag efter balans,
för det kommer alltid någon och knuffar till dig, det kommer
alltid stormar och “oväder” i livet. I de lugnaste laguner
dyker svekfullhet upp, och vänder upp och ned på livet
som du litade på.

Jag rycks lätt med av den varma hoppingivande sunnanvinden,
i tider av medgång, och “står sedan naken” med en metaforisk
kniv i ryggen, och letar skydd och värme. Jag skämtar nu, skrattar,
hjälper alla, ler och är vänlig. Men jag måste sätta ner en fot
i marken när sommardansen yr sorglös omkring,
så att jag kan falla mjukt när jag faller, eller få
stötar som jag klara av. Det är så lätt, men oklokt att försöka klamra sig
fast vid lyckan, klamra sig fast vid sommaren. Men lyckan är alltid flyktig,
för alla, men den kommer alltid tillbaka. Sommaren tar alltid slut,
men den kommer alltid tillbaka… för alla.I dansen som i livet skyddar jag
den ömtåliga, eller den utsatte…. men ibland är
det jag som är den som är ömtålig, den som behöver
nån som mildrar krocken, fallet. Jag är bara människa,
jag är bara en välmenande, bräcklig bra man,
och räcker inte alltid till.

Livet är en dans, och i dansen krävs balans, annars faller
jag hårt… faller du hårt.

Så hur skyddar man sig utan att stänga alla dörrar ?
Hur kan man leva utan att bli sårbar ? Hur
förblir jag mig själv ? Hur litar man på människor,
efter så många svek från förr ? Klarar nån ett fall till
ner i skärselden ? Mitt spontana svar har alltid blivit:
“Nej” Men ändå har jag rest mig igen.

Jag vet allt om att älska, men ingenting om kärlek,
Jag vet allt om att resa mig, men ingenting om tillit.
Jag vet allt om dans, men inget efter sista dansen.

Mest behöver jag tilliten till mig själv.
Tron på mig själv. Då kan jag börja lita på
andra,,, någon annan….. kanske.
Och det är inte konsten att aldrig falla,
utan konsten att alltid resa sig igen, som är
viktigt. Det är väl så man lär sig gå.



Jag orkade fast jag inte orkade

styrdans Posted on 2019-07-18 09:59


Det få bli en kort en idag.
Laddar om batterierna !

Efter många om och många men, befann jag mig
åter på anrika danslogen Ärstaparken i Kyrkdal, mellan
Kramfors och Sollefteå. Dans-samåkningslogistiken var
inte 100 % synkad för aftonen. För några kom livet emellan,
och andra var väl bara mänskligt kvinnl…. eh veliga.
smiley

Casanovas går rent musikaliskt från klarhet till klarhet,
ett band som förtjänar mer publik än de fick ikväll.
Kanske var det därför basisten tappat sin dansbandsleende.
Han såg ut att vara nån annanstans. Jag tror och hoppas
att Lejonet (Lars-Erik-Jonsson) fick det att gå ihop
i båda ändor. Från början rätt glest, men fylldes på ganska bra.
Så pass att åtminstone ett par tre st andra danspar lyckades
dansa in i mitt ekipage., och DET är officiellt ALDRIG mitt fel.
smiley
Och om det blir väldigt många sammanstötningar,
är det oftast en garant för Lejonets pung. Ja ..penning-pung alltså !
Sluta fantisera nu !!!!!

Jag kände direkt att det skulle bli en tuff kväll rent fysiskt,
då nästan hela mitt “dansharem” eftersom smög in på det väl
nötta dansgolvet. Och jag visste inte huuur jag skulle få mig att
räcka till. Och för ovanlighetens skull var det fler tjejer, eller som
jag kallar dem, “tanter i min ålder” än det var gubbar.
smiley

De va a Karin, a Eva-Linda, a Helena, a Krisina, a Helen, a Maria, a Anette,
a Siv, o dotra hennes, a Linda-Marie, a Gunilla a Ann, och a Anne, och ännu fler
osså några utan namnbrickor. Jag gjorde mitt bästa, och kulerskan
Linda-Marie fick dansa med en sliten gammal gubbe på slutet,
dvs jag. Lejonen stod och log med sin man, och hoppade in o dansade
pga av underskottet av karlar/män/gubbar, killar/karlslokar.
Ja .. jo… jag ironiserade när jag skrev att det för en gångs skull
var fler damor än gubar. Det är alltid så!
Va håller övriga gubbar på med eg en sån kväll. Det är ju serverat
ett smärre paradis av vackra tante… eh brudar. som bar står
o inte vill nåt hellre än att hålla ikring er. För faaan gubbar,
släpp kastspöt en enda kväll ! fisken finns kvar i sjön !

Oj oj oj… bar 10 minuter till att skriva på, innan jag
är på andra uppdrag.

a’Ann undrade hur vi killar tänkte vid uppbjudning,
om det var efter hur de såg ut att dansa, eller utseende.
Jag kan ju inte ljuga en dam rätt i ansiktet, för att det ska ske
måste hon vänne rögge te.
smiley
Så jag sa som det va, att när jag var yngre, och testosteronet flödade,
så gick jag på fel kriterier, något som jag utvecklade i en dansblogg nyligt.
Men om man dansar väldigt mycket, med väldigt många, under lång tid, så
behöver man oftast inte bekymra sig så mycket, inte på hemmaplan iaf .
Dock är även min “spaning” att generellt tittar kvinnor på fötterna,
och männen högre upp när de står och väljer danspartners.

Det ja orkade igår, orkade jag egentligen inte,
de gick på rene tjurda !

väl mött danskamrater !



Styrdans – Posördanserskor eller riktiga kvinnor

styrdans Posted on 2019-07-13 18:35


Kollade metet, men lämnade kastspöet hemma

Har man som jag, gått ut och offentligt gnällt
och gnytt om samåkningsfunktionaliteten till styrdans,
så få man ta tillfället i akt när tillfälle ges.
Men kroppen kändes bara funktionell, och inte
helt laddad med dansenergi. Jag vet redan innan att
denna typen av dansresor som är 36 mil tur och retur,
tär på min dygnsrytm och ork. Men vad gör man som sagt
när tillfälle ges ?

Förutsättningar för dans igår

Huvet (lusten och längtan) var snäppet under den
fysiska laddningen. Och då får det bli som det blir.
Utöver det, så ser jag på dans, vänskap, kärlek, attraktion
på en gamm-gubbes vis numera. Mera moget, mera desillusionerat
och lite cyniskt trött. Eller som jag skulle vilja beskriva det;
mycket mer klarsynt, med röntgen-glasögon.
Jaha nu gick alla snusktanter och snuskgubbar igång och tänkte
att jag skulle se inunder kläderna och vara sexistisk och
ytlig ? Nää…. nästa styrka på röntgen-glasögonen är de som ser förbi
det ytliga klädseln, förbi kroppsformer och smink, och ser in i själen,
men fortfarande tar hänsyn till dansteknik, och dansmässig
konstnärlighet.

Inte hos optikern

Jorå … den röntgensynen går inte att beställa hos optikern,
utan kräver träning. Det jag tror mig behärska bättre än förut
är alltså att inte falla för yta och spelat självförtroende,
när jag bjuder upp. När jag var yngre jagade jag skönhet, OCH
dansanta tjejer. Lät hormonerna styra. Det blev fel ur flera aspekter för
egen del. Dels utifrån vad jag på riktigt ville, och vad som faktiskt
var möjligt med mitt utseende, mitt självförtroende, min sociala status,
och min börs. Jag fiskade alltså bäcköring, med abborrspö, och
glömde betet, som metafor till dansvärldens raggningsmetoder.

Dåtidens styrdansanalys

Jag skrev en gång för länge sedan en humoristisk analys
om styrdansvärlden, ur min dåvarande vy. Då var den nog
rätt träffsäker och flera kände igen sig bland Alfahanar,
Alfa-wannabes,130-kilos bulldozrar, boan Johan, panelhönor,
osv. Nu har både jag förändrats som dansare och människa,
och dansvärlden har förändrats, för att människor har förändrats,
för att värderingar har förändrats. Och värderingar = människosyn,
och värderingar = politik.

Ooooorkar inte …att

Men för att återknyta till gårdagens dans på Gräsmyrs loge,
uti stora världen, på BORTAPLAN, där det krävs mera aktiv
uppbjudning för att få många bra danser.
18 långa mil från där jag bor, så föll det sig så att mitt huvud
tänkte att jag oooorkar inte hålla på att leta danspartners ikväll,
oooorkar inte välja ut vilka som ser dansanta ut, vilka jag finner
attraktiva, vilka som kan tänkas finna mig attraktiv, vilka som
ser ut som snälla kvinnor, vilka som kommer sätta handen på mitt bröst
och skapa en halvmeters avstånd mellan oss och låta mig veta.
“HIT MEN INTE LÄNGRE”. Vilka, som det första det gör, är
att verbalt försäkra sig om att med mina förutsättningar
är det ingen mening att jag, min gamla gädda (dvs jag själv),
fiskar bäcköring(dvs hon själv). Och jag som bara tänkte dansa,
men nu övertydligt fått markerat för mig vad som gäller.

Så kvällens “taktik” blev

Så jag bjöd helt enkelt inte upp någon
utöver de jag redan kände, och sprang på. Och min trötta
allergichockade kropp, var med på det upplägget direkt !
“Jipppiee !!!! … siiiittaaaa ned” sa kroppen om det upplägget.
Jag var vid ganska gott humör, gladdes åt musiken av Mannerz,
njöt av att titta på duktiga buggare, när jag satte mig i den lite
lugnare delen av logen.
Jag dansade med de som bjöd upp mig, det var mina
reskompisar, plus nån enstaka till bekant, och ytterligare ca
5-6 okända danserskor. Så jag satt en stor del av kvällen,
och min kropp var jättenöjd med det. Och experimentet var i full
gång, och är bara möjligt för att det är “bortaplan” Dvs jag känner
inte så många.

Som utgångspunkt för analysen … tro mig om ni vill

Jag vill bara säga det, som utgångspunkt, att jag faktiskt
ÄR riktigt duktig på att dansa…. RIKTIGT duktig !
Det är inte skryt, utan fakta, och har betydelse för fortsatt
analys av dansexperimentet utan uppbjudningar på
bortaplan. Ni/läsarna av bloggen, får helt enkelt ta mig på
mitt ord där… eller syna min eventuella självförtroendebluff
på dansgolvet. Och varför jag helt osvenskt hävdar
min duktighet, är för att det tidigare har brukat resultera i
uppbjudningar från främmande kvinnor som sett mig dansa,
både vackra, och mindre vackra, dansanta och mindre dansanta.
Dock INTE uppbjudningar från Alfahonan i lokalen, dans-posörer
eller utsmyckade utseende-posörer.

Det nya i dansvärlden… det nya i samhället

Och här… här kommer vi till något jag tycker har förändrats
drastiskt i dansvärlden, på dansgolvet sedan Styrdansbloggen
för 11 år sedan. POSÖRERNA har inte bara blivit fler, de
är snart i majoritet på dansgolvet. Det finns olika grad och olika
typer av posering på ett dansgolv. Man ger budskap genom blick,
kroppshållning, klädsel… och hur högt man kan hålla näsan
i vädret. Ett av budskapen vissa vill sända ut skulle kunna vara:

“Jag har inte slitit på gym, köpt smink och kläder för
tusentals kronor för att hamna i säng ned en dansant
mediokert snygg låginkomsttagare”.
“Cause i’m worth it” … typ

Vill så de skäms, men näms inte

Jag VET att jag är en duktig styrdansare.
Och jag vet att det finns en del av de som poserar sig
fram i danskvällen. Den del som inte enkom är ute efter att
hitta en partner som har status och pengar, utan
även vill dansa med en duktig kavaljer. De vill egentligen
dansa med mig, men det skulle inte falla dem in att bjuda
upp mig… men kaaaanske om jag bjöd upp dem, så det fick
välja och kanske visa med kroppsspråket att
“okej då … du fååår väl dansa med vackra mig då”

Nix säger jag,not to night, inte i kväll, mo more. inte längre !

Riktiga människor, riktiga kvinnor

Jag dansar helst med riktiga människor, riktiga kvinnor,
Väldigt gärna duktiga dansare naturligtvis, och det gör
faktiskt heller inget om någon av dem skulle falla sig vara
vackra i mina ögon… det är helt okej. Men riktiga människor,
riktiga kvinnor ! Så jag bjuder inte upp posörer längre.
Och igår innebar det, på bortaplan färre danser. Och min slitna kropp
jublade över det, och mitt självförtroende som dansare vacklade
inte en millimeter. Mitt självförtroende som attraktiv man förändrades
inte till det sämre, utan låg kvar nere på existensminimum-nivån
eftersom pengar är mer attraktivt än någonsin förr i Sverige,
samt att mag-tvättbrädan är gömd under vetebulle-vadd !

Fri

Jag är fri nu ! … Freedom at last !
Jag tänker att det finns paralleller med kärleks-attraktionsmarknaden
o ena sidan. Och å andra sidan pengar och ägande. Jag har på senare tid
tex bloggat om att ju färre saker jag har, desto lyckligare blir jag.
För att jag tar bort BEHOVET, av att ha mer, hela tiden mer.
Och ändå inte veta vart jag har det, eller någonsin kunna hinna
få glädje av alltihop. Alla behov är således inte basala för en människas
lycka och harmoni. Många, för att inte säga de flesta, är skapade av först
och främst marknaden.
Och liknelsen med attraktionsmarknaden, är att om jag inte behöver
posörerna, med 1000-tals kronor av smink och kläder, som ändå
med allra största sannolikhet är ute efter nåt annan än mig,
och inte i första hand är där för att dansa bra danser….
…om jag ändå inte behöver dem för mitt välbefinnande,
om jag inte fiska bäck-öring i gäddviken, med flöte utan
status och rikedom som agn. Då är jag fri !

Det som blev, blev bra, men mest satt jag

De danser jag dansade under kvällen var några riktigt bra
konstnärliga, danser med flyt och dansleenden
(ej att förväxla med posör-leenden) Berit och jag fick till två
fullträffar, både utifrån vilka låtar som spelades just då, vilket
utrymme vi hittade att svänga runt på, samt det dansanta
samspelet och orken för stunden. Utöver dessa ett antal till
kanondanser. Men mest satt jag… för att kolla hur posörerna som
egentlige ville dansa med en duktig dansare betedde sig.

Elake Tomas

Det blev även ett “kvällens kylskåp” igår, vilket kan tyckas vara
en elak anmärkning. Men jag är egentligen inte så
snäll som folk säger. Hur som helst var hon förmodligen den
enda jag INTE hade hjärta att lämna på dansgolvet. Då hon samlat
mod till sig att bjuda upp en person hon trodde var snäll.
För hon stod större delen av kvällen i ett hörn.
Och led inte likt posörerna av ett överflöd av självförtroende.
Det gjorde ont i hela kroppen och ryggen att försöka
få något som liknade en rytm, ett flow i de två danserna med henne,
och det gjorde ont i kroppen resten av kvällen. Men jag hade inte
hjärta att nobba, eller gå ifrån på golvet mitt under dans

Sccchhh !!!! säg inget att jag var så snäll,
sprid att jag är en elak posör ! För “Alfahanne”,
är det ingen som kommer gå på.



Björnkram till Lejonet men….

styrdans Posted on 2019-06-23 17:14


Allting rätt

Det känns som Lejonet (Dansarrangör Lejonsson, L-E-Jonsson)
än en gång gjort allting rätt,
känns som inget i övrigt fanns att önska från
arrangörerna. Man känner sig alltid välkommen.
Och Trätojordsbacken i Hammarstrand på midsommardagen
fanns det lite godis för alla i godispåsen så att säga.
The Boppers + ett coverband, Manners, och Martinez.
Go-fika och alkohol… eh öhhm .. just.
De e barra Go-bubbar o Mys-tjejer i Lejonflocken.
Och “Mufasa” själv, Lars-Erik, lejonet, har troligtvis
det största danshjärtat norr om Dalälven,
och kanske längre bort än så.

Men ….

En gammal före detta dansgud, kände ändå ingen danslädje,
och det kan bero på att han är “före detta”, samt en del andra detaljer.
Jag var för övrigt aldrig någon dansgud i bemärkelsen duktig
på att dansa eller vacker, utöver det vanliga. Jag var “dansgud” för
att jag älskade dans utöver det vanliga, och utöver rätt så
hyfsat bra dansteknik, så glödde själen, och dans-auran lyste
…. och jag jag fick epitetet dansgud, av diverse dansälvor,
dansgudinnor.

…men det saknas något nu

Det saknas absolut ingenting från Lejonet eller lejonflocken,
eller deras arrangemang, det är i det närmaste fulländat.
Så det är väl någonting i den forna dansguden, eller
saknad av delar av dansharemet, eller en saknad Egon Edmark.
Eller är det för att dansbanden som öser på med sequencer,
självspelande instrument, och förprogrammerade dansshower
utan ögonkontakt med publiken, utan livekänsla, men musikaliskt
perfekt… men perfekt är livlöst. Inte som när Drifters Erika står på scen,
eller när Angelica med Holmstens trio kör helt live,
med en äkta levande musik. Något som tyvärr dock inte
belönades av danspubliken i köpta biljetter.

Några av er som saknas

Jag vet inte men något saknas, något saknas.
Kanske saknas “flitiga biets” (Carolas) leende, omtanke
och danser. Kanske saknas min Sancho Panza Göran på
dansgolvet. Eller Lilia med orangea klänningen, Maria från Kramfors,
Linda-Maries (Lima’s) kulningar vid uppbjudning på Gussjönoret:
– “Kai-Tooooomas, Kai-Toooomas”.
Eller ytterligare ett tjugotal dansälvor som övergett dansgolvet,
och utan dem, är “dansguden”, bara en skugga av sitt forna
dans-jag. En högst ordinär dansare, utan smäckfullt kreditkort,
hög månadslön, eller hunk-skimmer, och utan penisförlängare (dyr bil)
att ta sig till danserna med.

Dans-golvs-navigering

Jag hade för kvällen, ansträngt mig och kom ihåg att ta med kontanter,
om inte annat som protest mot det kontantfria samhället.
Och där samstämmer Lejonet och fd dansgudens värderingar.
I förutsättningslös optimism, bjöd jag upp, och svängde runt
mina lurviga slitna gamla gubb-ben, i sökandet efter dansglorian,
att få en självlysande själ av dansen, som på flitiga biets tid.
Men orken tog eftersom slut, lusten att bjuda upp avtog, av inte helt
uppenbara anledningar. Kanske bristande kondition, kanske pga av ökande alkoholkrockar på dansgolvet som får den mest väl-navigerande
dansgud att fara som en vante mellan tyngre ölhävande party-dansare,
som inte hade den minsta avsikt att undvika krockar. Kanske var det
för att spriten föranledde icke dansanta, ointressanta kvinnor av
en annan åldersgrupp att känna det som de dansar gudomligt,
tillsammans med en fd dansgud. Medan den fd dansguden bara
kände sig ännu mer före detta efter den typen av uppbjudningar.

Alla utom Ior

Det såg ut att vara en kanon-kväll för näst intill alla inlösta,
de med ölburkar i hand vinglandes på Trätojordsbackens sluttningar
i hopp om att hitta någon att träta med. Fyllesnack, och kängor,
stortrivdes. De som druckit sig vackra och dansanta av sprit,
( i sina egna sinnen) stortrivdes. Ragg-brudar och ragg-killar stortrivdes.
Medelålders män och kvinnor som retro-diggade ett 40 år gammalt
band som redan när de började var retro, de stortrivdes.
Unga och gamla som sjöng till 80-tals hits sjungna
av ett svenskt motsvarighet till village people trivdes.
Alla … stortrivdes utom en gammal förlegad “dansgud”
som letade efter dans-auran som en gång gjorde honom
så självlysande, att han frågade “flitiga biet”:
– Carola … får man ha så här roligt
var på hon skrattade och sa, “jaaaa det får man Tomas”

Trots ett fläckfritt arrangemang – kanske dags att avrunda

Det är märkligt, med tanke på att jag menar att Lejonet
inte kunde gjort bättre ifrån sig arrangörsmässigt.
Det kanske bara är så att dansguden är passé och får
ägna sig åt göromål som passar gamla fd dansgudar.
Kanske bara får sluta gnälla och hitta på nåt annat
kul istället. Det som en gång var, kanske förblir
historia. För vad utöver fulländat arrangemang ska lejonet
hitta på för att tillfredsställa gamla trötta dansgudar ?

Inträdet var ingenting att orda om, fullkomligt skäligt
pris, men …. för egen del, under existensminimum,
enligt pressens klagoartiklar, kanske jag får lägga
pengarna på mat istället,. och kaffe.



Nästa »